I förra veckans Skolfront fanns i andra halvan av programmet ett reportage och en efterföljande debatt om hemundervisning.
Se Skolfront här, delen om hemundervisning börjar efter 11.40 minuter. Igår skrev Mats Gerdau, moderat riksdagsman och engagerad i skolfrågor, ett inlägg på sin blogg om hemundervisning. Först hade jag bara tänkt skriva ett kort svar men det blev så långt och innehållsrikt att jag lägger upp det här på min blogg. Vad jag själv tycker om svensk skola och de alternativ som finns till den kommer jag att ta upp mer om senare här på bloggen.
Nu följer mitt svar på
Mats Gerdaus inlägg. Det som står här nedanför har dock ändrats lite jämfört med det jag skrev på Mats Gerdaus blogg.
Du skriver i inlägget att förslaget till ny skollag inte går mot internationella konventioner eftersom rätten till undervisning garanteras alla elever. Där har du faktiskt helt fel. De internationella konventionerna som Sverige är bundna av garanterar nämligen inte bara barnens rätt till undervisning och utbildning utan de garanterar även föräldrarnas rätt att välja undervisning och säger att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras.
I
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 26 punkt 3, står det att rätten att välja undervisning till barnen i första rummet tillkommer föräldrarna.
I ett av protokollen till den
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Artikel 2, står det att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras. Se sidan 20.
Att som du säga att den svenska skolan idag med friskolor är så allsidig och objektiv at det finns alternativ för alla är verkligen att ha en inskränkt syn på vad det betyder att ha respekt för människors religiösa och filosofiska övertygelse. Dessutom visar det att du inte förstår hur breda begreppen religiös och filosofisk övertygelse är. Jag ska ta några exempel.
Den som tycker att det är fel att det finns ett tvång att deras barn ska befinna sig på en viss plats vid en viss ålder och lära sig vissa saker för att politiker och experter säger så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse av den nya skollagen. Den som tycker att det är fel att det egna barnet ska behöva vistas med upp till drygt 30 andra barn som varken barnet eller föräldrarna har valt att vara med i ett klassrum det mesta av tiden när barnet utbildas blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att tvinga sitt barn att hålla på och lära sig vissa saker vid en viss ålder efter en läroplan som experter tagit fram utifrån vad som ska vara bäst för alla barn istället för att det egna barnet ska få hålla på med det som det just för tillfället är mest intresserad av så länge som det vill blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att barnet testas, bedöms, utvärderas och betygsätts av utbildade experter och att barnet långsamt vänjs med att det ska vara så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att sitt eget barn tvingas att befinna sig separerad från den verkliga världens rika utbud av händelser och sociala kontakter instängd i en overklig teoretisk låtsastillvaro där de får läsa om den verkliga världen och ibland göra besök i den istället för att leva i och delta i den blir kränkt i sin filosofiska övertygelse.
Som jag sa är detta bara några exempel, exempel som jag själv tycker är viktiga. Jag skulle kunna ta upp fler exempel och andra skulle kunna ta upp exempel som jag inte ens har tänkt på. Jag har inte alls nämnt alla de exempel där den religiösa övertygelsen kränks eftersom jag själv är ateist men bara för det innebär det inte att jag inte förstår att även den religiösa övertygelsen kränks på ett likartat sätt som den filosofiska av skolplikten. Det viktiga är dock att detta som jag tog upp är exempel på filosofisk övertygelse som kommer att kränkas om förslaget till ny skollag antas och ändå påstår du att inga typer av religiös eller filosofisk övertygelse kommer att kränkas. Eller menar du kanske bara sådana typer av övertygelse som du själv tycker är viktig.
Självklart finns det övertygelser hos enstaka föräldrar som inte är bra för barnet och där det är så måste samhället ingripa på olika sätt, kanske kan föräldrarna påverkas att ändra sig, kanske måste deras rätt att hemundervisa tas ifrån dem. Detta är dock bedömningar som ska göras i de individuella fallen och hur man bedömer ska utgå från vad som är bäst för det individuella barnet eftersom inga barn och inga familjer är som andra, alla är unika. Allt detta möjliggörs genom den lagstadgade insynen som samhället har i familjer som hemundervisas.
Så länge barnet inte är gammalt nog att själv besluta om sin utbildning ska det vara föräldrarna som tolkar vad för slags utbildning som är bäst för barnet, inte staten, men allt eftersom barnet blir äldre så ska det självklart få bestämma mer och mer själv om sin undervisning. Skulle det verkligen vara så att föräldrarna till ett barn inte respekterar sitt barns vilja, till exempel om barnet när det blivit lite äldre inte vill fortsätta hemundervisas utan hellre vill börja skolan, så måste samhället få föräldrarna att acceptera det och om föräldrarna inte gör det så måste samhället ta ifrån dem rätten att hemundervisa sitt barn. Sådana beslut måste dock göras individuellt för varje barn och varje familj.
Att tro att man kan förbättra skolan så att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser inte kränks är naivt. Du nämner lagar om mobbning, trygghet och arbetsro samt att det ska kunna utdömas böter och dåliga skolor ska kunna stängas. Förutom att dessa åtgärder inte kommer att vara så effektiva som du tror, de är de aldrig, så rör dessa åtgärder bara en liten andel av alla de orsaker som gör att många föräldrar är oroliga över sina barn skolan och som gör att vissa inte ens vill att deras barn ska behöva tvingas att vistas där.
I texten i högermarginalen som berättar om dig själv skriver du att du tycker att det ska finnas alternativ och mångfald och i detta inlägg förstår man att du är orolig för att vissa barn ska råka illa ut om man tillåter hemundervisning. Om du verkligen menar allt detta och dessutom tycker att Sverige ska respektera de mänskliga rättigheterna, vilket jag tror du gör, så borde du istället för att förbjuda hemundervisning lägga din energi på att förbättra samhällets stöd till de föräldrar som vill att deras barn ska hemundervisas. Det borde finnas mängder av varianter på hur en utbildning borde kunna se ut, allt från kommunal skola till hemundervisning, och oavsett hur ett barn får den borde barnet och dess föräldrar erbjudas så mycket stöd det bara går.
Kom ihåg att utbildning inte är samma sak som skola, de mänskliga fri och rättigheterna säger att alla har rätt till undervisning och utbildning, inte att alla har rätt till skola. Kom ihåg att det inte är samma sak att hemundervisa som att undervisa en hel klass, bara för att en förälder inte skulle kunna undervisa en hel klass lika bra som en utbildad pedagog så innebär inte det att den inte kan göra ett lika bra eller bättre jobb att undervisa sitt eget barn. Kom ihåg att bara för att barnet inte befinner sig i skolan så betyder inte det att det inte har tillräckligt med sociala kontakter, snarare får de faktiskt fler och mer varierade kontakter som kommer från det verkliga livet, och möjligheten att träffa människor med annan bakgrund samt möjligheten att träna förmågor som att tala inför andra finns i överflöd i det verkliga livet och de möjligheter som där finns med släktingar, grannar, folk från lokalområdet, deltagande i föreningsliv och mycket annat.
Sanningen är att det är ni, förespråkare för skolplikten, som stänger in och segregerar barnen. Ni tvingar dem att läsa om livet i stället för att delta i det. Detta vet barnen, de känner att det de gör i skolan inte är på riktigt, att det är oviktigt, och det är detta som gör att så många barn och speciellt, ungdomar, är så ointresserade. De vet att de måste göra det som skolplikten tvingar dem för att senare, när de äntligen anses vara vuxna nog, får en chans att bestämma själva, får en chans att delta i och bidra till samhället istället för att som nu känna sig som en belastning. Genom att tvinga dem in i skolan så hindrar vi barnen och ungdomarna att bli det mesta de kan bli och vi berövar samhället på en vitalitet och idérikedom, en resurs, som vi inte har råd att stänga in utan istället borde släppa fri.
Slutligen vill jag säga att det finns ett stort demokratiskt problem med att staten, kommuner och myndigheter bestämmer vad och hur barn och ungdomar ska lära sig. På detta sätt får det styrande etablissemanget en möjlighet att på ett avgörande sätt påverkar sina egna framtida väljares åsikter och sätt att tänka. Vem säger att vårt samhälle alltid kommer att se ut som idag, om etablissemangets möjlighet att påverka varje människa redan idag är så stor så kommer det snabbt bli en mardröm om mer odemokratiska krafter kommer till makten. Då man begränsar alternativen på det sätt som görs i och med skolplikten minskar man också den mångfald som är så viktig för att ett samhälle ska kunna ha motståndskraft i tider då odemokratiska krafter trycker på.
