Bra artikel om faran med statiner

En mycket bra och läsvärd artikel av Uffe Ravnskov med flera i gårdagens Uppsala Nya Tidning, UNT om faran med statiner.

Statiner gör mer skada än nytta

Här kommer några rätt långa citat från artikeln:

Låt oss först påminna om att ingen har kunnat visa att ett högt kolesterol utgör någon risk för kvinnor och att intet kolesterolsänkande experiment har lyckats förlänga deras liv heller. De flesta studier har dessutom visat att det inte heller är farligt för äldre människor. I själva verket har mer än tjugo studier visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst.

[...]

Det är visserligen korrekt att kolesterolsänkning med statiner kan minska risken att dö i förtid för medelålders manliga patienter, som redan fått en hjärtinfarkt, men vinsten är ringa. I stort sett alla experiment har visat att risken att dö de närmaste fem åren minskar med högst tre procentenheter, i de flesta fall med mindre.Här kommer säkert många att protestera. Experterna säger ju, att risken minskar med 20–30 procent.Visst, men dessa lurar oss. Om till exempel dödligheten hos dem, som tar en statintablett varje dag i fem år är 8 procent, och den är 10 procent hos de som inte tar någon tablett, då är den absoluta vinsten naturligtvis 2 procentenheter. Men eftersom 2 är 20 procent av 10, då säger läkemedelsforskarna i stället att dödligheten har minskat med 20 procent.Inte direkt fel, men en förvrängning av sanningen. Man kan också säga att chansen att överleva de nästa fem åren för en 65-årig man, som haft en hjärtinfarkt är cirka 90 procent. Tar han en statintablett varje dag kan han öka chansen till 92 procent, men då får han räkna med vissa risker.

[...]

Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet. För två år sedan publicerade engelska forskare en studie av nästan en kvarts miljon människor utan hjärtkärlsjukdom, vars kolesterol hade minskats med medicinering. Det visade sig att fyra procent hade drabbats av allvarliga muskel- och leverskador, nedsatt syn och njursvikt.Dessa siffror torde dessutom underskatta antalet biverkningar, därför att lever- och muskelskador inte registrerades om inte blodmarkörerna för dessa skador var 3-4 gånger högre än normalt. En relevant fråga är vad som händer på längre sikt med levern och musklerna hos dem, vars värden ”endast” var dubbelt så höga?Oberoende forskare har rapporterat att muskelbesvär förekommer hos minst 20 procent och lika många drabbas av impotens. Antalet som får störningar av hjärnans funktioner i form av dåligt minne, depression, aggressivt uppförande, och demens är okänt, därför att man inte registrerat dylika symtom, troligen för att man betraktat dem som åldersfenomen. Det finns emellertid många rapporter från oberoende forskare som berättat att symtomen försvinner om patienterna slutar ta sina statintabletter.

För en gångs skull riktigt bra vänsterkritik av skolan

Vänsterns kritik av skolan brukar oftast inskränka sig till att gälla bristen på resurser till skolan, nästan aldrig kritiseras själva idén med skolan. Med vänstern menar jag här människor från den klassiska vänstern, till exempel från partier som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Rättvisepartiet Socialisterna.

Vänsterns kritik gäller oftast problem med stora klasser, få lärare, lärarnas utbildningsnivå, problem med mobbing, nackdelarna med betyg, vilka ämnen som anses som viktigast. Visserligen befogad kritik om man absolut ska ha en institution som skolan. Undantagsvis gäller vänsterns kritik frågor som elevernas medinflytande och motivation. Aldrig gäller kritiken själva idén med skolan, eller mer precist, den obligatoriska skolan. Institutionen skolan.

Vänstern ser institutionen skolan som något i huvudsak bra, men ännu inte fulländat. Med reformer, som kan genomföras bara mer resurser skjuts till, så kan skolan bli perfekt.

En mer grundläggande kritik av skolan, av själva idén med skolan, har framförts under lång tid men har då nästan alltid kommit från det frihetliga hållet, både från den frihetliga högern och den frihetliga vänstern, det vill säga från alla de människor som kallar sig liberaler, libertarianer, anarkister och allt möjligt annat de kallar sig. Med liberaler menar jag självfallet inte partier som Folkpartiet som visserligen kallar sig för liberaler men egentligen är raka motsatsen. Inte heller menar jag liberaler i den betydelsen av ordet liberal som används i USA där människor inom det demokratiska partiet kallas för liberaler.

Därför är det så bra att det nu kommer grundläggande kritik av själva institutionen skolan från vänsterhåll, alltså från någon som hör till den klassiska vänstern. Jag tror att detta kan göra att många människor på vänsterkanten faktiskt tar sig tid att läsa denna viktiga kritik, något de antagligen inte skulle göra om samma kritik kom från någon annan.

Michael Moore har nyligen skrivit ett otroligt bra blogginlägg med rubriken "Youth Rights, Dignity, and the Anti-Democratic Values of Publi Schooling". Översatt till svenska skulle rubriken bli "Ungdomars rättigheter, värdighet, och den obligatoriska skolans antidemokratiska värderingar" eftersom uttrycket "Public Schooling" i detta blogginlägg innebär obligatorisk skola, inte offentlig skola som det annars oftast innebär.

Blogginlägget kan du läs här:

Youth Rights, Dignity, and the Anti-Democratic Values of Public Schooling

Jag håller helt med Michael Moore i hans kritik av institutionen skolan.

Samhället tvingar barn och ungdomar att närvara i skolan under en stor del av deras vakna tid. Där har de ingen egentlig valfrihet eller självbestämmande. Där är varje aspekt av barnen och ungdomarnas liv, från vad de säger och gör till om de får gå på toaletten kontrollerat av en auktoritet. Där måste barnen lära sig exakt samma saker i samma ålder trots att alla barn utvecklas olika i olika åldrar, lär sig olika snabbt, har olika intressen och motiveras av olika saker. Efter tolv år av detta förväntar vi oss sedan att barnen och ungdomarna ska komma ut i samhället som självständiga, tänkande och demokratiska människor. Självklart är denna förväntan helt overklig. En barndom som denna skapar, med få undantag, motsatsen, det skapar osäkra och lätt kontrollerbara människor för de som styr samhället.

Jag avslutar med ett långt citat ur Michael Moores text.

Of course, against such a pervasive structure of oppression we are confronted with the problem of how to escape, how to be free. I believe the answer is simple--just leave, or better yet, take control of the school. Imagine a world where you can spend your time learning about what you love. Imagine a world where you invite adults to teach you. Imagine a world where you have the inalienable rights of a human being. This world can never be achieved as long as our education s dictated by a state hierarchy and their corporate partners. It is possible to drop out of school and teach yourself, in fact a realistic way that you can go about doing this can be found in books and magazines dedicated to the un-schooling movement such as The Teenage Liberation Handbook. It is possible to determine your own education by dropping out and adopting un-schooled or home schooled approach. However, more than just escaping the public school system we need to break it down. In the name of dignity, democracy, and real education high school students need a movement on the scale of Occupy Wall Street and the Arab Spring. We are free human beings; we should demand the right to teach ourselves.

Bra kritik mot nya läroplanen för grundskolan

Riktigt bra krönika i UNT.se av Magnus Alkarp med kritik mot den nya läroplanen i synnerhet och dagens skolsystem i allmänhet. Roligt skriven är den också.

Nu startar jag flumskolan

Visst saknar jag ju en hel del i kritiken, som tex att allt lärande borde vara frivilligt, utgå från individens egna intressen och kunna organiseras på många fler sätt än som idag så det måste ske i skolan, men artikeln var trots det väldigt bra.

Se Stefan Jarls film "Underkastelsen"

Alla som ännu inte har sett Stefan Jarls film "Underkastelsen" borde nu ta chansen då den finns att se på SVT-play till och med den 5 februari.

Underkastelsen

Information om filmen från SVT:

En film om de hundratals kemikalier vi alla bär i vårt blod, som ett
resultat av de kemiska ämnen vi har spridit i vår miljö under de senaste 70
åren. Den svenska dokumentärfilmens nestor Stefan Jarl riktar kameran mot det största hotet mot mänskligheten.