tisdag, februari 07, 2012

Bra artikel om faran med statiner

En mycket bra och läsvärd artikel av Uffe Ravnskov med flera i gårdagens Uppsala Nya Tidning, UNT om faran med statiner.



statins001




Statiner gör mer skada än nytta

Här kommer några rätt långa citat från artikeln:



Låt oss först påminna om att ingen har kunnat visa att ett högt kolesterol utgör någon risk för kvinnor och att intet kolesterolsänkande experiment har lyckats förlänga deras liv heller. De flesta studier har dessutom visat att det inte heller är farligt för äldre människor. I själva verket har mer än tjugo studier visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst.

[...]

Det är visserligen korrekt att kolesterolsänkning med statiner kan minska risken att dö i förtid för medelålders manliga patienter, som redan fått en hjärtinfarkt, men vinsten är ringa. I stort sett alla experiment har visat att risken att dö de närmaste fem åren minskar med högst tre procentenheter, i de flesta fall med mindre.Här kommer säkert många att protestera. Experterna säger ju, att risken minskar med 20–30 procent.Visst, men dessa lurar oss. Om till exempel dödligheten hos dem, som tar en statintablett varje dag i fem år är 8 procent, och den är 10 procent hos de som inte tar någon tablett, då är den absoluta vinsten naturligtvis 2 procentenheter. Men eftersom 2 är 20 procent av 10, då säger läkemedelsforskarna i stället att dödligheten har minskat med 20 procent.Inte direkt fel, men en förvrängning av sanningen. Man kan också säga att chansen att överleva de nästa fem åren för en 65-årig man, som haft en hjärtinfarkt är cirka 90 procent. Tar han en statintablett varje dag kan han öka chansen till 92 procent, men då får han räkna med vissa risker.

[...]

Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet. För två år sedan publicerade engelska forskare en studie av nästan en kvarts miljon människor utan hjärtkärlsjukdom, vars kolesterol hade minskats med medicinering. Det visade sig att fyra procent hade drabbats av allvarliga muskel- och leverskador, nedsatt syn och njursvikt.Dessa siffror torde dessutom underskatta antalet biverkningar, därför att lever- och muskelskador inte registrerades om inte blodmarkörerna för dessa skador var 3-4 gånger högre än normalt. En relevant fråga är vad som händer på längre sikt med levern och musklerna hos dem, vars värden ”endast” var dubbelt så höga?Oberoende forskare har rapporterat att muskelbesvär förekommer hos minst 20 procent och lika många drabbas av impotens. Antalet som får störningar av hjärnans funktioner i form av dåligt minne, depression, aggressivt uppförande, och demens är okänt, därför att man inte registrerat dylika symtom, troligen för att man betraktat dem som åldersfenomen. Det finns emellertid många rapporter från oberoende forskare som berättat att symtomen försvinner om patienterna slutar ta sina statintabletter.

onsdag, januari 25, 2012

För en gångs skull riktigt bra vänsterkritik av skolan

Vänsterns kritik av skolan brukar oftast inskränka sig till att gälla bristen på resurser till skolan, nästan aldrig kritiseras själva idén med skolan. Med vänstern menar jag här människor från den klassiska vänstern, till exempel från partier som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Rättvisepartiet Socialisterna.


skolan001

Vänsterns kritik gäller oftast problem med stora klasser, få lärare, lärarnas utbildningsnivå, problem med mobbing, nackdelarna med betyg, vilka ämnen som anses som viktigast. Visserligen befogad kritik om man absolut ska ha en institution som skolan. Undantagsvis gäller vänsterns kritik frågor som elevernas medinflytande och motivation. Aldrig gäller kritiken själva idén med skolan, eller mer precist, den obligatoriska skolan. Institutionen skolan.

Vänstern ser institutionen skolan som något i huvudsak bra, men ännu inte fulländat. Med reformer, som kan genomföras bara mer resurser skjuts till, så kan skolan bli perfekt.

En mer grundläggande kritik av skolan, av själva idén med skolan, har framförts under lång tid men har då nästan alltid kommit från det frihetliga hållet, både från den frihetliga högern och den frihetliga vänstern, det vill säga från alla de människor som kallar sig liberaler, libertarianer, anarkister och allt möjligt annat de kallar sig. Med liberaler menar jag självfallet inte partier som Folkpartiet som visserligen kallar sig för liberaler men egentligen är raka motsatsen. Inte heller menar jag liberaler i den betydelsen av ordet liberal som används i USA där människor inom det demokratiska partiet kallas för liberaler.

Därför är det så bra att det nu kommer grundläggande kritik av själva institutionen skolan från vänsterhåll, alltså från någon som hör till den klassiska vänstern. Jag tror att detta kan göra att många människor på vänsterkanten faktiskt tar sig tid att läsa denna viktiga kritik, något de antagligen inte skulle göra om samma kritik kom från någon annan.

Michael Moore har nyligen skrivit ett otroligt bra blogginlägg med rubriken "Youth Rights, Dignity, and the Anti-Democratic Values of Publi Schooling". Översatt till svenska skulle rubriken bli "Ungdomars rättigheter, värdighet, och den obligatoriska skolans antidemokratiska värderingar" eftersom uttrycket "Public Schooling" i detta blogginlägg innebär obligatorisk skola, inte offentlig skola som det annars oftast innebär.


michaelmoore001

Blogginlägget kan du läs här:

Youth Rights, Dignity, and the Anti-Democratic Values of Public Schooling

Jag håller helt med Michael Moore i hans kritik av institutionen skolan.

Samhället tvingar barn och ungdomar att närvara i skolan under en stor del av deras vakna tid. Där har de ingen egentlig valfrihet eller självbestämmande. Där är varje aspekt av barnen och ungdomarnas liv, från vad de säger och gör till om de får gå på toaletten kontrollerat av en auktoritet. Där måste barnen lära sig exakt samma saker i samma ålder trots att alla barn utvecklas olika i olika åldrar, lär sig olika snabbt, har olika intressen och motiveras av olika saker. Efter tolv år av detta förväntar vi oss sedan att barnen och ungdomarna ska komma ut i samhället som självständiga, tänkande och demokratiska människor. Självklart är denna förväntan helt overklig. En barndom som denna skapar, med få undantag, motsatsen, det skapar osäkra och lätt kontrollerbara människor för de som styr samhället.

Jag avslutar med ett långt citat ur Michael Moores text.

Of course, against such a pervasive structure of oppression we are confronted with the problem of how to escape, how to be free. I believe the answer is simple--just leave, or better yet, take control of the school. Imagine a world where you can spend your time learning about what you love. Imagine a world where you invite adults to teach you. Imagine a world where you have the inalienable rights of a human being. This world can never be achieved as long as our education s dictated by a state hierarchy and their corporate partners. It is possible to drop out of school and teach yourself, in fact a realistic way that you can go about doing this can be found in books and magazines dedicated to the un-schooling movement such as The Teenage Liberation Handbook. It is possible to determine your own education by dropping out and adopting un-schooled or home schooled approach. However, more than just escaping the public school system we need to break it down. In the name of dignity, democracy, and real education high school students need a movement on the scale of Occupy Wall Street and the Arab Spring. We are free human beings; we should demand the right to teach ourselves.

måndag, januari 23, 2012

Bra kritik mot nya läroplanen för grundskolan

Riktigt bra krönika i UNT.se av Magnus Alkarp med kritik mot den nya läroplanen i synnerhet och dagens skolsystem i allmänhet. Roligt skriven är den också.

Nu startar jag flumskolan

Visst saknar jag ju en hel del i kritiken, som tex att allt lärande borde vara frivilligt, utgå från individens egna intressen och kunna organiseras på många fler sätt än som idag så det måste ske i skolan, men artikeln var trots det väldigt bra.

söndag, januari 22, 2012

Se Stefan Jarls film "Underkastelsen"

Alla som ännu inte har sett Stefan Jarls film "Underkastelsen" borde nu ta chansen då den finns att se på SVT-play till och med den 5 februari.

Underkastelsen

Information om filmen från SVT:



En film om de hundratals kemikalier vi alla bär i vårt blod, som ett
resultat av de kemiska ämnen vi har spridit i vår miljö under de senaste 70
åren. Den svenska dokumentärfilmens nestor Stefan Jarl riktar kameran mot det största hotet mot mänskligheten.

tisdag, december 06, 2011

SvD:s ledarsida verkar gilla lågkolhydratskost

Johan Ingerö på SvD:s ledarsidor verkar ha en vettig inställning när det kommer till kost. Det verkar som han är för LCHF, mot kolhydratsstinn mat, mot margariner, för individens rätt att välja vad man äter (även för elever i skolan) och mot det inkompetenta Livsmedelsverket.

Idag skrev han en bra ledare:

Tack för det, Livsmedelsverket

Och för ungefär två månader sedan skrev han en annan mycket bra ledare:

Hellre fettstund än fruktstund

onsdag, augusti 31, 2011

D-vitamin

Jag hittade en gammal men väldigt intressant artikel i läkartidningen om D-vitaminbrist som jag skulle vilja tipsa om:

D-vitaminbrist är kanske vanligare än vi trott

Artikelförfattaren har även gjort ett inlägg på DN Debatt som kan vara intressant att läsa. Framförallt är det inte lika långt.

Undvikande av solljus har blivit en hälsorisk

Normalt sett är jag inte så mycket för vitamintabletter och kosttillskott av olika slag eftersom de generellt kostar mer än de "smakar" och det går oftast bra att få i sig det man behöver genom en bra och nyttig kosthållning. Det finns dock inga regler utan undantag.


bla_himel_och_sol

Vad gäller D-vitamin så är det nästan omöjligt att få i sig tillräckligt via kosten. Det enda som ger tillräckligt med D-vitamin är lagomt exponering med solljus, vilket i vårt land endast är möjligt under perioden maj till augusti om man med några dagars mellanrum befinner sig i bara shorts i solen 15-30 minuter mitt på dagen. De flesta får inte tillräckligt med sol ens under sommaren och under vintern får ingen det. Det man ska komma ihåg är att våra gener har knappt ändrats sedan vi alla för mer än 60.000 år sedan levde ett liv som jägare/samlare i afrika, ett liv där vi var utomhus mer och solljuset var mycket starkare. Därför behövs det i vår del av världen D-vitamintillskott.

Vill man läsa mer om detta så har Kostdoktorn, Andereas Eenfelt, skrivit mycket mer om detta här:

D-vitamin: Solenergi åt dig?

Tänk bara på att det behövs mellan 2000-4000 IE per dag för vuxna och 1000 IE till barn vilket är högre än de förlegade kostråd om D-vitamintillskott på 400 IE som Livsmedelsverket utfärdar. Dessa gamla kostråd om D-vitamin gör bara att man undviker rena bristsymtom som Rakit medans det behövs betydligt högre nivåer för att kroppen ska få så mycket som den behöver. Köp därför nyare D-vitamintabletter med 2000 IE så att ni inte köper äldre varianter som bara innehåller 400 IE.

söndag, april 24, 2011

Maciej Zaremba är en förolämpning mot läsarna

Maciej Zaremba håller nu på med en artikelserie om skolan. Jag har än så länge bara läst två av artiklarna i denna artikelserie men jag har läst flera av hans tidigare artikelserier. Redan nu säga att det hela är som det brukar när det kommer till Maciej Zarembas artiklar. Mycket text, lite innehåll, antydningar om en sak som blandas ihop med annat för att få folk att tro att de hänger samman och rena osanningar. Allt i en salig röra. Det hela är pinsamt, oärligt och en förolämpning mot alla som läser hans artiklar!

Detta med Maciej Zarembas oärlighet tänkte jag belysa genom att ta upp något han skriver i den ena av artiklarna om skolan som jag har läst, något som jag har stor kunskap om.

I artikeln ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet tar Maciej Zaremba upp förändringarna inom haninges skola som ett positivt exempel.

I artikeln skriver Maciej Zaremba:

Politikerna gav inte Öhlin sparken – de gav honom rätt. Varpå han satte i gång att lusa barnen. Lästestet kallas så, lus – läsutvecklingsschemat. Kunde de förstå läroböckerna? Om inte, måste alla klutar sättas till. Två år senare var Haninges skolor bland de bästa i landet.


Maciej Zaremba skriver "Två år senare var Haninges skolor bland de bästa i landet". Faktum är att Haninge än idag ligger dåligt till i de undersökningar som man låg så dåligt till i 2004 och jämfört med övriga kommuner så tillhör Haninge än idag till en av de sämsta skolkommunerna i landet. I Maciej Zarembas artikel nämns att Haninge 2004 hamnade sist i lärarfackets undersökning, dvs lärarförbundets årliga ranking av landets samtliga cirka 280 skolkommuner. Hur ligger då Haninge till 2010? Jo, Haninge har klättrat 29 placeringar sedan 2004. Tittar man i Sveriges Kommuner och Landstings, SKL:s, öppna jämförelser för grundskolan 2010 så ser man att Haninge ligger rankad som 241 kommun om man ser till hur många som uppnått målen i samtliga ämnen, som 212 kommun om man ser till meritvärde och som 206 kommun om man ser till andel behöriga till gymnasieskolan.

Kanske håller det inte att säga att Haninges skolor är "bland de bästa i landet"?

Längre ner i artikeln skriver Maciej Zaremba:

Jag vill påpeka att efter tre år av reformer var det i Robert Noords kommun ingen skillnad i kunskaper mellan barnen till rik och fattig, svensk, somalier eller grek.


Detta att förändringarna i Haninges utbildningspolitiken skulle ha medfört att socioekonomiska bakgrundsförhållanden inte längre påverkar barnens resultat är något jag har skrivit många gånger om på denna blogg. Politiska företrädare och höga tjänstemän i Haninge fortsätter att upprepa detta falska budskap som journalisterna sedan, antigen godtroget eller med full vetskap, sprider vidare. Här påstår till exempel dåvarande ordförande för grund- och förskolenämnden i Haninge samma sak. Detta påstående bygger på ett grovt missbruk av statistiken från Haningetjänstemännens sida eftersom inga jämförelser gjordes på individnivå vilket är ett måste, enligt experter på SCB, om man ska kunna uttala sig på det sätt som haningetjänstemännen gör.

Bara i denna artikel av Maciej Zaremba finns det två uppenbara felaktigheter som jag vet om eftersom jag kan detaljerna runt dem, man kan lätt föreställa sig hur hur det förhåller sig med övrig fakta i Maciej Zarembas artiklar om skolan. I bästa fall är Maciej Zaremba alltför godtrogen, i sämsta fall ljuger och förvränger han medvetet. Oavsett vilket det är så innebär det att Maciej Zaremba är en dålig journalist och en förolämpning mot läsarna.

måndag, februari 14, 2011

Kommentarer till artikel om flygets miljöeffekt

På DN.se fanns idag en bra och intressant artikel.

Svenskarnas flygresor påväg att bli den största miljöboven

I artikeln intervjuvas trafikforskaren Jonas Åkerman vid avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH som berättar att om inget görs så kommer det svenska flyget att släppa ut mer växthusgaser än den svenska biltrafiken om tio år.

Slutsatserna kommer från Jonas Åkermans doktorsavhandling där data har tagits från resevaneundersökningen från 2006. Då, 2006, släppte det svenska flyget ut 8,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter, varav utrikesflyget släppte ut 7,7 miljoner ton. Detta ska jämföras med den svenska biltrfiken, som är det transportslag som är den största miljöboven, som 2006 släppte ut 12,5 miljöner ton koldioxidekvivalenter.

Bilarnas utsläpp har sedan dess minskat, 2009 var utsläppet nere i 12,1 miljoner ton, medan flygresandet har ökat. Det är speciellt de långa flygresorna som har ökat, tex till Thailand. Om tio år har alltså flygets miljöeffekter gått om biltrafikens.

För att kunna göra denna jämförelse har Jonas Åkerman räknat om de olika trafikslagens utsläpp till koldioxidsekvivalenter. Då har han använt en omräkningsfaktor på 1,92 för flygets miljöeffekter eftersom utsläpp på 10.000 meters höjd har en större miljöeffekt än om utsläppen sker nere på marken. Olika forskare anser att omräkningsfaktorn är olika hög, vissa anser att den borde vara högre än 1,92 och andra att den borde vara lägre. Att det ska finnas en omräkningsfaktor tvistas det dock inte om.

En sak att tänkqa på är att det är en mindre andel av befolkningen som flyger än som åker bil vilket gör att det är en rätt liten grupp männsikor som förorenar och förstör vår miljö väldigt mycket. Vidare är det oftast samma människor som flyger mycket som också åker väldigt mycket bil och har stora energikrävande hus.

tisdag, juni 08, 2010

Betygsivrarna drar som vanligt för långtgående slutsatser

Betygsivrarna har den senaste tiden blivit lyriska över en rapport som Anna Sjögren på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har tagit fram. Rapporten heter "Betygsatta barn - spelar det någon roll i längden". Här är rapportens pressmedelande och i pressmedelandets högerkolumn finns länkar till själva rapporten.

I tidningar och på bloggar drar betygsivrarna väldigt långtgående slutsatser från rapporten i stil med "tidigare betyg är bra för de flesta" eller "betygen är ett stöd för de svagare eleverna". Som i SvD och DN eller på bloggar som den här eller den här. När man hör sådant så är det skönt att ibland att kunna vända sig till kunniga och sansade forskare och få höra deras synpunkter på rapporten.

Så här sa Anders Jönsson, forskare i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, som bland annat forskar om hur betyg och bedömning påverkar lärandet, om Anna Sjögrens rapport.

Angående rapporten så motsäger den på intet sätt det som tidigare förts fram om betyg, utan den tillför resultat på områden som mycket riktigt inte är så väl beforskade, genom att titta på relationen till utbildningslängd och inkomst.

Det man måste vara medveten om, vilket kanske inte gjorts så tydligt i media, är att studien inte säger någonting om betygens PEDAGOGISKA förtjänster, dvs. om eleverna lärde sig mer eller mindre, eller om de var mer eller mindre motiverade i skolan ? utan bara att det fanns en större andel pojkar från studieovana hem som utbildade sig längre när de fick betyg. Det man därför kan se, är att betygen kan ha positiva effekter genom att ge vissa individer (som kommer från i övrigt studieovan bakgrund) kvitto på att de klarar skolan bra, vilket i sin tur kan leda till att de exempelvis söker treårig gymnasieutbildning istället för en tvåårig. Men som sagt, detta säger ingenting om hur mycket de lärde sig, hur bra de mådde, hur motiverade de var, etc., utan det är endast utbildningslängd och inkomst som studerats.

Slutsatsen om betygens pedagogiska oförmåga påverkas således inte av denna studie. Huruvida detta kvitto som betygen utgör skulle kunna ges på något annat sätt, och därför ge motsvarande resultat, vet man inte, eftersom betygssystemet (inkl. kvarts- resp. utvecklingssamtalen) förändrats sedan studien genomfördes. Andelen elever som läser vidare på gymnasiet är också helt annorlunda idag, då nästan 100% av eleverna går vidare till gymnasiestudier, vilket gör det svårt att överföra resultaten till dagens situation.

Vill man gå in i detalj i studien, kan man t.ex. notera att:

1. Effekterna som rapporteras är väldigt små. Ser man till materialet som helhet, rör det sig som mest om 3 veckors skillnad i utbildningslängd och inga skillnader i inkomst. Skillnaden i utbildningslängden gäller dessutom bara flickor och är endast statistiskt säkerställd för ett av de år som undersökts (5 år efter reformen).

2. Även om det finns en koppling mellan betyg och utbildningslängd, kan man i den aktuella studien inte förklara denna koppling, endast konstatera att den existerar. För att förklara orsaken till kopplingen krävs mer forskning med andra metoder.

3. Det finns tecken på att utbildningslängden för flickor var något längre för årskullarna före referensgruppen. Reformeffekten infaller dessutom inte förrän efter ett par år, för att sedan vända uppåt igen. Den enklaste tolkningen av detta, är att utbildningslängden hade börjat sjunka redan innan reformen, och att denna effekt därmed inte alls har med betygsreformen att göra, utan beror på en eller flera faktorer som inte ingår i studien. I rapporten tolkas detta istället som indirekta effekter av reformen, som t.ex. att flickor som faktiskt fick betyg, men vars yngre kamrater inte fick, påverkades negativt av detta. På motsvarande sätt, spekuleras i att förväntningarna att få betyg, vilket sedermera inte infriades, kan ha påverkat flickorna och därmed gett denna negativa effekt på deras utbildningslängd. Hur rimlig denna tolkning är och varför det endast gäller flickor kan naturligtvis diskuteras.

4. Det finns vissa skillnader i utbildningslängd när man jämför elever med olika familjebakgrund. Det handlar emellertid om relativt små skillnader, liten andel elever samt tidvis svag statistisk signifikans. Vilka växlar man därför kan dra utifrån studien, kan således också diskuteras. Som tidningarna skriver att "Tidigare betyg är bra för de flesta", är en klar övertolkning av resultaten ? även om de naturligtvis pekar mot ett intressant fenomen som vi bör studera ytterligare.


I ett inlägg från mars 2009 skriver jag om Anders Jönssons forskning om betyg som visar att betyg eller betygsliknande omdömen inte gör att man lär sig mer.

tisdag, maj 25, 2010

Sir Ken Robinson: Bring on the learning revolution!

I februari 2010 höll Sir Ken Robinson, som jag tidigare har tipsat om, ytterligare ett inspirerande föredrag på TED Talks. Föredraget heter "Bring on the learning revolution!" och är 18 minuter långt, väljer man att se föredraget har man spenderat dessa minuter mycket väl.

måndag, april 12, 2010

Krigets vansinne



Detta gör den amerikanska militären i Irak och de samarbetar Sverige med i Afghanistan, fy fan!

lördag, mars 20, 2010

Rätten att hemundervisa viktig även för dem som inte hemundervisar

I en kolumn i tidningen Barometern skriver Karin Yngman mycket bra om det orimliga i att hemundervisning av religiösa och filosofiska skäl i praktiken kommer att förbjudas om förslaget till ny skollag blir antaget. Hon skriver att frågan om rätten att välja hemundervisning egentligen handlar om grundsynen om det är föräldrarna eller staten som har ansvaret för barnen, att möjligheten att välja hur sina egna barn ska utbildas är en mänsklig rättighet och att hemundervisande familjer kan fungera som en källa till nytänkande som kan utveckla skolan och ge en större heterogenitet i samhället. Allt detta är mycket viktiga anledningar till varför föräldrarnas rätt att hemundervisa sina barn måste få finnas kvar och att kommunerna börjar stödja föräldrar som vill hemundervisa sina barn istället för som idag då de motarbetas av de flesta kommunerna.

Ett stycke i hennes text löd så här:

”Om man så aldrig har varit i närheten av att själv bli hemundervisad eller att hemundervisa sina egna barn, så är det en viktig symbolfråga. Möjligheten till mer ovanliga livsval ger frihet till så många fler än den handfull som utnyttjar möjligheten. Vetskapen om frihet kan göra en mer benägen att faktiskt nöja sig med det gängse. Men tas friheten bort då slocknar lågan hos långt fler än de som är direkt berörda.”


Jonas himmelstrand, ordföranden för Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige (ROHUS), kommenterade detta stycke i Karin Yngmans text så här:

”Förbudet mot hemundervisning är ännu ett led i misstänkliggörandet av föräldrar. Men föräldrar är ett barns viktigaste resurs. I det allmänna fallet kommer barnen att skadas när man desavuerar föräldrarna. Det fåtal fall med problem får man lösa på andra sätt än med allmänna förbud.”


Jag började fundera runt hur rätten att hemundervisa i praktiken kunde påverka olika situationer för föräldrar som själva inte väljer att hemundervisa. Redan som det är idag så möts föräldrar ofta av en tydlig förmyndande attityd i sina kontakter med barnomsorg och skola. På olika sätt får ofta anställda på BVC, förskolan, skolan och skolhälsovården föräldrar att känna sig som mindre lämpliga att ta hand om sina barn och ansvara för deras utveckling. Enligt personalen så är förskolan och skolan det bästa för barnen och som förälder har man inte mycket mer förtroende än att man får ansvaret att se till att barnen får mat, blir tvättade och sover ordentligt där emellan. Detta har både jag och min fru ofta upplevt och jag vet att vi inte är ensamma om det. Självklart upplever man inte denna attityd i alla kontakter och all personal inom skola och barnomsorg får en inte att känna så men att det överhuvudtaget sker är oacceptabelt.

Om föräldrar möts av dessa attityder redan idag så kan man lätt föreställa sig hur det kommer att bli om rätten att hemundervisa tas bort helt och hållet. Förmynderiet kommer att bli ännu tydligare och föräldrar kommer att känna sig än mer olämpliga. Inställningen att bara samhällets institutioner kan utbilda och stimulera barnen i skolåldern kommer att spilla över på och stärka inställningen att förskolan är det bästa för de mindre barnen, vilket i sin tur i värsta fall riskerar att följas av en framtida förskoleplikt.

Omvänt kan man föreställa sig hur framtiden kan bli om Sverige väljer den motsatta vägen. Rätten för föräldrar att hemundervisa sina barn får finnas kvar, kommunerna börjar stödja de föräldrar som vill hemundervisa och samhället tar bort reglerna om vad barnen ska lära sig och när de ska lära sig det. Det är lätt att föreställa sig hur föräldrarna då skulle få ett stärkt självförtroende och en större förståelse för sin egen betydelse för barnens utveckling vilket antagligen skulle innebära att Sverige skulle följa den internationella utvecklingen där fler och fler barn hemundervisas, en undervisningsform som enligt all forskning ger lika bra eller bättre resultat än undervisning i skola både vad gäller kunskap och social förmåga.

Om Jag ska invända mot något av det Karin Yngmans skriver så är väl det hennes föreställning av vad borgerlig politik står för. Som om borgerlig politik de senaste 150 åren någonsin stått för något annat än storföretagens och det högeffektiva samhällets krav på godtrogna, lätthanterliga och likriktade medborgare. Ett av de effektivaste verktygen för att uppnå detta är skolan. Skalar man bort de vackra högtidstalen och alla lögner så representerar de borgerliga politikerna först och främst den elit som äger storföretagen. Denna elit styr samhället genom sitt ägande och sin makt över statsmaskineriet. Makten över statsmaskineriet kommer av att de själva och deras familjer och vänner besitter en stor del av statens och dess institutioners ämbeten och administrativa poster och resten påverkar de genom sina omfattande nätverk av förbindelser och kontakter. Någon invänder kanske att det är Socialdemokraterna som styrt samhället under en stor del av 1900-talet men det var närmare 100 år sedan Socialdemokraternas ledning blev en del av etablissemanget och ett verktyg för borgligheten att lura arbetarklassen och avleda arbetarklassens frustration.

En vanlig metod för att ta reda på vilka som gynnas av något är att ta reda på vilka som har arbetat för och tillfört resurser för att uppnå något. Ser man till vilka som var först med att förespråka och satsa pengar för att skapa en allmän och obligatoriska skola så ser man tydligt den ägande eliten och deras hantlangare i bakgrunden styrandes både borgerliga och socialdemokratiska politiker och ledare. Så har det sett ut i hela världen och läser man till exempel liberaler som John Taylor Gatto som grundligt har kartlagt hur den obligatoriska skolan uppstod så ser man att han kommer fram till samma slutsatser.

Förutom denna lilla invändning så tycker jag att Karin Yngmans text var mycket bra och jag anser att hon gör ett mycket viktigt arbete för hemundervisningen.


Bra blogginlägg på samma ämne:
Tantrikblog: Mer om hemundervisning och fascistoida lagförslag

fredag, mars 19, 2010

Splittring inom Rättvisepartiet Socialisterna

Igår fick jag reda på att det hade skett en splittring i mitt parti, Rättvisepartiet Socalisterna. En del av västerbottensektionen har brytit sig ur. Hur stor andel av medlemmarna i Umeå som står bakom utbrytargruppen är svårt att veta i dagsläget. Kanske är det bara några få, kanske är det nästan alla. Utbrytarna säger en sak och partistyrelsen en annan. Likadant är det med orsakerna till utbrytningen. Det är omöjligt att avgöra vad som är sant och vad som är lögn.

Det är två saker jag undrar över.

Det ena är varför inte ni utbrytare gjorde det tydligt för alla medelmmar hur stora ni ansåg att problemet var? Av det ni idag skriver i ert brev så har motsättningarna existerat under lång tid, flera år, och frågorna har diskuterats på partistyrelsens möten. Om nu inte eran syn på saker och ting godtogs av partistyrelsen, varför gick ni inte ut med kritiken till alla medlemmar så att det kunde uppstå en riktig diskussion om problemen? Jag har till exempel varit med på sommarlägrena men aldrig förstått att det skulle finnas så djupa motsättningar. Varför togs inte problemen upp då? Varför gick ni inte ut med denna kritik till gräsrötterna innan ni bröt er ur?

Det andra är varför inte ni i min förra partiförening som sitter med i partistyrelsen vid rapporterna från partistyrelsen redogjorde för de motsättningar som har funnits inom partistyrelsen? Jag vet att partistyrelsen idag säger att de blev helt överraskade av utbrytningen, det köper jag, men att de inte skulle ha varit medvetna om att det fanns skarpa motsättningar inom partistyrelsen, det tror jag absolut inte på. Varför blev inte vi gräsrotsmedlemmar ordentligt upplysta om det? Vad motsättningarna handlade om? Hur stora de var?

Jag vill inte helt och hållet ta ställning i nuläget utan att veta mer. Jag hoppas att båda sidorna tänker igenom det jag har sagt och gärna kommer med svar.

fredag, mars 12, 2010

Fredagsmys med tacos

Ja, nu är det fredag. Jag läste precis min frus inlägg om fredagsmys med tacos och tänkte ta upp den tråden.

Tacos på fredag har blivit som en liten ritual för oss som markerar slutet på veckan och början på helgen. Alltid väldigt trevligt. Jag har hört att många andra också verkar äta tacos på fredag, så det är väl lite svenssonvarning på det antar jag.

Hur som helst, det jag vill berätta om är hur otroligt god tacos blir om man gör tacossåsen, eller salsasåsen som jag kallar den, och kryddblandningen själv istället för att köpa färdigt på affären. Snabbt går det också. Salsasåsen tar visserligen 15-20 minuter att göra men då man gör en stor sats och fryser in behöver man bara göra salsasås kanske var sjätte gång man äter tacos. Kryddblandningen tar inte direkt mer tid att göra än att öppna en köpt påse och hälla i. Förutom att det blir godare får man också på köpet att man slipper få i sig alla de där konsistensgivarna, konserveringsmedlena, smakförstärkarna och gud vet allt vad som tillsätts den färdiga industrimaten.

Recept på salsasåsen hittade jag på DN.se och var jag hittade receptet på kryddblandningen komer jag inte ihåg.

Portioner: ca 2 dl
Tid: 20 minuter
1/2 gul lök
1 grön chilifrukt
1 burk krossade tomater
2 tsk vinäger
1 tsk socker
1/2 tsk salt
ev 1 tsk hackad inlagd jalapenopeppar

Beskrivning:
Hacka lök och chilifrukt. Grön chili brukar inte vara så stark men ta bort kärnorna om så skulle vara. Fräs upp lök och chili i olja i en tjockbottnad kastrull. Häll i tomatkross. Tillsätt vinäger och socker och låt salsan koka ihop till ganska fast konsistens. Salta och blanda eventuellt i finhackad jalapeno om du vill ha starkare smak. En tesked ger en styrka mellan medium och hot. Salsan kan sparas någon vecka i kylen.


Jag brukar göra dubbel sats av salsasåsen och frysa in.

Kryddblandning för ca 400 gr köttfärs:
1 msk paprikapulver
1 msk oregano
1 msk spiskummin
1 msk koriander
1 tsk chilipulver
1 tsk cayennepeppar

Beskrivning:
Hacka en gul lök och stek med olja, blanda i köttfärsen och stek, ha i kryddblandningen, pressa i två vitlöksklyftor, salta och tillsätt slutligen ca 1,5 dl vatten. Stek/koka bort så mycket vatten att konsistensen blir bra.


Självklart använder vi fläskfärs som är lite mindre dåligt för klimatet än bland- eller nötfärs. Längre fram i tiden kommer vi, om allt blir som vi tänkt oss, förhoppningsvis få köttet från egna djur som har fått leva ett bra liv och är upfödda på ekologisk föda från vår egen gård, då kommer inte ens köttet vi äter vara dåligt för miljön.

Tacochipsen, eller om det heter nachochips, köper vi visserligen men de är ändå rätt bra då ingredienserna bara är majsmjöl, vegetabilisk olja och salt. Vi får se, kanske kommer vi även göra tacochipsen själva i framtiden.

onsdag, mars 03, 2010

Sir Ken Robinson says schools kill creativity?

Här är ett riktigt bra och roligt tal av Sir Ken Robinson där han förklarar hur vårt skolsystem dödar kreativiteten.

Svar till Mats Gerdau om hemundervisning

I förra veckans Skolfront fanns i andra halvan av programmet ett reportage och en efterföljande debatt om hemundervisning. Se Skolfront här, delen om hemundervisning börjar efter 11.40 minuter. Igår skrev Mats Gerdau, moderat riksdagsman och engagerad i skolfrågor, ett inlägg på sin blogg om hemundervisning. Först hade jag bara tänkt skriva ett kort svar men det blev så långt och innehållsrikt att jag lägger upp det här på min blogg. Vad jag själv tycker om svensk skola och de alternativ som finns till den kommer jag att ta upp mer om senare här på bloggen.

Nu följer mitt svar på Mats Gerdaus inlägg. Det som står här nedanför har dock ändrats lite jämfört med det jag skrev på Mats Gerdaus blogg.

Du skriver i inlägget att förslaget till ny skollag inte går mot internationella konventioner eftersom rätten till undervisning garanteras alla elever. Där har du faktiskt helt fel. De internationella konventionerna som Sverige är bundna av garanterar nämligen inte bara barnens rätt till undervisning och utbildning utan de garanterar även föräldrarnas rätt att välja undervisning och säger att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 26 punkt 3, står det att rätten att välja undervisning till barnen i första rummet tillkommer föräldrarna.

I ett av protokollen till den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Artikel 2, står det att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras. Se sidan 20.

Att som du säga att den svenska skolan idag med friskolor är så allsidig och objektiv at det finns alternativ för alla är verkligen att ha en inskränkt syn på vad det betyder att ha respekt för människors religiösa och filosofiska övertygelse. Dessutom visar det att du inte förstår hur breda begreppen religiös och filosofisk övertygelse är. Jag ska ta några exempel.

Den som tycker att det är fel att det finns ett tvång att deras barn ska befinna sig på en viss plats vid en viss ålder och lära sig vissa saker för att politiker och experter säger så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse av den nya skollagen. Den som tycker att det är fel att det egna barnet ska behöva vistas med upp till drygt 30 andra barn som varken barnet eller föräldrarna har valt att vara med i ett klassrum det mesta av tiden när barnet utbildas blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att tvinga sitt barn att hålla på och lära sig vissa saker vid en viss ålder efter en läroplan som experter tagit fram utifrån vad som ska vara bäst för alla barn istället för att det egna barnet ska få hålla på med det som det just för tillfället är mest intresserad av så länge som det vill blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att barnet testas, bedöms, utvärderas och betygsätts av utbildade experter och att barnet långsamt vänjs med att det ska vara så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att sitt eget barn tvingas att befinna sig separerad från den verkliga världens rika utbud av händelser och sociala kontakter instängd i en overklig teoretisk låtsastillvaro där de får läsa om den verkliga världen och ibland göra besök i den istället för att leva i och delta i den blir kränkt i sin filosofiska övertygelse.

Som jag sa är detta bara några exempel, exempel som jag själv tycker är viktiga. Jag skulle kunna ta upp fler exempel och andra skulle kunna ta upp exempel som jag inte ens har tänkt på. Jag har inte alls nämnt alla de exempel där den religiösa övertygelsen kränks eftersom jag själv är ateist men bara för det innebär det inte att jag inte förstår att även den religiösa övertygelsen kränks på ett likartat sätt som den filosofiska av skolplikten. Det viktiga är dock att detta som jag tog upp är exempel på filosofisk övertygelse som kommer att kränkas om förslaget till ny skollag antas och ändå påstår du att inga typer av religiös eller filosofisk övertygelse kommer att kränkas. Eller menar du kanske bara sådana typer av övertygelse som du själv tycker är viktig.

Självklart finns det övertygelser hos enstaka föräldrar som inte är bra för barnet och där det är så måste samhället ingripa på olika sätt, kanske kan föräldrarna påverkas att ändra sig, kanske måste deras rätt att hemundervisa tas ifrån dem. Detta är dock bedömningar som ska göras i de individuella fallen och hur man bedömer ska utgå från vad som är bäst för det individuella barnet eftersom inga barn och inga familjer är som andra, alla är unika. Allt detta möjliggörs genom den lagstadgade insynen som samhället har i familjer som hemundervisas.

Så länge barnet inte är gammalt nog att själv besluta om sin utbildning ska det vara föräldrarna som tolkar vad för slags utbildning som är bäst för barnet, inte staten, men allt eftersom barnet blir äldre så ska det självklart få bestämma mer och mer själv om sin undervisning. Skulle det verkligen vara så att föräldrarna till ett barn inte respekterar sitt barns vilja, till exempel om barnet när det blivit lite äldre inte vill fortsätta hemundervisas utan hellre vill börja skolan, så måste samhället få föräldrarna att acceptera det och om föräldrarna inte gör det så måste samhället ta ifrån dem rätten att hemundervisa sitt barn. Sådana beslut måste dock göras individuellt för varje barn och varje familj.

Att tro att man kan förbättra skolan så att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser inte kränks är naivt. Du nämner lagar om mobbning, trygghet och arbetsro samt att det ska kunna utdömas böter och dåliga skolor ska kunna stängas. Förutom att dessa åtgärder inte kommer att vara så effektiva som du tror, de är de aldrig, så rör dessa åtgärder bara en liten andel av alla de orsaker som gör att många föräldrar är oroliga över sina barn skolan och som gör att vissa inte ens vill att deras barn ska behöva tvingas att vistas där.

I texten i högermarginalen som berättar om dig själv skriver du att du tycker att det ska finnas alternativ och mångfald och i detta inlägg förstår man att du är orolig för att vissa barn ska råka illa ut om man tillåter hemundervisning. Om du verkligen menar allt detta och dessutom tycker att Sverige ska respektera de mänskliga rättigheterna, vilket jag tror du gör, så borde du istället för att förbjuda hemundervisning lägga din energi på att förbättra samhällets stöd till de föräldrar som vill att deras barn ska hemundervisas. Det borde finnas mängder av varianter på hur en utbildning borde kunna se ut, allt från kommunal skola till hemundervisning, och oavsett hur ett barn får den borde barnet och dess föräldrar erbjudas så mycket stöd det bara går.

Kom ihåg att utbildning inte är samma sak som skola, de mänskliga fri och rättigheterna säger att alla har rätt till undervisning och utbildning, inte att alla har rätt till skola. Kom ihåg att det inte är samma sak att hemundervisa som att undervisa en hel klass, bara för att en förälder inte skulle kunna undervisa en hel klass lika bra som en utbildad pedagog så innebär inte det att den inte kan göra ett lika bra eller bättre jobb att undervisa sitt eget barn. Kom ihåg att bara för att barnet inte befinner sig i skolan så betyder inte det att det inte har tillräckligt med sociala kontakter, snarare får de faktiskt fler och mer varierade kontakter som kommer från det verkliga livet, och möjligheten att träffa människor med annan bakgrund samt möjligheten att träna förmågor som att tala inför andra finns i överflöd i det verkliga livet och de möjligheter som där finns med släktingar, grannar, folk från lokalområdet, deltagande i föreningsliv och mycket annat.

Sanningen är att det är ni, förespråkare för skolplikten, som stänger in och segregerar barnen. Ni tvingar dem att läsa om livet i stället för att delta i det. Detta vet barnen, de känner att det de gör i skolan inte är på riktigt, att det är oviktigt, och det är detta som gör att så många barn och speciellt, ungdomar, är så ointresserade. De vet att de måste göra det som skolplikten tvingar dem för att senare, när de äntligen anses vara vuxna nog, får en chans att bestämma själva, får en chans att delta i och bidra till samhället istället för att som nu känna sig som en belastning. Genom att tvinga dem in i skolan så hindrar vi barnen och ungdomarna att bli det mesta de kan bli och vi berövar samhället på en vitalitet och idérikedom, en resurs, som vi inte har råd att stänga in utan istället borde släppa fri.

Slutligen vill jag säga att det finns ett stort demokratiskt problem med att staten, kommuner och myndigheter bestämmer vad och hur barn och ungdomar ska lära sig. På detta sätt får det styrande etablissemanget en möjlighet att på ett avgörande sätt påverkar sina egna framtida väljares åsikter och sätt att tänka. Vem säger att vårt samhälle alltid kommer att se ut som idag, om etablissemangets möjlighet att påverka varje människa redan idag är så stor så kommer det snabbt bli en mardröm om mer odemokratiska krafter kommer till makten. Då man begränsar alternativen på det sätt som görs i och med skolplikten minskar man också den mångfald som är så viktig för att ett samhälle ska kunna ha motståndskraft i tider då odemokratiska krafter trycker på.

tisdag, mars 02, 2010

Mer om böcker

Jag måste bara göra lite reklam för Antikvarat.net som jag tycker är en jättebra sida och tjänst där man kan få tag på böcker till bra priser och sådant som inte går att få tag på i de vanliga bokhandlarna eftersom de inte ges ut längre.

När jag la in länken till Antkikariat.net i mitt förra inlägg om min önskelista började jag såklart titta runt lite på sidan och fastnade genast för två böcker som jag inte kunde motstå och skickade därför iväg en beställning. Trots att vår familj har försökt dra in på de flesta utgifterna så mycket det går så har jag fortfarande svårt att motstå intressanta böcker. Nåväl, de var ju ändå inte så dyra, de kostade tillsammans 180 kr.

Böckerna jag köpte var:

Illich, Ivan; Det gemenskapande samhället
Illich, Ivan; Genus

Ivan Illich är en otroligt intressant författare och samhällskritiker. Han var som mest känd på 70-talet efter att ha skrivit boken "Samhälle utan skola" men hans tankar är lika eller till och med ännu mer relevanta idag. På Svenska finns fyra av hans böcker utgivna och av dem har jag läst "Samhälle utan skola - lögnen om skolans nödvändighet" och "Den farliga sjukvården". Väldigt bra böcker som verkligen ställer ens föreställningsvärld på ända och ifrågasätter sådant som man knappt själv har reflekterat över. Jag återkommer med mer om Ivan Illich senare.

Önskelista

Jag hade tänkt göra min blogg lite mer personlig än den har varit tidigare. Hittills har jag bara gjort politiska inlägg, inte för att jag hade tänkt sluta med politiska inlägg men bloggen ska i alla inte vara riktigt lika ensidig i fortsättningen.

Det första jag gör är att lägga in min önskelista inför min kommande 36-årsdag nu på torsdag. Lite sent kanske i och med att ingen kommer att hinna med att införskaffa något av det till på torsdag men i och med att vi har flyttat till Töreboda så kommer min födelsedag säkert ändå att bli firad på något sätt vid ett senare tillfälle. Kanske vid påsk då vi ska upp till Stockholm och hälsa på. Nu till önskelistan.

Min önskelista består bara av två böcker:

SEYMOUR, JOHN: Självhushållning : en handbok : en idébok
Finns att köpa här

SEYMOUR, JOHN: De gamla hantverken

Boken Självhushållning går att köpa på Antikvariat.net som jag länkade till. Den andra hittade jag inte till salu någonstan men någon annan är kanske bättre på att hitta saker än jag. Böckerna är lite dyra eftersom de inte ges ut längre men ändå är väldigt populära. Boken Självhushållning har jag tidigare lånat från biblioteket och den var verkligen jättebra och är trots sitt pris värd att köpa. Nu när vi har egen gård skulle den vara perfekt att ha så att man kan sitta och titta i den då och då vid behov för att få inspiration och idéer.

onsdag, februari 03, 2010

Skolverket vill fortfarande inte tillåta kunskapskontroller i förskolan

Ordföranden för Haninges Grund- och förskolenämnd, Martina Mossberg (M), är helt klart inte nöjd med Skolverkets förslag till förtydliganden i läroplanen för förskolan. I sitt senaste inlägg på kommunledningens blogg skriver hon:

”I stort är skolverkets arbete med förtydligandet bra. Men det kvarstår några otydligheter som riskerar att skapa ytterligare förvirring i arbetet med förskolans pedagogiska kvalitet. Det var många som, liksom vi från Haninge, påtalade otydligheten runt hur man följer upp verksamhetens kvalitet. Vi var många som var överens om att vi måste titta på barnets utveckling och lärande för att utveckla förskolans pedagogiska arbete så att vi säkerställer varje barns rätt till lärande och utveckling.”

Anledningen till att Martina Mossberg inte är nöjd är att Skolverket även i detta förslag har kvar skrivelserna som gör att det inte är okej med den typ av kunskapskontroller som Martina Mossberg och Mats Öhlin (V) vill ha.

Skolverket skriver i sitt förslag:

”Samtidigt visar resultaten att barns utveckling och lärande allt oftare kartläggs, dokumenteras och bedöms i förhållande till föreställningar om vad barns ska klara i olika åldrar på ett sätt som strider mot läroplanens intentioner.”

På ett annat ställe i förlaget skriver Skolverket:

"Läroplanen innehåller dock inga mål för vad barnen ska ha uppnått vid olika tidpunkter eller i olika åldrar. Eftersom målen inte anger nivåer för barnens prestationer ska inte det enskilda barnets resultat eller prestationer utvärderas. I förskolan ska barnen få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och i sin egen takt."

Detta irriterar helt klart Martina Mossberg.

Det som är så bra är att Skolverket är så tydliga med detta och de påpekar dessutom att det är en önskan från regeringen att detta står kvar i de nya förslagen. Så mycket för Martina Mossbergs hopp om att den borgerliga regeringen ska tycka lika dant som henne, men sanningen är att inte ens de är så tokig att den vill ha kunskapskontroller på förskolebarn av den typ som man fram till i höstas använde i Haninge.

Under hösten som var tvingade Skolinspektionen Haninge att genomföra flera förändringar av sina kunskapskontroller men detta försöker Haninge nu desperat förneka genom att framställa det som att Skolinspektionen blev övertygade av Haninge och drog tillbaks sin kritik. Sanningen är att Haninge tvingades att ändra sina kunskapskontroller och när ändringarna var gjort godkände Skolinspektionen dem. Kvar är dock att undersöka om Haninge var helt sanningsenliga i sin redovisning av sina rutiner kring kunskapskontrollerna till Skolinspektionen, en uppgift jag redan har tagit tag i.

Sedan till det Martina Mossberg skriver i inlägget, att det skulle vara problem att utvärdera verksamheten bara för att man inte får använda sig av kunskapskontroller av det slag som Martina Mossberg och Mats Öhlin vill. Detta är bara trams. Det finns många olika metoder för att utvärdera verksamheten utan att man för den skulle behöver kunskapskontrollera de enskilda barnen. Det gemensamma i dessa tillåtna utvärderingsmetoder är att man observerar och analyserar i vilka situationer varje enskilt barn visar intresse och lär sig. När detta sker, när barn är intresserade och lär sig, går inte att ta miste på och för detta behövs inga kunskapskontroller.

Många av dessa tillåtna utvärderingsmetoder brukar samlas under begreppet pedagogisk dokumentation, tyvärr verkar Martina Mossberg och Mats Öhlin inte veta mycket om dessa metoder eftersom de bara är intresserad av sådant som går att mäta och göra statistik av. (Statistik som de i och för sig ändå inte klarar av att analysera).

Saken är den att många förskolor redan jobbar mycket med pedagogisk dokumentation, vilket skulle vara fullt tillräckligt för att göra en meningsfull utvärdering om verksamhetens kvalité, men ändå ska de ledande Haningepolitikerna och förvaltningsledningen dit med sina kunskapskontroller. Skulle förvaltningsledningen och de ledande politikerna bara ha förtroende för sin personal på Haninges förskolor, låta dem göra sitt jobb, låta dem få tid och resurser att observera barnen, låta dem diskutera sina observationer inom arbetslaget och slutligen låta personalen göra de förändringar i verksamheten som de anser vara behövliga för att alla barnen ska utvecklas så skulle det ge långt mycket bättre resultat än vad några kunskapskontroller någonsin kan göra. Alla skulle tjäna på om okunniga politiker som Martina Mossberg och maktfullkomliga byråkrater som Mats Öhlin höll sina tassar borta från skolan och barnomsorgen och lät personalen göra sitt jobb, allra mest skulle barnen tjäna på det.

måndag, februari 01, 2010

Haningeborna blir lurade av sina folkvalda

Ledande politiker och högre tjänstemän inom utbildningsförvaltningen i Haninge fortsätter att förvränga fakta för att övertyga Haningeborna att deras utbildningspolitik är bra.

Det senaste exemplet gäller nyheten att Skolinspektionen avslutar granskningen av Haninges användande av kunskapskontroller på förskolebarn eftersom kommunen enligt Skolinspektionen inte längre använder sig av en förbjuden typ av kunskapskontroller.
framställs dock inte nyheten på Haninge kommuns hemsida där det istället står:

”Skolinspektionen tar nu tillbaka kritik mot kunskapskontroller i Haninges förskolor. I ett nytt beslut tar Skolinspektionen tillbaka kritiken mot kunskapskontrollerna i Haninges förskolor.”

Detta sätt att formulera nyheten leder tanken till att Skolinspektionen tänkt om och nu ändrat sin tidigare hållning och att Haninge hela tiden haft rätt. Så är dock inte fallet. Skolinspektionen redovisar i själva verket ett antal åtgärder kommunen genomfört, där avidentifiering av kunskapskontrollerna är den viktigaste, så att kommunen numera inte agerar i strid mot styrdokumenten. En mer rättvisande rubrik och text på kommunens hemsida borde således varit att Skolinspektionen gett klartecken till Haninge nu när kommunen ändrat sina rutiner.

Ett annat exempel på hur ledande politiker och höga tjänstemän i Haninge förvränger fakta är påståendet att förändringarna i utbildningspolitiken skulle ha medfört att socioekonomiska bakgrundsförhållanden inte längre påverkar barnens resultat. Detta påstående bygger på ett grovt missbruk av statistiken från Haningetjänstemännens sida eftersom inga jämförelser gjordes på individnivå vilket är ett måste om man ska kunna uttala sig på det sätt som de gör.

Dessa två exempel tyder på något väldigt allvarligt, de högst ansvariga för Haninges utbildningspolitik, chefen för utbildningsförvaltningen, Mats Öhlin (V), ordföranden för grund- och förskolenämnden, Martina Mossberg (M), och oppositionsrådet, Robert Noord (S), tvekar inte att föra kommuninvånarna bakom ljuset för att genomdriva sin vilja.

Hur kan man då stoppa dessa personer? Lösningen är faktiskt rätt enkel, gå genast med i Rättvisepartiet Socialisterna och rösta på oss i valet nu i höst. Vi är det enda partiet som kämpar mot kontroller och bedömningar av Haninges barn och även om vi i nuläget inte helt har lyckats att få bort kunskapskontrollerna så har vi i alla fall sett till att kontrollerna blev lite mindre dåliga.