Läsvärd artikel om Haninge i Pedagogiska magasinet "Vart leder den hårda kontrollen"

I artikeln Vart leder den hårda kontrollen i Pedagogiska magasinet 3/2009 skrev journalisten Mimmi Palm en intressant artikel om Haninge som skolkommun där öpenheten inom utbildningsorganisationen och den senaste tidens förändringar belyses. Här nedanför kommer först två långa citat från Mimmi Palms artikel där Mats Öhlin, chef för Haninges utbildningsförvaltning, intervjuvas följt av mina kommentarer.

Det första citatet:

"Det betyder, menar Mats Öhlin, att man i Haninge kommun har lyckats ge eleverna i tvåan en så god undervisning i matematik att deras sociala förutsättningar kan överbyggas - helt. Det är nästan för bra för att vara sant. Och det finns de som anser att det inte kan stämma. Personer på olika nivåer i utbildningsorganisationen ifrågasätter starkt de resultat som förvaltningen lyfter fram. I exemplet med matteprovet räcker det inte med att göra jämförelser på skolnivå, det måste ske på individnivå för att vara tillförlitligt, menar man. Men de som har invändningar vill inte träda fram med namn. De är rädda för att uttrycka åsikter som avviker från kommunledningens. Flera som har gjort det säger sig ha råkat i onåd, någon har i förtäckta ordalag uppmanats att sluta.När jag lägger fram det för Mats Öhlin låter han sig inte bekomma. Han säger lugnt att organisationen präglas av ett oerhört öppet klimat och en oerhört vänlig atmosfär.- Vi försöker inte förbjuda någon att ha sina åsikter. Däremot har vi starka åsikter och ett tydligt uppdrag. Tycker man om det ska man jobba hos oss, tycker man inte om det - ja, det är ingen som tvingas att jobba här ..."

Det andra citatet:

"Med utgångspunkten att alla organisationer måste kontrollera om de uppnår tänkta resultat valde man att bygga den nya skolan i Haninge på kunskapskontroller. Testerna börjar i förskolan och fortsätter hela vägen upp i skolsystemet.Sen de infördes har resultaten, särskilt i de lägre åldrarna, tagit glädjeskutt, säger Mats Öhlin. Det sista ordet puffar han fram med ett skratt. I en skola blev 96 procent av treorna godkända i en kunskapskontroll i matematik. Ettornas test enligt läsutvecklingsschemat LUS lyser också fram. 91 procent av eleverna klarade målen 2008.Dessa resultat har fått uppmärksamhet i media, både i reportage och i kommunledningens flitigt producerade debattartiklar. Haninge lyfts fram som ett föredöme och studiebesöken från andra kommuner och andra länder är många. Här ser det ut att finnas något nytt, något som skapar en förändring.Vad studiebesökarna inte känner till, är den interna uppfattningen att framgångarna överdrivs."

Vad gäller det första citatet så är det chockerande att höra Mats Öhlin först påstå att det är ett "oerhört öppet klimat" för att direkt efter säga "tycker man inte om det - ja, det är ingen som tvingas att jobba här". Något som är svårt att förstå är att en sådan inställning finns hos en person som Mats Öhlin som ju är medlem i Vänsterpartiet och sitter med i Vänsterpartiets arbetsgrupp för utbildningspolitik. Tråkigt för de anställda är att de verkar stå helt ensamma i detta utan stöd av sina fackliga företrädare. Mona Ekholm, ordförande för Lärarförbundets lokalavdelning i Haninge, säger i artikeln "... om man inte vill arbeta på det sätt som arbetsgivarna har bestämt. Då kanske man ska sluta."

Det intressanta i det andra citatet är den interna uppfattningen inom Haninges skolorganisation, att de så omtalade framgångarna för Haninge är överdrivna. Detta är helt riktigt. Den politiska ledningen och den högsta ledningen inom förvaltningen går om och om igen ut i media och påstår att Haninges resultat 2004 var så dåliga men att sedan man genomförde sina förändringar så har resultaten förbättrats drastiskt. Detta påstås helt utan några bevis som går att kontrollera för utomstående eller resultat som går att jämföra med andra kommuner. Det enda som finns att gå på är Haninges egna kunskapskontroller och förvaltningsledningens helt ovetenskapliga analyser av dem.

Jag vill till skillnad mot artikeln hävda att framgångarna på grund av förändringarna inte bara har överdrivits, de är helt påhittade. Haninge ligger än idag dåligt till i de undersökningar som man låg så dåligt till i 2004 och jämfört med övriga kommuner så tillhör Haninge än idag till en av de sämsta skolkommunerna i landet. Det enda som har förbättrats är att ungefär 12 procent fler idag går ut med betyg i nian som ger dem behörighet för fortsatta studier i gymnasiet jämfört med 2003. Detta vill Haninges politiker och förvaltning övertyga folk om beror på förändringarna som de har genomfört. Den verkliga anledningen är snarare att de elever som gick ut nian 2003 var de elever som började ettan precis när effekterna av formatorskandalen slog ner som en bomb i Haninge vilket ovanpå effekterna av 90-talskrisen gjorde att Haninge fick skära ner med 25 procent inom skola och barnomsorg, mycket mer än övriga kommuner. Haninge betalade under många år av på skulderna genom en hårt bantad verksamhet och några år in på 2000-talet var det mesta återbetalt och verksamheten kunde börja återhämta sig. Det är inte konstigt att eleverna som började skolan när Haninge i praktiken gick i konkurs hade de lägsta resultaten när de gick ut nian, det är dock dem Haninges ledande politiker och högsta förvaltning har valt att jämföra med. Ohederligt? Det är upp till dig själv att avgöra!

Haninge kommun trotsar Skolinspektionens beslut

Trots att Skolinspektionen i våras beslutade att det inte var tillåtet med kunskapskontroller i förskolan så har Haninge kommun fortsatt att använda kunskapskontrollerna i förskolan under hösten 2009. Haninge kommuns svar till Skolinspektionen som går att läsa här blev att Skolinspektionen har feltolkat kunskapskontrollerna. Magdalena Karlsson som är Undervisningesråd på Skolinspektionen och handhar ärendet med Haninges kunskapskontroller förklarar att Skolinspektionen inte är nöjd med svaret från Haninge kommun och att ett svar kommer från Skolinspektionen i början på 2010.

Bra miljödokumentär

A Farm for the Future är en mycket sevärd BBC-dokumentär om den jordbruks- och matkris som kryper allt närmare allt eftersom effekterna av Peak-oil och växthuseffekten blir tydligare och kraftigare. Filmen belyser problemen men tar också upp lösningen, att våra samhällen måste omvandlas från högenergi till lågenergisamhällen.

Martina Mossberg (M) och statistik

På kommunledninges blogg har Martina Mossberg, ordföranden för Grund- och förskolenämnden i Haninge, skrivit ett inlägg där hon verkligen visar att man kan påstå vad som helst med statistik.

Martina Mossberg skriver att Haninges resultat har förbättrats på grund av "förbättrad undervisning, engagerade lärare och höga förväntningar på varje barn". Som intäkt för detta skriver hon att Haninge har klättrat hela 26 placeringar i Skolverkets rankning över betygsstatistiken för våren 2009 och att andelen Haningeelever som är behöriga till Gymnasiet har ökat med 2 procent.

Dessa fakta stämmer såklart men betyder det verkligen att Haninges resultat har förbättrats?

Faktum är att årets genomsnittliga meritvärde för Haninge var sämre än 2008 års genomsnittliga meritvärde. Alltså kan ju inte Haninges resultat ha förbättrats. Det som har hänt är att Haninge relativt sett till alla andra kommuner har förbättrat sig. Det är detta som Martina Mossberg trumpetar ut som en stor framgång. Ett mer korrekt sätt att uttrycka det på är att övriga kommuner har försämrat sina resultat mer än Haninge. Att framställa det så låter dock inte lika bra och det är förståeligt att Martina Mossberg väljer sitt sätt att beskriva "verkligheten" då hon till varje pris vill övertyga folk om att den nya Haningemodellen med ökad kontroll och bedömning av barn är framgångsrik.

Vad gäller att andelen behöriga till gymnasiet har ökat med 2 procent sedan förra året. Ja, det är ju bra. Frågan är dock, är detta en förbättring? Ja, jämfört med förra året är det en förbättring men jämför man med 2006 års resultat så är det en försämring.

Ja, vad visar då allt detta? Jo, att man med statistik kan "bevisa" vad som helst om man bara vill. Ser man det inte som ett problem att man vilseleder folk så är det ju bara att köra på som Martina Mossberg gör. Det kan i och för sig vara så att Martina Mossberg inte förstår att det är vilseledande att framställa uppgifter på detta sätt och då kan man ju till hennes försvar säga att hon inte vilseleder folk medvetet. För Haninges medborgare känns nog inte det sista särskilt betryggande ändå, att ordföranden för Grund- och förskolenämnden inte förstår statistik.

För att kolla upp värdena själv kan Skolverkets verktyg SIRIS användas. Trycker du på denna länk tror jag att du får upp Haninges resultat för 2009 efter att du trycker på knappen "Skapa tabell". Sedan kan du bara gå tillbaks och ändra år till 2008 och 2006 för att se att det jag säger stämmer.

Tobias Lindberg

Hybris hos major Björklund och kontrollregimen i Haninge

Man får verkligen hoppas att det finns tillräckligt många i riksdagen som inte har samma kontrollhybris som major Björklund annars blir det synd om våra barn. I en artikel i Dagens Nyheter meddelar utbildningsminister Jan Björklund att det ska vara möjligt för lärare att ge elever skriftliga omdömen och det kommer inte finnas några förbud för hur omdömet ska utformas. I slutet av artikeln nämns att Björklund vill att förskoleklassen ska bli en del av grundskolan och sträva efter de mål som gäller för lågstadiet. Om han med detta menar att förskoleklassen ska bli obligatoriskt eller inte är svårt att säga men om man ser till vad han tidigare har sagt i andra sammanhang så är nog hans tanke att den ska bli obligatorisk.

Martina Mossberg visar upp minst lika illavarslande tendenser i detta inlägg där hon talar om delmål med uppnåendemål för varje lektion ända från förskoleklassen. I verkligheten är det så att varje barn är unik och lär sig saker olika snabbt och vid olika tidpunkter under uppväxten men på major Björklund och kontrollregimen i Haninge verkar det som om barnen är maskiner som är skapta att klara av exakt samma saker samtidigt, uppnå samma mål vid samma lektion samma vecka i varje årskurs. Var går gränsen kan man fråga? När blir äldreverksamheten på förskolan, den för 3- och 4-åringar, obligatorisk?

Barnen har bara 25 minuter på sig att äta lunch

För några dagar sedan berättade min snart 6-åriga dotter att hon tyckte det var jobbigt vid lunchen eftersom de var tvungna att hinna äta färdigt innan de större barnen kom när klockans stora visare stog på femman. Jag tänkte att det inte kunde stämma eftersom jag visste att hennes förskoleklass gick och åt Kl. 11.00 och så kort som 25 minuter kunde ändå inte tiden de hade på sig i matsalen vara. När jag gick i skolan på 80-talet så hade vi 45 minuter på oss inne i matsalen. När jag frågade förskolelärarna i min dotters förskoleklass om detta visade det sig att det var så illa som min dotter hade berättat. Alla tre matlag i hennes f-5-skola hade 25 minuter vardera i matsalen. Lite kort om tid var det ju sa min dotters förskolelärare men försäkrade att när barnen väl hade vant sig med det och gjorde allt ordnat så fungerade det ändå bra.

När jag började undersöka om det fanns några regler eller riktlinjer som sa hur lång barns lunch måste eller borde vara visade det sig att det inte fanns några sådana. I Livsmedelsverkets broschyr "Bra mat i skolan" med råd för måltiderna i skolan och barnomsorgen står bara att det ska finnas "tillräckligt med tid för att äta".

Jag ringde Haninge kommuns koststrateg Catarina Heilborn och fick reda på att 25 minuters lunch i min dotters f-5-skola inte var ett enskilt dåligt exempel, ungefär så såg det ut i samtliga av kommunens skolor. Hon berättade att det tidigare hade funnits nationella riktlinjer om minst 20 minuters lunch, alltså ännu kortare än vad man har i Haninge dag, men dessa riktlinjer hade tagits bort och nu var detta helt oreglerat. Catarina Heilborn själv tyckte att detta var en viktig fråga och att matsalstiden var alldeles för kort. Hon sa att jag var den första som hade påpekat detta och nu när frågan var lyft så skulle hon börja jobba med detta.

Det låter bra att koststrategen skulle börja jobba med denna fråga och man får hoppas att de personer i kommunen som bestämmer i dessa frågor, både tjänstemän och politiker, lyssnar och inser att barnens tid i matsalen är för kort. Skrämmande är dock att jag skulle ha varit den första som påpekade detta om barnens knappa tid i matsalen och det får en att börja fundera på vad de som jobbar med dessa frågor i kommunen egentligen håller på med.

Kan man hoppas på att politikerna lyssnar? Tyvärr är det ju som vanligt pengar som styr. Då resurserna som tilldelas kommunerna är knappa skär kommunpolitikerna från de etablerade partierna ner och verksamheten försämras, då påverkas även barnens mat och förhållandena runt måltiderna. Istället för att bestämma vad som måste finnas för att skolan och barnomsorgen ska fungera tillfredsställande och kräva de resurserna som behövs för att genomföra det så utgår de etablerade kommunpolitikerna från hur mycket pengar som finns och försöker lösa uppgifterna så gott det går. Detta gör att barngruppernas storlekar ökar, lärartätheten minskar och barnens tid för att äta blir alltför kort. De etablerade kommunpolitikernas partikamrater på riksnivå fortsätter att ge för lite pengar till kommunerna eftersom de hellre gynnar privata företag och storägare än kommunal verksamhet. De etablerade kommunpolitikerna beklagar sig i ord men i handling stödjer de sina partiers nedskärningspolitik.

Vad gäller argumentet som min dotters förskolelärare använde, när barnen väl hade vant sig och gjorde allt ordnat så skulle det gå bättre, så stämmer det säkert. Barn är på sätt och vis väldigt anpassningsbara. Om det är bra för barnen är en helt annan fråga. Liknande argument hör man när man frågar hur det kan fungera med gruppstorlekar på 21 eller 22 barn inom förskolornas äldregrupper. Då säger förskolelärarna att det är lite mycket men att det fungerar bra bara man delar upp barnen i grupper och organiserar verksamheten i olika "stationer". Frågan som aldrig verkar ställas är vad barnen förlorar när leken organiseras, när utrymmet för spontanitet och frihet, som skulle ha kunnat finnas om barngrupperna var mindre, försvinner.

Jag vill inte att barn inom f-5-skolor, vilka kan vara så unga som fem år, ska behöva känna sig stressade när de sitter och äter. Jag vill inte heller att så små barn ska behöva lära sig att bete sig effektivt för att kompensera för att de som bestämmer i Haninge inte ger barnen tillräckligt med tid för att äta i lugn och ro eller tillräckligt med resurser för att barngruppernas storlek ska kunna minskas.

Tobias Lindberg

Svar till utbildningsminister Björklund

Nu har Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gett sig in i debatten om betygsliknande omdömen men tyvärr utan att överraska. Han visade igen att han är för en mer kontrollerande och bedömande skola och barnomsorg.

Det enda positiva han sa var att det finns anledning att förtydliga regelverket om omdömen i förskoleklass. Att förtydliga är alltid bra. Vill man att betygsliknande omdömen ska vara tillåtet i förskoleklassen borde det stå i de lagar och förordningar som reglerar förskoleklassen. Vill man att det inte ska vara tillåtet borde det stå det.

I övrigt var det han sa negativt. Han sa att han tyckte de betygsliknande omdömen som Haninge kommun har infört för 6-åringar är bra. Som tur var är det inte Jan Björklund ensam som beslutar hur det ska bli utan riksdagen om det ska regleras i lag eller regeringen om det regleras i förordning. Förhoppningsvis finns det i dessa församlingar tillräckligt många som till skillnad från Jan Björklund är intresserade av att sätta sig in i vad forskningskollektivet säger om betyg, bedömning och kontroller och hur det påverkar små barn. Det finns dessutom erfarenheter från andra länder som tydligt talar mot ökad kontroll och bedömning inom skola och barnomsorg. Läs här och här.

Att som björklund bara kort påstå att Förskoleklassen är en del av skolan visar också på hans kortsynthet eller till och med okunskap. Förskoleklassens verksamhet regleras visserligen i Skollagens allmänna bestämmelser om skolan samt i särskilda bestämmelser (2 b kapitlet)och i Läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) men är ändå inte fullt ut en del av skolan utan ett mellanting mellan förskolan och skolan där två olika traditioner ska mötas. Förskoleklassen har flera egenskaper som skiljer sig från skolan och istället visar att den ligger nära förskolan. Förskoleklassen saknar till skillnad från skolan närvaroplikt och man får till skillnad från skolan inte ha uppnåendemål för verksamheten utan bara strävansmål. När förskoleklasserna kom till var tanken bakom dem att de skulle bli en mötesplats där skolans och förskolans idéer kunde mötas och där förskolans sätt att arbeta kunde smitta av sig på de lägre årskurserna i grundskolan, tyvärr har utvecklingen varit den motsatta och skolans idéer har mer och mer smugit sig ner till förskoleklassen och vidare ner i förskolan vilket gestaltar sig i viljan att ha kunskapskontroller från 4-års ålder, betygsliknande omdömen från 6 års ålder och individuella utvecklingsplaner från 1 års ålder.

Vad gäller betygsliknande omdömen i Haninges förskoleklasser så kommer de inte vara tillåtna för än riksdag eller regeringen ändrar lagen eller förordningarna som styr förskoleklassen. Länsrättens beslut att avslå överklagandet av laglighetsprövningen innebär inte att Skolinspektionens beslut att förbjuda Haninges betygsliknande omdömen är felaktigt. Skolinspektionen har gjort en mycket bredare bedömning än Länsrätten och vägt in de speciella egenskaper som skiljer förskoleklassen från skolan och hur dessa egenskaper påverkar möjligheten att ha betygsliknande omdömen. Länsrätten har gjort en mycket snävare bedömning och bara letat efter lagtext där det står att betygsliknande omdömen är förbjudna i förskoleklassen och eftersom sådan lagtext inte finns så avslog de överklagandet om laglighetsprövning, de bedömde inte alls hur frånvaron av närvaroplikt och förbudet mot uppnåendemål påverkade möjligheten att ha betygsliknande omdömen.

Tobias Lindberg

Forskningen visar att betyg eller betygsliknande omdömen inte gör att man lär sig mer

Anders Jönsson, forskare från Malmö högskola som forskar om hur bedömningar kan användas för att öka lärandet, förklarar i ett reportage i Sveriges Radio att det inte finns någonting i forskningen som visar att betyg och betygsliknande omdömen skulle göra att man lär sig mer eller bättre.

Beskrivande information om styrkor och svagheter är viktigt för att eleven ska kunna lära sig men betyg är allt för kortfattat, ett G i till exempel svenska säger för lite om man är bra på att till exempel läsa, skriva eller gramatik. Vidare måste bedömningar rikta sig prestationen inte mot eleverna som person annars kan bedömningarna ge en negativ effekt, betyg som ju är ett samlingsomdöme saknar oftast koppling till elevens prestation och om eleven inte kan se kopplingen mellan bedömningen och prestationen så försvinner förutsättningen att lära sig något av bedömningen.

Då kopplingen mellan bedömning och prestation är svår att se i ett betyg eller ett betygsliknande omdömen så påverkas istället elevens självbild med resultatet att motivationen att lära minskas både för bra och dåliga elever, de som får låga betyg lägger av då de inte ser någon anledning att anstränga sig och de som får höga betyg drabbas av motsatt effekt då de känner att de inte behöver anstränga sig eftersom de redan fått ett högt betyg.

För att bedömningar ska kunna vara något positivt krävs att de beskriver styrkor och svagheter, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som kan bli bättre. Utöver detta krävs också att det finns ett samband mellan prestation och bedömning så att det inte känns som att det är eleven som person som bedöms.

Betyg eller betygsliknande omdömen riskerar att göra att information till eleverna blir för knapphändig, beskrivande återkoppling blir ersatt med korta betygsliknande omdömen som "når målen" eller "förväntas bli godkänd".

Enligt Anders Jönsson finns det en enda anledning till att ha betyg och det är för att göra urval inför gymnasiet eller arbetsmarknaden, alltså ska inte heller betyg eller betygsliknande omdömen användas tidigare än så.

Morotsargumentet vad gäller betyg håller inte eftersom en piska eller morot i form av betyg är en extern motivation som gör att man får ett mycket mer ytligt lärande, där man tenderar att försöka optimera sina betyg medan man fokuserar mindre på kunskapen.

Anders Jönsson konstaterar avslutningsvis att det trots att det saknas belägg i forskningen för nyttan med betyg så finns ändå en stark opinion i samhället för betyg. Vad det beror på vet han inte.

Lyssna på SR:s reportage genom att trycka här.



Tobias Lindberg

Lärarförbundet kritiskt mot skriftliga omdömen i skolan

Inom Lärarförbundet finns det ett stort motstånd mot skriftliga omdömen, speciellt de betygsliknande omdömena, eftersom dom riskerar att trycka ner redan svaga elever. Inslaget sändes på SVT:s Sydnytt den 11 september 2008.

Läs SVT:s artikel om detta.

Tobias Lindberg

"Skola i Norrtälje fuskar på nationella prov"

Riskerna med ett system där skolor, både kommunala skolor och friskolor, ska konkurera med varandra om eleverna syns tydligt i exemplet Norrtälje fria skola. Inslaget visades på SVT:s ABC den 16 februari.



Tobias Lindberg

"Mindre kunskap med fokus på betyg"

Ikväll visade SVT:s Rapport ytterligare ett intressant inslag om att kunskapen blir sämre om det fokuseras mer på prov och betyg i skolan.



Tobias Lindberg

"Nationella prov gör undervisningen ytlig"

Äntligen kommer ett reportage på SVT om det som pedagoger och forskare så länge har sagt att prov gör att man bara lär sig för proven vilket gör att undervisningen blir sämre. I England där man haft nationella prov väldigt länge höjs allt fler röster för att man ska avveckla de nationella proven. Se reportaget på SVT.



Tobias Lindberg

Skolverket bemöter Haningepolitikernas påhopp

Skolverket bemöter på sin hemsida och på DN Debatt Haningepolitikernas upprepade påhopp på myndighetens utvärdering av förskolan. Skolverket slår än en gång fast att det inte är tillåtet att ha kunskapskontroller i förskolan och nämner speciellt Haninge kommun. Frågan är bara hur hur mycket mer tillrättavisningar det skall behövas innan Martina Mossberg och Robert Noord med flera inser att de är fel ute och börjar backa?

Tobias Lindberg

Läsvärda artiklar om pedagogik

Inger Ashing och Cecilia Modig på Rädda Barnen skriver en intressant artikel "Barn är människor med egna rättigheter" om hur Barns rättigheter är påväg att kringskäras mer och mer i och med skoldebatten om "hårdare tag" och uppfostringsprogram som "Supernanny" och "Uppfostringsjouren".

Läs även artikeln i SvD Björklunds betygshets leder fel av Hans-Åke Scherp.

Ett sista tips är artikeln Björklund: Mindre som ett lotteri med nya betygen där Thomas Manfredh intervjuvar Hans-Åke Scherp.

Martina Mossberg (m) smutskastar återigen Skolverket

Grund- och förskolenämndens ordförande i Haninge Martina Mossberg (m) passar än en gång på i ett inlägg på kommunledningens blogg att försöka smutskasta Skolverket. Att skolverket har kritiserat utvecklingen av ökat användandet av kontroller och omdömen i förskolan samt, utan att nämna några namn, har pekat ut Haninge kommun har tagit Martina Mossberg så hårt att hon tar varje chans hon får för att försöka slänga så mycket skit på Skolverket som hon bara kan. Att hon för att lyckas smutskasta Skolverket måste förvränger uppgifter genom att till exempel "blanda äpplen med päron" verkar hon inte bry sig om.

I inlägget på kommunledningens blogg tar Martina Mossberg Skolinspektionens uppgifter att den vanligaste bristen i skolor är att de inte kan "visa på elevers kunskapsutveckling i de tidiga årskurserna i samtliga ämnen" som intäkt för att Haninge är rätt ute med sina kunskapskontroller och att Skolverket alltså har fel i sin kritik.

Felet Martina Mossberg gör är att blanda ihop att Skolverkets kritik gäller kunskapskontroller i förskolan, vilket inte är tillåtet eftersom det inte får finnas uppnåendemål i förskolan, medans Skolinspektionens uppgifter i det här fallet gäller skolan. Ett tydligt exempel på hur Martina Mossberg "blandar äpplen med päron" för att få det att verka som hon har rätt.

Se Skolinspektionens uppgifter här, Sveriges Radios (SR) artikel här och lyssna SR:s radiosändning här.

Tobias Lindberg