lördag, maj 07, 2005

Högerfolk inom LO och högersossar är inte mycket bättre än borgarna

Sedan ungefär två månader har man från borgerliga politiker och borgerliga sympatisörer fått höra att den svenska arbetslösheten egentligen ligger på 20-25 %. Detta påstående är i och för sig inget nytt, i en eller en annan variant har i och för sig borgarna alltid slängt sig med dessa siffror, men nu sedan Hans Karlsson på LO:s näringspolitiska enhet i en artikel i DI påstod samma sak så verkar borgarnas glädjefnatt helt sakna gränser.

Hans Karlsson



Euforiskt säger borgarna att ”nu erkänner minsann LO:s eget folk att det är så här” och ”Hans Karlsson tillhör ju LO och han har dessutom varit socialdemokratisk riksdagsledamot och allt”.

Vad kan man säga om detta då?

Först och främst kan man tydligt se att vissa personer inom LO samt inom socialdemokratin, speciellt de som hör till socialdemokratins högerflygel, står rätt nära borgarna i åsikter. Inget konstigt med detta, socialdemokratin är ett mittenparti vilket innebär att en del sympatisörer står rätt långt till höger. Vissa av dem som har varit medlemmar av arbetarrörelsen har dock stått eller står idag alldeles för långt åt höger, förutom Hans Karlsson på LO kan särskillt nämnas de före detta finansministrarna Kjell Olof Feldt och Erik Åsbrink som tillsammans förstört mer för arbetarrörelsen än de flesta borgarna gjort tillsammans.

Finansministern Kjell Olof Feldt (tv), dennes närmaste man Erik Åsbrink (th) och riksbankschefen Bengt Dennis (mitten) såg till att kreditavregleringen blev verklighet.



Innan jag går in på varför siffran 20-25 % arbetslösa är helt galen vill jag bara påpeka den intressanta i att det inte någonstans går att finna hållbara argument eller ens några beräkningar för Hans Karlssons siffror, i vart fall har inte jag lyckats finna dem trots ihärdigt letande. De belägg man finner låter ungefär såhär:
"Vi är några stycken här på LO som mellan skål och vägg brukar säga att arbetslösheten i Sverige nått europeisk nivå. Mellan 20 och 25 procent av människor i arbetsför ålder står ofrivilligt utanför arbetsmarknaden."

Tyngden bakom argument som dessa är verkligen imponerande.

Så vad innebär då egentligen siffran 20-25 % arbetslösa? Skulle den siffran stämma så skulle mellan 1,06 och 1,32 miljoner människor vara arbetslösa i ett land där antalet personer i arbetsför ålder uppgår till 5,31 miljoner.

Om man däremot ser till riktiga siffror och riktig statistik så ser man snabbt att LO:s Hans Karlssons siffror är orimliga. Som riktig statistik kan man använda SCB:s statistik över antalet personer i åldrarna 20-64 som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, förtidspension, ersättning vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder samt socialbidrag. Varje ersättningssystem i SCB:s statistik mäts i helårspersoner, så kallade helårsekvivalenter, detta för att skapa jämförbarhet mellan olika typer av ersättningar. Med helårsekvivalenter avses det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning. Exempelvis blir två personer, som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, tillsammans en helårsekvivalent.

Av SCB:s statistik framgår tydligt att nästan exakt 1 miljon är sk helårsekvivalenter, dvs de försörjs genom sociala ersättningar eller bidrag. Av en artikel i DN som bygger på SCB:s statistik kan man se att antalet anställda på hela arbetsmarknaden rätt exakt uppgår till 3,9 miljoner personer. Kvar blir ungefär 400 000 människor som antagligen gör annat (studerar, är föräldralediga, gör värnplikt, är hemmafruar/män, är utomlands). Om nu LO:s Hans Karlssons siffror på 20-25 % arbetslöshet skulle stämma så skulle nästan alla dessa människor som inte är anställda (alltså både den miljon som räknas som helårsekvivalenter och de 400 000 som gör annat) vara arbetslösa, det skulle alltså nästan inte finnas en enda människa som är sjuk på riktigt, nästan ingen som är förtidspensionerad på ett korrekt sätt, nästan ingen som studerar för att de vill studera. Kanske är inte heller föräldrarna föräldralediga på riktigt enligt Hans Karlsson, kanske är det bara föräldralediga för att de inte kan få ett arbete? Kanske skaffar till och med folk barn bara för att inte vara arbetslösa, vad vet jag?

Som tur är så är Hans Karlsson rätt ensam på LO med sina åsikter. Tyvärr har borgarna tack vare honom fått ett argument som de trots att det inte stämmer kan missbruka som de vill om och om igen.

Jag måste dock i ärlighetens namn framföra att Lars Leijonborg här i veckan i SVT.s morgonsoffa erkände att han själv kanske inte skulle räkna alla de grupper som Hans Karlsson gjort som arbetslösa. Trots detta använde han siffran 20-25 % arbetslösa som argument. Konsekvent? Nej, inte mycket!

För alla er som är trötta på borgarnas missbruk av statistiken kommer väldigt snart en glädjande förändring som i vart fall försvårar förvrängningar av statistiska jämförelser inom EU.

5 kommentarer:

petra li sa...

Hej Tobias!
Bra skrivet!
Jag tänker att det är vanligt att man "ser upp till" de som har "blivit något", och att dessa som "blivit något" kan tappa markkontakten och börja snegla på andra som står högre i hierarkin. I Sverige så är det från början högerfolk som haft makt och pengar och det trista är, i mina ögon, att få vänstertänkare behåller solidaritetstanken när de "blir något". De sneglar "uppåt".
Vänligen

Petra i nätet

Tobias Lindberg sa...

Hej Petra och tack för berömmet! =)

Jag kan inte annat än att hålla med dig. De allra flesta som kommer till maktpositioner verkar drabbas av att makten stiger dem åt huvudet och så verkar många personer glömma bort de saker som en gång fick dem att engagera sig politiskt.

Mikael sa...

Sysselsättningen ligger ju ganska exakt kring 75%, så räknar vi antalet icke-sysselsatta av individer i arbetsför befolkning så får vi ungefär Hans Karlssons siffror. Och som du säger, det är givetvis inte rimligt att säga att alla dessa skulle kunna arbeta om de så önskade.

Därför hade det varit mer hederligt om de sagt som det är...knappt 75% av Sveriges befolkning i arbetsför befolkning arbetar. Det är ett problem att det inte är en högre andel. (framförallt vad gäller ungdomar förstås, i den gruppen är sysselsättning nuförtiden bara dryga 40%, vilket är ungefär 25%-enheter lägre än för inte särskilt många år sedan).

Samtidigt är ju begreppet (öppen) arbetslöshet det som används allra mest i populärdebatten, och det är ungefär lika kass det. Det används ju å andra sidan flitigt av sossarna för att påskina att man lyckats göra något åt problemet att för få arbetar. Man har till och med mage i senaste finansplanen att kalla sitt senaste påhitt ett stort "sysselsättnignspaket", när det handlar om utökade platser i arbetsmarknadsåtgärder...

fint för den (öppna) arbetslösheten och fint inför valet. Hederligt? Nej.

Tobias Lindberg sa...

Håller med om att det är ett problem att inte fler arbetar och att jag håller även med om att den öppna arbetslösheten inte är ett bra mått på arbetslösheten.

Jag anser dock inte som borgarna att sänkta skatter, försämrad arbetsrätt och pressade löner är rätt väg för att förbättra situationen i Sverige. Visst blir det sannolikt fler jobb om man gör som borgarna säger men det blir även sämre för de flesta människorna i vårt land vad gäller skyddsnät, löner och arbetstider. Jag tror alltså att den borgerliga politiken totalt sett skulle vara en försämring.

Vad gäller hederlighet så är nog sanningen att båda sidor, höger som vänster, är ungefär lika bra på att förvränga fakta och slingra sig.

Frankie sa...

Varför denna långa tystnad på bloggen Tobias? Har Alicios påtryckningar äntligen börjat ge resultat? ;)