måndag, april 12, 2010
Krigets vansinne
Detta gör den amerikanska militären i Irak och de samarbetar Sverige med i Afghanistan, fy fan!
lördag, mars 20, 2010
Rätten att hemundervisa viktig även för dem som inte hemundervisar
I en kolumn i tidningen Barometern skriver Karin Yngman mycket bra om det orimliga i att hemundervisning av religiösa och filosofiska skäl i praktiken kommer att förbjudas om förslaget till ny skollag blir antaget. Hon skriver att frågan om rätten att välja hemundervisning egentligen handlar om grundsynen om det är föräldrarna eller staten som har ansvaret för barnen, att möjligheten att välja hur sina egna barn ska utbildas är en mänsklig rättighet och att hemundervisande familjer kan fungera som en källa till nytänkande som kan utveckla skolan och ge en större heterogenitet i samhället. Allt detta är mycket viktiga anledningar till varför föräldrarnas rätt att hemundervisa sina barn måste få finnas kvar och att kommunerna börjar stödja föräldrar som vill hemundervisa sina barn istället för som idag då de motarbetas av de flesta kommunerna.
Ett stycke i hennes text löd så här:
Jonas himmelstrand, ordföranden för Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige (ROHUS), kommenterade detta stycke i Karin Yngmans text så här:
Jag började fundera runt hur rätten att hemundervisa i praktiken kunde påverka olika situationer för föräldrar som själva inte väljer att hemundervisa. Redan som det är idag så möts föräldrar ofta av en tydlig förmyndande attityd i sina kontakter med barnomsorg och skola. På olika sätt får ofta anställda på BVC, förskolan, skolan och skolhälsovården föräldrar att känna sig som mindre lämpliga att ta hand om sina barn och ansvara för deras utveckling. Enligt personalen så är förskolan och skolan det bästa för barnen och som förälder har man inte mycket mer förtroende än att man får ansvaret att se till att barnen får mat, blir tvättade och sover ordentligt där emellan. Detta har både jag och min fru ofta upplevt och jag vet att vi inte är ensamma om det. Självklart upplever man inte denna attityd i alla kontakter och all personal inom skola och barnomsorg får en inte att känna så men att det överhuvudtaget sker är oacceptabelt.
Om föräldrar möts av dessa attityder redan idag så kan man lätt föreställa sig hur det kommer att bli om rätten att hemundervisa tas bort helt och hållet. Förmynderiet kommer att bli ännu tydligare och föräldrar kommer att känna sig än mer olämpliga. Inställningen att bara samhällets institutioner kan utbilda och stimulera barnen i skolåldern kommer att spilla över på och stärka inställningen att förskolan är det bästa för de mindre barnen, vilket i sin tur i värsta fall riskerar att följas av en framtida förskoleplikt.
Omvänt kan man föreställa sig hur framtiden kan bli om Sverige väljer den motsatta vägen. Rätten för föräldrar att hemundervisa sina barn får finnas kvar, kommunerna börjar stödja de föräldrar som vill hemundervisa och samhället tar bort reglerna om vad barnen ska lära sig och när de ska lära sig det. Det är lätt att föreställa sig hur föräldrarna då skulle få ett stärkt självförtroende och en större förståelse för sin egen betydelse för barnens utveckling vilket antagligen skulle innebära att Sverige skulle följa den internationella utvecklingen där fler och fler barn hemundervisas, en undervisningsform som enligt all forskning ger lika bra eller bättre resultat än undervisning i skola både vad gäller kunskap och social förmåga.
Om Jag ska invända mot något av det Karin Yngmans skriver så är väl det hennes föreställning av vad borgerlig politik står för. Som om borgerlig politik de senaste 150 åren någonsin stått för något annat än storföretagens och det högeffektiva samhällets krav på godtrogna, lätthanterliga och likriktade medborgare. Ett av de effektivaste verktygen för att uppnå detta är skolan. Skalar man bort de vackra högtidstalen och alla lögner så representerar de borgerliga politikerna först och främst den elit som äger storföretagen. Denna elit styr samhället genom sitt ägande och sin makt över statsmaskineriet. Makten över statsmaskineriet kommer av att de själva och deras familjer och vänner besitter en stor del av statens och dess institutioners ämbeten och administrativa poster och resten påverkar de genom sina omfattande nätverk av förbindelser och kontakter. Någon invänder kanske att det är Socialdemokraterna som styrt samhället under en stor del av 1900-talet men det var närmare 100 år sedan Socialdemokraternas ledning blev en del av etablissemanget och ett verktyg för borgligheten att lura arbetarklassen och avleda arbetarklassens frustration.
En vanlig metod för att ta reda på vilka som gynnas av något är att ta reda på vilka som har arbetat för och tillfört resurser för att uppnå något. Ser man till vilka som var först med att förespråka och satsa pengar för att skapa en allmän och obligatoriska skola så ser man tydligt den ägande eliten och deras hantlangare i bakgrunden styrandes både borgerliga och socialdemokratiska politiker och ledare. Så har det sett ut i hela världen och läser man till exempel liberaler som John Taylor Gatto som grundligt har kartlagt hur den obligatoriska skolan uppstod så ser man att han kommer fram till samma slutsatser.
Förutom denna lilla invändning så tycker jag att Karin Yngmans text var mycket bra och jag anser att hon gör ett mycket viktigt arbete för hemundervisningen.
Bra blogginlägg på samma ämne:
Tantrikblog: Mer om hemundervisning och fascistoida lagförslag
Ett stycke i hennes text löd så här:
”Om man så aldrig har varit i närheten av att själv bli hemundervisad eller att hemundervisa sina egna barn, så är det en viktig symbolfråga. Möjligheten till mer ovanliga livsval ger frihet till så många fler än den handfull som utnyttjar möjligheten. Vetskapen om frihet kan göra en mer benägen att faktiskt nöja sig med det gängse. Men tas friheten bort då slocknar lågan hos långt fler än de som är direkt berörda.”
Jonas himmelstrand, ordföranden för Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige (ROHUS), kommenterade detta stycke i Karin Yngmans text så här:
”Förbudet mot hemundervisning är ännu ett led i misstänkliggörandet av föräldrar. Men föräldrar är ett barns viktigaste resurs. I det allmänna fallet kommer barnen att skadas när man desavuerar föräldrarna. Det fåtal fall med problem får man lösa på andra sätt än med allmänna förbud.”
Jag började fundera runt hur rätten att hemundervisa i praktiken kunde påverka olika situationer för föräldrar som själva inte väljer att hemundervisa. Redan som det är idag så möts föräldrar ofta av en tydlig förmyndande attityd i sina kontakter med barnomsorg och skola. På olika sätt får ofta anställda på BVC, förskolan, skolan och skolhälsovården föräldrar att känna sig som mindre lämpliga att ta hand om sina barn och ansvara för deras utveckling. Enligt personalen så är förskolan och skolan det bästa för barnen och som förälder har man inte mycket mer förtroende än att man får ansvaret att se till att barnen får mat, blir tvättade och sover ordentligt där emellan. Detta har både jag och min fru ofta upplevt och jag vet att vi inte är ensamma om det. Självklart upplever man inte denna attityd i alla kontakter och all personal inom skola och barnomsorg får en inte att känna så men att det överhuvudtaget sker är oacceptabelt.
Om föräldrar möts av dessa attityder redan idag så kan man lätt föreställa sig hur det kommer att bli om rätten att hemundervisa tas bort helt och hållet. Förmynderiet kommer att bli ännu tydligare och föräldrar kommer att känna sig än mer olämpliga. Inställningen att bara samhällets institutioner kan utbilda och stimulera barnen i skolåldern kommer att spilla över på och stärka inställningen att förskolan är det bästa för de mindre barnen, vilket i sin tur i värsta fall riskerar att följas av en framtida förskoleplikt.
Omvänt kan man föreställa sig hur framtiden kan bli om Sverige väljer den motsatta vägen. Rätten för föräldrar att hemundervisa sina barn får finnas kvar, kommunerna börjar stödja de föräldrar som vill hemundervisa och samhället tar bort reglerna om vad barnen ska lära sig och när de ska lära sig det. Det är lätt att föreställa sig hur föräldrarna då skulle få ett stärkt självförtroende och en större förståelse för sin egen betydelse för barnens utveckling vilket antagligen skulle innebära att Sverige skulle följa den internationella utvecklingen där fler och fler barn hemundervisas, en undervisningsform som enligt all forskning ger lika bra eller bättre resultat än undervisning i skola både vad gäller kunskap och social förmåga.
Om Jag ska invända mot något av det Karin Yngmans skriver så är väl det hennes föreställning av vad borgerlig politik står för. Som om borgerlig politik de senaste 150 åren någonsin stått för något annat än storföretagens och det högeffektiva samhällets krav på godtrogna, lätthanterliga och likriktade medborgare. Ett av de effektivaste verktygen för att uppnå detta är skolan. Skalar man bort de vackra högtidstalen och alla lögner så representerar de borgerliga politikerna först och främst den elit som äger storföretagen. Denna elit styr samhället genom sitt ägande och sin makt över statsmaskineriet. Makten över statsmaskineriet kommer av att de själva och deras familjer och vänner besitter en stor del av statens och dess institutioners ämbeten och administrativa poster och resten påverkar de genom sina omfattande nätverk av förbindelser och kontakter. Någon invänder kanske att det är Socialdemokraterna som styrt samhället under en stor del av 1900-talet men det var närmare 100 år sedan Socialdemokraternas ledning blev en del av etablissemanget och ett verktyg för borgligheten att lura arbetarklassen och avleda arbetarklassens frustration.
En vanlig metod för att ta reda på vilka som gynnas av något är att ta reda på vilka som har arbetat för och tillfört resurser för att uppnå något. Ser man till vilka som var först med att förespråka och satsa pengar för att skapa en allmän och obligatoriska skola så ser man tydligt den ägande eliten och deras hantlangare i bakgrunden styrandes både borgerliga och socialdemokratiska politiker och ledare. Så har det sett ut i hela världen och läser man till exempel liberaler som John Taylor Gatto som grundligt har kartlagt hur den obligatoriska skolan uppstod så ser man att han kommer fram till samma slutsatser.
Förutom denna lilla invändning så tycker jag att Karin Yngmans text var mycket bra och jag anser att hon gör ett mycket viktigt arbete för hemundervisningen.
Bra blogginlägg på samma ämne:
Tantrikblog: Mer om hemundervisning och fascistoida lagförslag
fredag, mars 19, 2010
Splittring inom Rättvisepartiet Socialisterna
Igår fick jag reda på att det hade skett en splittring i mitt parti, Rättvisepartiet Socalisterna. En del av västerbottensektionen har brytit sig ur. Hur stor andel av medlemmarna i Umeå som står bakom utbrytargruppen är svårt att veta i dagsläget. Kanske är det bara några få, kanske är det nästan alla. Utbrytarna säger en sak och partistyrelsen en annan. Likadant är det med orsakerna till utbrytningen. Det är omöjligt att avgöra vad som är sant och vad som är lögn.
Det är två saker jag undrar över.
Det ena är varför inte ni utbrytare gjorde det tydligt för alla medelmmar hur stora ni ansåg att problemet var? Av det ni idag skriver i ert brev så har motsättningarna existerat under lång tid, flera år, och frågorna har diskuterats på partistyrelsens möten. Om nu inte eran syn på saker och ting godtogs av partistyrelsen, varför gick ni inte ut med kritiken till alla medlemmar så att det kunde uppstå en riktig diskussion om problemen? Jag har till exempel varit med på sommarlägrena men aldrig förstått att det skulle finnas så djupa motsättningar. Varför togs inte problemen upp då? Varför gick ni inte ut med denna kritik till gräsrötterna innan ni bröt er ur?
Det andra är varför inte ni i min förra partiförening som sitter med i partistyrelsen vid rapporterna från partistyrelsen redogjorde för de motsättningar som har funnits inom partistyrelsen? Jag vet att partistyrelsen idag säger att de blev helt överraskade av utbrytningen, det köper jag, men att de inte skulle ha varit medvetna om att det fanns skarpa motsättningar inom partistyrelsen, det tror jag absolut inte på. Varför blev inte vi gräsrotsmedlemmar ordentligt upplysta om det? Vad motsättningarna handlade om? Hur stora de var?
Jag vill inte helt och hållet ta ställning i nuläget utan att veta mer. Jag hoppas att båda sidorna tänker igenom det jag har sagt och gärna kommer med svar.
Det är två saker jag undrar över.
Det ena är varför inte ni utbrytare gjorde det tydligt för alla medelmmar hur stora ni ansåg att problemet var? Av det ni idag skriver i ert brev så har motsättningarna existerat under lång tid, flera år, och frågorna har diskuterats på partistyrelsens möten. Om nu inte eran syn på saker och ting godtogs av partistyrelsen, varför gick ni inte ut med kritiken till alla medlemmar så att det kunde uppstå en riktig diskussion om problemen? Jag har till exempel varit med på sommarlägrena men aldrig förstått att det skulle finnas så djupa motsättningar. Varför togs inte problemen upp då? Varför gick ni inte ut med denna kritik till gräsrötterna innan ni bröt er ur?
Det andra är varför inte ni i min förra partiförening som sitter med i partistyrelsen vid rapporterna från partistyrelsen redogjorde för de motsättningar som har funnits inom partistyrelsen? Jag vet att partistyrelsen idag säger att de blev helt överraskade av utbrytningen, det köper jag, men att de inte skulle ha varit medvetna om att det fanns skarpa motsättningar inom partistyrelsen, det tror jag absolut inte på. Varför blev inte vi gräsrotsmedlemmar ordentligt upplysta om det? Vad motsättningarna handlade om? Hur stora de var?
Jag vill inte helt och hållet ta ställning i nuläget utan att veta mer. Jag hoppas att båda sidorna tänker igenom det jag har sagt och gärna kommer med svar.
fredag, mars 12, 2010
Fredagsmys med tacos
Ja, nu är det fredag. Jag läste precis min frus inlägg om fredagsmys med tacos och tänkte ta upp den tråden.
Tacos på fredag har blivit som en liten ritual för oss som markerar slutet på veckan och början på helgen. Alltid väldigt trevligt. Jag har hört att många andra också verkar äta tacos på fredag, så det är väl lite svenssonvarning på det antar jag.
Hur som helst, det jag vill berätta om är hur otroligt god tacos blir om man gör tacossåsen, eller salsasåsen som jag kallar den, och kryddblandningen själv istället för att köpa färdigt på affären. Snabbt går det också. Salsasåsen tar visserligen 15-20 minuter att göra men då man gör en stor sats och fryser in behöver man bara göra salsasås kanske var sjätte gång man äter tacos. Kryddblandningen tar inte direkt mer tid att göra än att öppna en köpt påse och hälla i. Förutom att det blir godare får man också på köpet att man slipper få i sig alla de där konsistensgivarna, konserveringsmedlena, smakförstärkarna och gud vet allt vad som tillsätts den färdiga industrimaten.
Recept på salsasåsen hittade jag på DN.se och var jag hittade receptet på kryddblandningen komer jag inte ihåg.
Jag brukar göra dubbel sats av salsasåsen och frysa in.
Självklart använder vi fläskfärs som är lite mindre dåligt för klimatet än bland- eller nötfärs. Längre fram i tiden kommer vi, om allt blir som vi tänkt oss, förhoppningsvis få köttet från egna djur som har fått leva ett bra liv och är upfödda på ekologisk föda från vår egen gård, då kommer inte ens köttet vi äter vara dåligt för miljön.
Tacochipsen, eller om det heter nachochips, köper vi visserligen men de är ändå rätt bra då ingredienserna bara är majsmjöl, vegetabilisk olja och salt. Vi får se, kanske kommer vi även göra tacochipsen själva i framtiden.
Tacos på fredag har blivit som en liten ritual för oss som markerar slutet på veckan och början på helgen. Alltid väldigt trevligt. Jag har hört att många andra också verkar äta tacos på fredag, så det är väl lite svenssonvarning på det antar jag.
Hur som helst, det jag vill berätta om är hur otroligt god tacos blir om man gör tacossåsen, eller salsasåsen som jag kallar den, och kryddblandningen själv istället för att köpa färdigt på affären. Snabbt går det också. Salsasåsen tar visserligen 15-20 minuter att göra men då man gör en stor sats och fryser in behöver man bara göra salsasås kanske var sjätte gång man äter tacos. Kryddblandningen tar inte direkt mer tid att göra än att öppna en köpt påse och hälla i. Förutom att det blir godare får man också på köpet att man slipper få i sig alla de där konsistensgivarna, konserveringsmedlena, smakförstärkarna och gud vet allt vad som tillsätts den färdiga industrimaten.
Recept på salsasåsen hittade jag på DN.se och var jag hittade receptet på kryddblandningen komer jag inte ihåg.
Portioner: ca 2 dl
Tid: 20 minuter
1/2 gul lök
1 grön chilifrukt
1 burk krossade tomater
2 tsk vinäger
1 tsk socker
1/2 tsk salt
ev 1 tsk hackad inlagd jalapenopeppar
Beskrivning:
Hacka lök och chilifrukt. Grön chili brukar inte vara så stark men ta bort kärnorna om så skulle vara. Fräs upp lök och chili i olja i en tjockbottnad kastrull. Häll i tomatkross. Tillsätt vinäger och socker och låt salsan koka ihop till ganska fast konsistens. Salta och blanda eventuellt i finhackad jalapeno om du vill ha starkare smak. En tesked ger en styrka mellan medium och hot. Salsan kan sparas någon vecka i kylen.
Jag brukar göra dubbel sats av salsasåsen och frysa in.
Kryddblandning för ca 400 gr köttfärs:
1 msk paprikapulver
1 msk oregano
1 msk spiskummin
1 msk koriander
1 tsk chilipulver
1 tsk cayennepeppar
Beskrivning:
Hacka en gul lök och stek med olja, blanda i köttfärsen och stek, ha i kryddblandningen, pressa i två vitlöksklyftor, salta och tillsätt slutligen ca 1,5 dl vatten. Stek/koka bort så mycket vatten att konsistensen blir bra.
Självklart använder vi fläskfärs som är lite mindre dåligt för klimatet än bland- eller nötfärs. Längre fram i tiden kommer vi, om allt blir som vi tänkt oss, förhoppningsvis få köttet från egna djur som har fått leva ett bra liv och är upfödda på ekologisk föda från vår egen gård, då kommer inte ens köttet vi äter vara dåligt för miljön.
Tacochipsen, eller om det heter nachochips, köper vi visserligen men de är ändå rätt bra då ingredienserna bara är majsmjöl, vegetabilisk olja och salt. Vi får se, kanske kommer vi även göra tacochipsen själva i framtiden.
onsdag, mars 03, 2010
Sir Ken Robinson says schools kill creativity?
Här är ett riktigt bra och roligt tal av Sir Ken Robinson där han förklarar hur vårt skolsystem dödar kreativiteten.
Svar till Mats Gerdau om hemundervisning
I förra veckans Skolfront fanns i andra halvan av programmet ett reportage och en efterföljande debatt om hemundervisning. Se Skolfront här, delen om hemundervisning börjar efter 11.40 minuter. Igår skrev Mats Gerdau, moderat riksdagsman och engagerad i skolfrågor, ett inlägg på sin blogg om hemundervisning. Först hade jag bara tänkt skriva ett kort svar men det blev så långt och innehållsrikt att jag lägger upp det här på min blogg. Vad jag själv tycker om svensk skola och de alternativ som finns till den kommer jag att ta upp mer om senare här på bloggen.
Nu följer mitt svar på Mats Gerdaus inlägg. Det som står här nedanför har dock ändrats lite jämfört med det jag skrev på Mats Gerdaus blogg.
Du skriver i inlägget att förslaget till ny skollag inte går mot internationella konventioner eftersom rätten till undervisning garanteras alla elever. Där har du faktiskt helt fel. De internationella konventionerna som Sverige är bundna av garanterar nämligen inte bara barnens rätt till undervisning och utbildning utan de garanterar även föräldrarnas rätt att välja undervisning och säger att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras.
I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 26 punkt 3, står det att rätten att välja undervisning till barnen i första rummet tillkommer föräldrarna.
I ett av protokollen till den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Artikel 2, står det att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras. Se sidan 20.
Att som du säga att den svenska skolan idag med friskolor är så allsidig och objektiv at det finns alternativ för alla är verkligen att ha en inskränkt syn på vad det betyder att ha respekt för människors religiösa och filosofiska övertygelse. Dessutom visar det att du inte förstår hur breda begreppen religiös och filosofisk övertygelse är. Jag ska ta några exempel.
Den som tycker att det är fel att det finns ett tvång att deras barn ska befinna sig på en viss plats vid en viss ålder och lära sig vissa saker för att politiker och experter säger så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse av den nya skollagen. Den som tycker att det är fel att det egna barnet ska behöva vistas med upp till drygt 30 andra barn som varken barnet eller föräldrarna har valt att vara med i ett klassrum det mesta av tiden när barnet utbildas blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att tvinga sitt barn att hålla på och lära sig vissa saker vid en viss ålder efter en läroplan som experter tagit fram utifrån vad som ska vara bäst för alla barn istället för att det egna barnet ska få hålla på med det som det just för tillfället är mest intresserad av så länge som det vill blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att barnet testas, bedöms, utvärderas och betygsätts av utbildade experter och att barnet långsamt vänjs med att det ska vara så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att sitt eget barn tvingas att befinna sig separerad från den verkliga världens rika utbud av händelser och sociala kontakter instängd i en overklig teoretisk låtsastillvaro där de får läsa om den verkliga världen och ibland göra besök i den istället för att leva i och delta i den blir kränkt i sin filosofiska övertygelse.
Som jag sa är detta bara några exempel, exempel som jag själv tycker är viktiga. Jag skulle kunna ta upp fler exempel och andra skulle kunna ta upp exempel som jag inte ens har tänkt på. Jag har inte alls nämnt alla de exempel där den religiösa övertygelsen kränks eftersom jag själv är ateist men bara för det innebär det inte att jag inte förstår att även den religiösa övertygelsen kränks på ett likartat sätt som den filosofiska av skolplikten. Det viktiga är dock att detta som jag tog upp är exempel på filosofisk övertygelse som kommer att kränkas om förslaget till ny skollag antas och ändå påstår du att inga typer av religiös eller filosofisk övertygelse kommer att kränkas. Eller menar du kanske bara sådana typer av övertygelse som du själv tycker är viktig.
Självklart finns det övertygelser hos enstaka föräldrar som inte är bra för barnet och där det är så måste samhället ingripa på olika sätt, kanske kan föräldrarna påverkas att ändra sig, kanske måste deras rätt att hemundervisa tas ifrån dem. Detta är dock bedömningar som ska göras i de individuella fallen och hur man bedömer ska utgå från vad som är bäst för det individuella barnet eftersom inga barn och inga familjer är som andra, alla är unika. Allt detta möjliggörs genom den lagstadgade insynen som samhället har i familjer som hemundervisas.
Så länge barnet inte är gammalt nog att själv besluta om sin utbildning ska det vara föräldrarna som tolkar vad för slags utbildning som är bäst för barnet, inte staten, men allt eftersom barnet blir äldre så ska det självklart få bestämma mer och mer själv om sin undervisning. Skulle det verkligen vara så att föräldrarna till ett barn inte respekterar sitt barns vilja, till exempel om barnet när det blivit lite äldre inte vill fortsätta hemundervisas utan hellre vill börja skolan, så måste samhället få föräldrarna att acceptera det och om föräldrarna inte gör det så måste samhället ta ifrån dem rätten att hemundervisa sitt barn. Sådana beslut måste dock göras individuellt för varje barn och varje familj.
Att tro att man kan förbättra skolan så att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser inte kränks är naivt. Du nämner lagar om mobbning, trygghet och arbetsro samt att det ska kunna utdömas böter och dåliga skolor ska kunna stängas. Förutom att dessa åtgärder inte kommer att vara så effektiva som du tror, de är de aldrig, så rör dessa åtgärder bara en liten andel av alla de orsaker som gör att många föräldrar är oroliga över sina barn skolan och som gör att vissa inte ens vill att deras barn ska behöva tvingas att vistas där.
I texten i högermarginalen som berättar om dig själv skriver du att du tycker att det ska finnas alternativ och mångfald och i detta inlägg förstår man att du är orolig för att vissa barn ska råka illa ut om man tillåter hemundervisning. Om du verkligen menar allt detta och dessutom tycker att Sverige ska respektera de mänskliga rättigheterna, vilket jag tror du gör, så borde du istället för att förbjuda hemundervisning lägga din energi på att förbättra samhällets stöd till de föräldrar som vill att deras barn ska hemundervisas. Det borde finnas mängder av varianter på hur en utbildning borde kunna se ut, allt från kommunal skola till hemundervisning, och oavsett hur ett barn får den borde barnet och dess föräldrar erbjudas så mycket stöd det bara går.
Kom ihåg att utbildning inte är samma sak som skola, de mänskliga fri och rättigheterna säger att alla har rätt till undervisning och utbildning, inte att alla har rätt till skola. Kom ihåg att det inte är samma sak att hemundervisa som att undervisa en hel klass, bara för att en förälder inte skulle kunna undervisa en hel klass lika bra som en utbildad pedagog så innebär inte det att den inte kan göra ett lika bra eller bättre jobb att undervisa sitt eget barn. Kom ihåg att bara för att barnet inte befinner sig i skolan så betyder inte det att det inte har tillräckligt med sociala kontakter, snarare får de faktiskt fler och mer varierade kontakter som kommer från det verkliga livet, och möjligheten att träffa människor med annan bakgrund samt möjligheten att träna förmågor som att tala inför andra finns i överflöd i det verkliga livet och de möjligheter som där finns med släktingar, grannar, folk från lokalområdet, deltagande i föreningsliv och mycket annat.
Sanningen är att det är ni, förespråkare för skolplikten, som stänger in och segregerar barnen. Ni tvingar dem att läsa om livet i stället för att delta i det. Detta vet barnen, de känner att det de gör i skolan inte är på riktigt, att det är oviktigt, och det är detta som gör att så många barn och speciellt, ungdomar, är så ointresserade. De vet att de måste göra det som skolplikten tvingar dem för att senare, när de äntligen anses vara vuxna nog, får en chans att bestämma själva, får en chans att delta i och bidra till samhället istället för att som nu känna sig som en belastning. Genom att tvinga dem in i skolan så hindrar vi barnen och ungdomarna att bli det mesta de kan bli och vi berövar samhället på en vitalitet och idérikedom, en resurs, som vi inte har råd att stänga in utan istället borde släppa fri.
Slutligen vill jag säga att det finns ett stort demokratiskt problem med att staten, kommuner och myndigheter bestämmer vad och hur barn och ungdomar ska lära sig. På detta sätt får det styrande etablissemanget en möjlighet att på ett avgörande sätt påverkar sina egna framtida väljares åsikter och sätt att tänka. Vem säger att vårt samhälle alltid kommer att se ut som idag, om etablissemangets möjlighet att påverka varje människa redan idag är så stor så kommer det snabbt bli en mardröm om mer odemokratiska krafter kommer till makten. Då man begränsar alternativen på det sätt som görs i och med skolplikten minskar man också den mångfald som är så viktig för att ett samhälle ska kunna ha motståndskraft i tider då odemokratiska krafter trycker på.
Nu följer mitt svar på Mats Gerdaus inlägg. Det som står här nedanför har dock ändrats lite jämfört med det jag skrev på Mats Gerdaus blogg.
Du skriver i inlägget att förslaget till ny skollag inte går mot internationella konventioner eftersom rätten till undervisning garanteras alla elever. Där har du faktiskt helt fel. De internationella konventionerna som Sverige är bundna av garanterar nämligen inte bara barnens rätt till undervisning och utbildning utan de garanterar även föräldrarnas rätt att välja undervisning och säger att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras.
I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 26 punkt 3, står det att rätten att välja undervisning till barnen i första rummet tillkommer föräldrarna.
I ett av protokollen till den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Artikel 2, står det att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse ska respekteras. Se sidan 20.
Att som du säga att den svenska skolan idag med friskolor är så allsidig och objektiv at det finns alternativ för alla är verkligen att ha en inskränkt syn på vad det betyder att ha respekt för människors religiösa och filosofiska övertygelse. Dessutom visar det att du inte förstår hur breda begreppen religiös och filosofisk övertygelse är. Jag ska ta några exempel.
Den som tycker att det är fel att det finns ett tvång att deras barn ska befinna sig på en viss plats vid en viss ålder och lära sig vissa saker för att politiker och experter säger så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse av den nya skollagen. Den som tycker att det är fel att det egna barnet ska behöva vistas med upp till drygt 30 andra barn som varken barnet eller föräldrarna har valt att vara med i ett klassrum det mesta av tiden när barnet utbildas blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att tvinga sitt barn att hålla på och lära sig vissa saker vid en viss ålder efter en läroplan som experter tagit fram utifrån vad som ska vara bäst för alla barn istället för att det egna barnet ska få hålla på med det som det just för tillfället är mest intresserad av så länge som det vill blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att barnet testas, bedöms, utvärderas och betygsätts av utbildade experter och att barnet långsamt vänjs med att det ska vara så blir kränkt i sin filosofiska övertygelse. Den som tycker det är fel att sitt eget barn tvingas att befinna sig separerad från den verkliga världens rika utbud av händelser och sociala kontakter instängd i en overklig teoretisk låtsastillvaro där de får läsa om den verkliga världen och ibland göra besök i den istället för att leva i och delta i den blir kränkt i sin filosofiska övertygelse.
Som jag sa är detta bara några exempel, exempel som jag själv tycker är viktiga. Jag skulle kunna ta upp fler exempel och andra skulle kunna ta upp exempel som jag inte ens har tänkt på. Jag har inte alls nämnt alla de exempel där den religiösa övertygelsen kränks eftersom jag själv är ateist men bara för det innebär det inte att jag inte förstår att även den religiösa övertygelsen kränks på ett likartat sätt som den filosofiska av skolplikten. Det viktiga är dock att detta som jag tog upp är exempel på filosofisk övertygelse som kommer att kränkas om förslaget till ny skollag antas och ändå påstår du att inga typer av religiös eller filosofisk övertygelse kommer att kränkas. Eller menar du kanske bara sådana typer av övertygelse som du själv tycker är viktig.
Självklart finns det övertygelser hos enstaka föräldrar som inte är bra för barnet och där det är så måste samhället ingripa på olika sätt, kanske kan föräldrarna påverkas att ändra sig, kanske måste deras rätt att hemundervisa tas ifrån dem. Detta är dock bedömningar som ska göras i de individuella fallen och hur man bedömer ska utgå från vad som är bäst för det individuella barnet eftersom inga barn och inga familjer är som andra, alla är unika. Allt detta möjliggörs genom den lagstadgade insynen som samhället har i familjer som hemundervisas.
Så länge barnet inte är gammalt nog att själv besluta om sin utbildning ska det vara föräldrarna som tolkar vad för slags utbildning som är bäst för barnet, inte staten, men allt eftersom barnet blir äldre så ska det självklart få bestämma mer och mer själv om sin undervisning. Skulle det verkligen vara så att föräldrarna till ett barn inte respekterar sitt barns vilja, till exempel om barnet när det blivit lite äldre inte vill fortsätta hemundervisas utan hellre vill börja skolan, så måste samhället få föräldrarna att acceptera det och om föräldrarna inte gör det så måste samhället ta ifrån dem rätten att hemundervisa sitt barn. Sådana beslut måste dock göras individuellt för varje barn och varje familj.
Att tro att man kan förbättra skolan så att föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelser inte kränks är naivt. Du nämner lagar om mobbning, trygghet och arbetsro samt att det ska kunna utdömas böter och dåliga skolor ska kunna stängas. Förutom att dessa åtgärder inte kommer att vara så effektiva som du tror, de är de aldrig, så rör dessa åtgärder bara en liten andel av alla de orsaker som gör att många föräldrar är oroliga över sina barn skolan och som gör att vissa inte ens vill att deras barn ska behöva tvingas att vistas där.
I texten i högermarginalen som berättar om dig själv skriver du att du tycker att det ska finnas alternativ och mångfald och i detta inlägg förstår man att du är orolig för att vissa barn ska råka illa ut om man tillåter hemundervisning. Om du verkligen menar allt detta och dessutom tycker att Sverige ska respektera de mänskliga rättigheterna, vilket jag tror du gör, så borde du istället för att förbjuda hemundervisning lägga din energi på att förbättra samhällets stöd till de föräldrar som vill att deras barn ska hemundervisas. Det borde finnas mängder av varianter på hur en utbildning borde kunna se ut, allt från kommunal skola till hemundervisning, och oavsett hur ett barn får den borde barnet och dess föräldrar erbjudas så mycket stöd det bara går.
Kom ihåg att utbildning inte är samma sak som skola, de mänskliga fri och rättigheterna säger att alla har rätt till undervisning och utbildning, inte att alla har rätt till skola. Kom ihåg att det inte är samma sak att hemundervisa som att undervisa en hel klass, bara för att en förälder inte skulle kunna undervisa en hel klass lika bra som en utbildad pedagog så innebär inte det att den inte kan göra ett lika bra eller bättre jobb att undervisa sitt eget barn. Kom ihåg att bara för att barnet inte befinner sig i skolan så betyder inte det att det inte har tillräckligt med sociala kontakter, snarare får de faktiskt fler och mer varierade kontakter som kommer från det verkliga livet, och möjligheten att träffa människor med annan bakgrund samt möjligheten att träna förmågor som att tala inför andra finns i överflöd i det verkliga livet och de möjligheter som där finns med släktingar, grannar, folk från lokalområdet, deltagande i föreningsliv och mycket annat.
Sanningen är att det är ni, förespråkare för skolplikten, som stänger in och segregerar barnen. Ni tvingar dem att läsa om livet i stället för att delta i det. Detta vet barnen, de känner att det de gör i skolan inte är på riktigt, att det är oviktigt, och det är detta som gör att så många barn och speciellt, ungdomar, är så ointresserade. De vet att de måste göra det som skolplikten tvingar dem för att senare, när de äntligen anses vara vuxna nog, får en chans att bestämma själva, får en chans att delta i och bidra till samhället istället för att som nu känna sig som en belastning. Genom att tvinga dem in i skolan så hindrar vi barnen och ungdomarna att bli det mesta de kan bli och vi berövar samhället på en vitalitet och idérikedom, en resurs, som vi inte har råd att stänga in utan istället borde släppa fri.
Slutligen vill jag säga att det finns ett stort demokratiskt problem med att staten, kommuner och myndigheter bestämmer vad och hur barn och ungdomar ska lära sig. På detta sätt får det styrande etablissemanget en möjlighet att på ett avgörande sätt påverkar sina egna framtida väljares åsikter och sätt att tänka. Vem säger att vårt samhälle alltid kommer att se ut som idag, om etablissemangets möjlighet att påverka varje människa redan idag är så stor så kommer det snabbt bli en mardröm om mer odemokratiska krafter kommer till makten. Då man begränsar alternativen på det sätt som görs i och med skolplikten minskar man också den mångfald som är så viktig för att ett samhälle ska kunna ha motståndskraft i tider då odemokratiska krafter trycker på.
tisdag, mars 02, 2010
Mer om böcker
Jag måste bara göra lite reklam för Antikvarat.net som jag tycker är en jättebra sida och tjänst där man kan få tag på böcker till bra priser och sådant som inte går att få tag på i de vanliga bokhandlarna eftersom de inte ges ut längre.
När jag la in länken till Antkikariat.net i mitt förra inlägg om min önskelista började jag såklart titta runt lite på sidan och fastnade genast för två böcker som jag inte kunde motstå och skickade därför iväg en beställning. Trots att vår familj har försökt dra in på de flesta utgifterna så mycket det går så har jag fortfarande svårt att motstå intressanta böcker. Nåväl, de var ju ändå inte så dyra, de kostade tillsammans 180 kr.
Böckerna jag köpte var:
Illich, Ivan; Det gemenskapande samhället
Illich, Ivan; Genus
Ivan Illich är en otroligt intressant författare och samhällskritiker. Han var som mest känd på 70-talet efter att ha skrivit boken "Samhälle utan skola" men hans tankar är lika eller till och med ännu mer relevanta idag. På Svenska finns fyra av hans böcker utgivna och av dem har jag läst "Samhälle utan skola - lögnen om skolans nödvändighet" och "Den farliga sjukvården". Väldigt bra böcker som verkligen ställer ens föreställningsvärld på ända och ifrågasätter sådant som man knappt själv har reflekterat över. Jag återkommer med mer om Ivan Illich senare.
När jag la in länken till Antkikariat.net i mitt förra inlägg om min önskelista började jag såklart titta runt lite på sidan och fastnade genast för två böcker som jag inte kunde motstå och skickade därför iväg en beställning. Trots att vår familj har försökt dra in på de flesta utgifterna så mycket det går så har jag fortfarande svårt att motstå intressanta böcker. Nåväl, de var ju ändå inte så dyra, de kostade tillsammans 180 kr.
Böckerna jag köpte var:
Illich, Ivan; Det gemenskapande samhället
Illich, Ivan; Genus
Ivan Illich är en otroligt intressant författare och samhällskritiker. Han var som mest känd på 70-talet efter att ha skrivit boken "Samhälle utan skola" men hans tankar är lika eller till och med ännu mer relevanta idag. På Svenska finns fyra av hans böcker utgivna och av dem har jag läst "Samhälle utan skola - lögnen om skolans nödvändighet" och "Den farliga sjukvården". Väldigt bra böcker som verkligen ställer ens föreställningsvärld på ända och ifrågasätter sådant som man knappt själv har reflekterat över. Jag återkommer med mer om Ivan Illich senare.
Önskelista
Jag hade tänkt göra min blogg lite mer personlig än den har varit tidigare. Hittills har jag bara gjort politiska inlägg, inte för att jag hade tänkt sluta med politiska inlägg men bloggen ska i alla inte vara riktigt lika ensidig i fortsättningen.
Det första jag gör är att lägga in min önskelista inför min kommande 36-årsdag nu på torsdag. Lite sent kanske i och med att ingen kommer att hinna med att införskaffa något av det till på torsdag men i och med att vi har flyttat till Töreboda så kommer min födelsedag säkert ändå att bli firad på något sätt vid ett senare tillfälle. Kanske vid påsk då vi ska upp till Stockholm och hälsa på. Nu till önskelistan.
Min önskelista består bara av två böcker:
SEYMOUR, JOHN: Självhushållning : en handbok : en idébok
Finns att köpa här
SEYMOUR, JOHN: De gamla hantverken
Boken Självhushållning går att köpa på Antikvariat.net som jag länkade till. Den andra hittade jag inte till salu någonstan men någon annan är kanske bättre på att hitta saker än jag. Böckerna är lite dyra eftersom de inte ges ut längre men ändå är väldigt populära. Boken Självhushållning har jag tidigare lånat från biblioteket och den var verkligen jättebra och är trots sitt pris värd att köpa. Nu när vi har egen gård skulle den vara perfekt att ha så att man kan sitta och titta i den då och då vid behov för att få inspiration och idéer.
Det första jag gör är att lägga in min önskelista inför min kommande 36-årsdag nu på torsdag. Lite sent kanske i och med att ingen kommer att hinna med att införskaffa något av det till på torsdag men i och med att vi har flyttat till Töreboda så kommer min födelsedag säkert ändå att bli firad på något sätt vid ett senare tillfälle. Kanske vid påsk då vi ska upp till Stockholm och hälsa på. Nu till önskelistan.
Min önskelista består bara av två böcker:
SEYMOUR, JOHN: Självhushållning : en handbok : en idébok
Finns att köpa här
SEYMOUR, JOHN: De gamla hantverken
Boken Självhushållning går att köpa på Antikvariat.net som jag länkade till. Den andra hittade jag inte till salu någonstan men någon annan är kanske bättre på att hitta saker än jag. Böckerna är lite dyra eftersom de inte ges ut längre men ändå är väldigt populära. Boken Självhushållning har jag tidigare lånat från biblioteket och den var verkligen jättebra och är trots sitt pris värd att köpa. Nu när vi har egen gård skulle den vara perfekt att ha så att man kan sitta och titta i den då och då vid behov för att få inspiration och idéer.
onsdag, februari 03, 2010
Skolverket vill fortfarande inte tillåta kunskapskontroller i förskolan
Ordföranden för Haninges Grund- och förskolenämnd, Martina Mossberg (M), är helt klart inte nöjd med Skolverkets förslag till förtydliganden i läroplanen för förskolan. I sitt senaste inlägg på kommunledningens blogg skriver hon:
”I stort är skolverkets arbete med förtydligandet bra. Men det kvarstår några otydligheter som riskerar att skapa ytterligare förvirring i arbetet med förskolans pedagogiska kvalitet. Det var många som, liksom vi från Haninge, påtalade otydligheten runt hur man följer upp verksamhetens kvalitet. Vi var många som var överens om att vi måste titta på barnets utveckling och lärande för att utveckla förskolans pedagogiska arbete så att vi säkerställer varje barns rätt till lärande och utveckling.”
Anledningen till att Martina Mossberg inte är nöjd är att Skolverket även i detta förslag har kvar skrivelserna som gör att det inte är okej med den typ av kunskapskontroller som Martina Mossberg och Mats Öhlin (V) vill ha.
Skolverket skriver i sitt förslag:
”Samtidigt visar resultaten att barns utveckling och lärande allt oftare kartläggs, dokumenteras och bedöms i förhållande till föreställningar om vad barns ska klara i olika åldrar på ett sätt som strider mot läroplanens intentioner.”
På ett annat ställe i förlaget skriver Skolverket:
"Läroplanen innehåller dock inga mål för vad barnen ska ha uppnått vid olika tidpunkter eller i olika åldrar. Eftersom målen inte anger nivåer för barnens prestationer ska inte det enskilda barnets resultat eller prestationer utvärderas. I förskolan ska barnen få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och i sin egen takt."
Detta irriterar helt klart Martina Mossberg.
Det som är så bra är att Skolverket är så tydliga med detta och de påpekar dessutom att det är en önskan från regeringen att detta står kvar i de nya förslagen. Så mycket för Martina Mossbergs hopp om att den borgerliga regeringen ska tycka lika dant som henne, men sanningen är att inte ens de är så tokig att den vill ha kunskapskontroller på förskolebarn av den typ som man fram till i höstas använde i Haninge.
Under hösten som var tvingade Skolinspektionen Haninge att genomföra flera förändringar av sina kunskapskontroller men detta försöker Haninge nu desperat förneka genom att framställa det som att Skolinspektionen blev övertygade av Haninge och drog tillbaks sin kritik. Sanningen är att Haninge tvingades att ändra sina kunskapskontroller och när ändringarna var gjort godkände Skolinspektionen dem. Kvar är dock att undersöka om Haninge var helt sanningsenliga i sin redovisning av sina rutiner kring kunskapskontrollerna till Skolinspektionen, en uppgift jag redan har tagit tag i.
Sedan till det Martina Mossberg skriver i inlägget, att det skulle vara problem att utvärdera verksamheten bara för att man inte får använda sig av kunskapskontroller av det slag som Martina Mossberg och Mats Öhlin vill. Detta är bara trams. Det finns många olika metoder för att utvärdera verksamheten utan att man för den skulle behöver kunskapskontrollera de enskilda barnen. Det gemensamma i dessa tillåtna utvärderingsmetoder är att man observerar och analyserar i vilka situationer varje enskilt barn visar intresse och lär sig. När detta sker, när barn är intresserade och lär sig, går inte att ta miste på och för detta behövs inga kunskapskontroller.
Många av dessa tillåtna utvärderingsmetoder brukar samlas under begreppet pedagogisk dokumentation, tyvärr verkar Martina Mossberg och Mats Öhlin inte veta mycket om dessa metoder eftersom de bara är intresserad av sådant som går att mäta och göra statistik av. (Statistik som de i och för sig ändå inte klarar av att analysera).
Saken är den att många förskolor redan jobbar mycket med pedagogisk dokumentation, vilket skulle vara fullt tillräckligt för att göra en meningsfull utvärdering om verksamhetens kvalité, men ändå ska de ledande Haningepolitikerna och förvaltningsledningen dit med sina kunskapskontroller. Skulle förvaltningsledningen och de ledande politikerna bara ha förtroende för sin personal på Haninges förskolor, låta dem göra sitt jobb, låta dem få tid och resurser att observera barnen, låta dem diskutera sina observationer inom arbetslaget och slutligen låta personalen göra de förändringar i verksamheten som de anser vara behövliga för att alla barnen ska utvecklas så skulle det ge långt mycket bättre resultat än vad några kunskapskontroller någonsin kan göra. Alla skulle tjäna på om okunniga politiker som Martina Mossberg och maktfullkomliga byråkrater som Mats Öhlin höll sina tassar borta från skolan och barnomsorgen och lät personalen göra sitt jobb, allra mest skulle barnen tjäna på det.
”I stort är skolverkets arbete med förtydligandet bra. Men det kvarstår några otydligheter som riskerar att skapa ytterligare förvirring i arbetet med förskolans pedagogiska kvalitet. Det var många som, liksom vi från Haninge, påtalade otydligheten runt hur man följer upp verksamhetens kvalitet. Vi var många som var överens om att vi måste titta på barnets utveckling och lärande för att utveckla förskolans pedagogiska arbete så att vi säkerställer varje barns rätt till lärande och utveckling.”
Anledningen till att Martina Mossberg inte är nöjd är att Skolverket även i detta förslag har kvar skrivelserna som gör att det inte är okej med den typ av kunskapskontroller som Martina Mossberg och Mats Öhlin (V) vill ha.
Skolverket skriver i sitt förslag:
”Samtidigt visar resultaten att barns utveckling och lärande allt oftare kartläggs, dokumenteras och bedöms i förhållande till föreställningar om vad barns ska klara i olika åldrar på ett sätt som strider mot läroplanens intentioner.”
På ett annat ställe i förlaget skriver Skolverket:
"Läroplanen innehåller dock inga mål för vad barnen ska ha uppnått vid olika tidpunkter eller i olika åldrar. Eftersom målen inte anger nivåer för barnens prestationer ska inte det enskilda barnets resultat eller prestationer utvärderas. I förskolan ska barnen få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och i sin egen takt."
Detta irriterar helt klart Martina Mossberg.
Det som är så bra är att Skolverket är så tydliga med detta och de påpekar dessutom att det är en önskan från regeringen att detta står kvar i de nya förslagen. Så mycket för Martina Mossbergs hopp om att den borgerliga regeringen ska tycka lika dant som henne, men sanningen är att inte ens de är så tokig att den vill ha kunskapskontroller på förskolebarn av den typ som man fram till i höstas använde i Haninge.
Under hösten som var tvingade Skolinspektionen Haninge att genomföra flera förändringar av sina kunskapskontroller men detta försöker Haninge nu desperat förneka genom att framställa det som att Skolinspektionen blev övertygade av Haninge och drog tillbaks sin kritik. Sanningen är att Haninge tvingades att ändra sina kunskapskontroller och när ändringarna var gjort godkände Skolinspektionen dem. Kvar är dock att undersöka om Haninge var helt sanningsenliga i sin redovisning av sina rutiner kring kunskapskontrollerna till Skolinspektionen, en uppgift jag redan har tagit tag i.
Sedan till det Martina Mossberg skriver i inlägget, att det skulle vara problem att utvärdera verksamheten bara för att man inte får använda sig av kunskapskontroller av det slag som Martina Mossberg och Mats Öhlin vill. Detta är bara trams. Det finns många olika metoder för att utvärdera verksamheten utan att man för den skulle behöver kunskapskontrollera de enskilda barnen. Det gemensamma i dessa tillåtna utvärderingsmetoder är att man observerar och analyserar i vilka situationer varje enskilt barn visar intresse och lär sig. När detta sker, när barn är intresserade och lär sig, går inte att ta miste på och för detta behövs inga kunskapskontroller.
Många av dessa tillåtna utvärderingsmetoder brukar samlas under begreppet pedagogisk dokumentation, tyvärr verkar Martina Mossberg och Mats Öhlin inte veta mycket om dessa metoder eftersom de bara är intresserad av sådant som går att mäta och göra statistik av. (Statistik som de i och för sig ändå inte klarar av att analysera).
Saken är den att många förskolor redan jobbar mycket med pedagogisk dokumentation, vilket skulle vara fullt tillräckligt för att göra en meningsfull utvärdering om verksamhetens kvalité, men ändå ska de ledande Haningepolitikerna och förvaltningsledningen dit med sina kunskapskontroller. Skulle förvaltningsledningen och de ledande politikerna bara ha förtroende för sin personal på Haninges förskolor, låta dem göra sitt jobb, låta dem få tid och resurser att observera barnen, låta dem diskutera sina observationer inom arbetslaget och slutligen låta personalen göra de förändringar i verksamheten som de anser vara behövliga för att alla barnen ska utvecklas så skulle det ge långt mycket bättre resultat än vad några kunskapskontroller någonsin kan göra. Alla skulle tjäna på om okunniga politiker som Martina Mossberg och maktfullkomliga byråkrater som Mats Öhlin höll sina tassar borta från skolan och barnomsorgen och lät personalen göra sitt jobb, allra mest skulle barnen tjäna på det.
måndag, februari 01, 2010
Haningeborna blir lurade av sina folkvalda
Ledande politiker och högre tjänstemän inom utbildningsförvaltningen i Haninge fortsätter att förvränga fakta för att övertyga Haningeborna att deras utbildningspolitik är bra.
Det senaste exemplet gäller nyheten att Skolinspektionen avslutar granskningen av Haninges användande av kunskapskontroller på förskolebarn eftersom kommunen enligt Skolinspektionen inte längre använder sig av en förbjuden typ av kunskapskontroller.
Så framställs dock inte nyheten på Haninge kommuns hemsida där det istället står:
”Skolinspektionen tar nu tillbaka kritik mot kunskapskontroller i Haninges förskolor. I ett nytt beslut tar Skolinspektionen tillbaka kritiken mot kunskapskontrollerna i Haninges förskolor.”
Detta sätt att formulera nyheten leder tanken till att Skolinspektionen tänkt om och nu ändrat sin tidigare hållning och att Haninge hela tiden haft rätt. Så är dock inte fallet. Skolinspektionen redovisar i själva verket ett antal åtgärder kommunen genomfört, där avidentifiering av kunskapskontrollerna är den viktigaste, så att kommunen numera inte agerar i strid mot styrdokumenten. En mer rättvisande rubrik och text på kommunens hemsida borde således varit att Skolinspektionen gett klartecken till Haninge nu när kommunen ändrat sina rutiner.
Ett annat exempel på hur ledande politiker och höga tjänstemän i Haninge förvränger fakta är påståendet att förändringarna i utbildningspolitiken skulle ha medfört att socioekonomiska bakgrundsförhållanden inte längre påverkar barnens resultat. Detta påstående bygger på ett grovt missbruk av statistiken från Haningetjänstemännens sida eftersom inga jämförelser gjordes på individnivå vilket är ett måste om man ska kunna uttala sig på det sätt som de gör.
Dessa två exempel tyder på något väldigt allvarligt, de högst ansvariga för Haninges utbildningspolitik, chefen för utbildningsförvaltningen, Mats Öhlin (V), ordföranden för grund- och förskolenämnden, Martina Mossberg (M), och oppositionsrådet, Robert Noord (S), tvekar inte att föra kommuninvånarna bakom ljuset för att genomdriva sin vilja.
Hur kan man då stoppa dessa personer? Lösningen är faktiskt rätt enkel, gå genast med i Rättvisepartiet Socialisterna och rösta på oss i valet nu i höst. Vi är det enda partiet som kämpar mot kontroller och bedömningar av Haninges barn och även om vi i nuläget inte helt har lyckats att få bort kunskapskontrollerna så har vi i alla fall sett till att kontrollerna blev lite mindre dåliga.
Det senaste exemplet gäller nyheten att Skolinspektionen avslutar granskningen av Haninges användande av kunskapskontroller på förskolebarn eftersom kommunen enligt Skolinspektionen inte längre använder sig av en förbjuden typ av kunskapskontroller.
Så framställs dock inte nyheten på Haninge kommuns hemsida där det istället står:
”Skolinspektionen tar nu tillbaka kritik mot kunskapskontroller i Haninges förskolor. I ett nytt beslut tar Skolinspektionen tillbaka kritiken mot kunskapskontrollerna i Haninges förskolor.”
Detta sätt att formulera nyheten leder tanken till att Skolinspektionen tänkt om och nu ändrat sin tidigare hållning och att Haninge hela tiden haft rätt. Så är dock inte fallet. Skolinspektionen redovisar i själva verket ett antal åtgärder kommunen genomfört, där avidentifiering av kunskapskontrollerna är den viktigaste, så att kommunen numera inte agerar i strid mot styrdokumenten. En mer rättvisande rubrik och text på kommunens hemsida borde således varit att Skolinspektionen gett klartecken till Haninge nu när kommunen ändrat sina rutiner.
Ett annat exempel på hur ledande politiker och höga tjänstemän i Haninge förvränger fakta är påståendet att förändringarna i utbildningspolitiken skulle ha medfört att socioekonomiska bakgrundsförhållanden inte längre påverkar barnens resultat. Detta påstående bygger på ett grovt missbruk av statistiken från Haningetjänstemännens sida eftersom inga jämförelser gjordes på individnivå vilket är ett måste om man ska kunna uttala sig på det sätt som de gör.
Dessa två exempel tyder på något väldigt allvarligt, de högst ansvariga för Haninges utbildningspolitik, chefen för utbildningsförvaltningen, Mats Öhlin (V), ordföranden för grund- och förskolenämnden, Martina Mossberg (M), och oppositionsrådet, Robert Noord (S), tvekar inte att föra kommuninvånarna bakom ljuset för att genomdriva sin vilja.
Hur kan man då stoppa dessa personer? Lösningen är faktiskt rätt enkel, gå genast med i Rättvisepartiet Socialisterna och rösta på oss i valet nu i höst. Vi är det enda partiet som kämpar mot kontroller och bedömningar av Haninges barn och även om vi i nuläget inte helt har lyckats att få bort kunskapskontrollerna så har vi i alla fall sett till att kontrollerna blev lite mindre dåliga.
söndag, januari 31, 2010
Experter sågar Martina Mossbergs och Mats Öhlins slutsatser
I Haninge påstår ledande politiker och höga tjänstemän inom utbildningsförvaltningen att kommunens förändringar inom skolan och barnomsorgen de senaste åren har medfört att socioekonomiska bakgrundsförhållanden inte längre påverkar barnens resultat. Till exempel skriver ordföranden för Grund- och förskolenämnden Martina Mossberg (M) i ett inlägg på kommunledningens blogg:
"Vår kunskapskontroll i matematik för 8-åringar visar att socioekonomisk bakgrund inte har någon betydelse för hur väl eleven lyckas. Vi har jämfört resultaten med olika bakgrundsfaktorer, om eleven är född utomlands, föräldrarnas utbildningsnivå och om föräldrarna är arbetslösa. Ingen av dessa faktorer spelar någon roll för hur väl eleven lyckas i vår mattekontroll."
Även chefen för Haninges utbildningsförvaltning, Mats Öhlin, påstår samma sak, vilket framgår i artikeln "Vart leder den hårda kontrollen" i Pedagogiska magasinet 3/2009:
"Det betyder, menar Mats Öhlin, att man i Haninge kommun har lyckats ge eleverna i tvåan en så god undervisning i matematik att deras sociala förutsättningar kan överbyggas - helt."
Slutsatserna bygger, som Martina Mossberg i sitt blogginlägg beskrev, på en undersökning där man jämfört resultaten från en kunskapskontroll i matematik i år 2 med olika bakgrundsfaktorer. Vad Martina Mossberg inte berättade var att undersökningen bara utfördes på årskursnivå eftersom uppgifterna de beställde från Statistiska Centralbyrån, SCB, var avidentifierade och på sammanställda på årskursnivå för varje skola.
Enligt Roland Friberg, metodstatistiker på Statistiska centralbyrån (SCB), så kan man inte dra så långtgående slutsatser som Martina Mossberg har gjort av denna undersökning eftersom den bara är utförd på årskursnivå. För att undersökningen ska kunna vara tillförlitlig menar han att den borde ha utförs och samkörts på individnivå. Dessutom anser Roland Friberg att det krävs mycket bättre beskrivning av hur undersökningen är utförd och vilka metoder man har använt om man vill använda den som någon form av argument eller bevis och då alla stora seriösa undersökningar inom forskningen visar att socioekonomisk bakgrund påverkar resultaten så ligger bevisbördan tung på den som påstår motsatsen.
Så länge undersökningen bara är gjord på årskursnivå så kan man inte säga att socioekonomisk bakgrund inte spelar någon roll eftersom det inte går att säga vilka elever i varje årskurs på en skola som lyckas bättre eller sämre.
Att missbruka statistik på detta sätt börjar nästan bli symptomatiskt för de högre tjänstemännen inom utbildningsförvaltningen i Haninge. Den tjänsteman som utfört denna undersökning är grundskolechefen för f-5, Jonatan Block, samme tjänsteman som tidigare genomförde en undersökning med den tveksamma slutsatsen att det inte finns några samband mellan klasstorlek och resultat. Att lägga all skuld på Jonatan Block skulle dock vara fel, i slutändan vilar det största ansvaret på chefen för utbildningsförvaltningen Mats Öhlin som bevisligen inte ens tvekar att bända på fakta till det yttersta för att uppnå sina mål. Lika tungt vilar ansvaret på de två ledande politikerna bakom Haninges nya skolpolitik, Martina Mossberg (M) och Robert Noord (S).
"Vår kunskapskontroll i matematik för 8-åringar visar att socioekonomisk bakgrund inte har någon betydelse för hur väl eleven lyckas. Vi har jämfört resultaten med olika bakgrundsfaktorer, om eleven är född utomlands, föräldrarnas utbildningsnivå och om föräldrarna är arbetslösa. Ingen av dessa faktorer spelar någon roll för hur väl eleven lyckas i vår mattekontroll."
Även chefen för Haninges utbildningsförvaltning, Mats Öhlin, påstår samma sak, vilket framgår i artikeln "Vart leder den hårda kontrollen" i Pedagogiska magasinet 3/2009:
"Det betyder, menar Mats Öhlin, att man i Haninge kommun har lyckats ge eleverna i tvåan en så god undervisning i matematik att deras sociala förutsättningar kan överbyggas - helt."
Slutsatserna bygger, som Martina Mossberg i sitt blogginlägg beskrev, på en undersökning där man jämfört resultaten från en kunskapskontroll i matematik i år 2 med olika bakgrundsfaktorer. Vad Martina Mossberg inte berättade var att undersökningen bara utfördes på årskursnivå eftersom uppgifterna de beställde från Statistiska Centralbyrån, SCB, var avidentifierade och på sammanställda på årskursnivå för varje skola.
Enligt Roland Friberg, metodstatistiker på Statistiska centralbyrån (SCB), så kan man inte dra så långtgående slutsatser som Martina Mossberg har gjort av denna undersökning eftersom den bara är utförd på årskursnivå. För att undersökningen ska kunna vara tillförlitlig menar han att den borde ha utförs och samkörts på individnivå. Dessutom anser Roland Friberg att det krävs mycket bättre beskrivning av hur undersökningen är utförd och vilka metoder man har använt om man vill använda den som någon form av argument eller bevis och då alla stora seriösa undersökningar inom forskningen visar att socioekonomisk bakgrund påverkar resultaten så ligger bevisbördan tung på den som påstår motsatsen.
Så länge undersökningen bara är gjord på årskursnivå så kan man inte säga att socioekonomisk bakgrund inte spelar någon roll eftersom det inte går att säga vilka elever i varje årskurs på en skola som lyckas bättre eller sämre.
Att missbruka statistik på detta sätt börjar nästan bli symptomatiskt för de högre tjänstemännen inom utbildningsförvaltningen i Haninge. Den tjänsteman som utfört denna undersökning är grundskolechefen för f-5, Jonatan Block, samme tjänsteman som tidigare genomförde en undersökning med den tveksamma slutsatsen att det inte finns några samband mellan klasstorlek och resultat. Att lägga all skuld på Jonatan Block skulle dock vara fel, i slutändan vilar det största ansvaret på chefen för utbildningsförvaltningen Mats Öhlin som bevisligen inte ens tvekar att bända på fakta till det yttersta för att uppnå sina mål. Lika tungt vilar ansvaret på de två ledande politikerna bakom Haninges nya skolpolitik, Martina Mossberg (M) och Robert Noord (S).
lördag, januari 30, 2010
Bra artikel om betyg
Det brukar sägas att betyg har tre funktioner: att ge information om elevens kunskaper, att motivera till studier och att sortera elever inför urval till nästa utbildningsnivå. En väldigt bra artikel i LO-Tidningen slår hål på alla tre argumenten.
torsdag, december 24, 2009
Läsvärd artikel om Haninge i Pedagogiska magasinet "Vart leder den hårda kontrollen"
I artikeln Vart leder den hårda kontrollen i Pedagogiska magasinet 3/2009 skrev journalisten Mimmi Palm en intressant artikel om Haninge som skolkommun där öpenheten inom utbildningsorganisationen och den senaste tidens förändringar belyses. Här nedanför kommer först två långa citat från Mimmi Palms artikel där Mats Öhlin, chef för Haninges utbildningsförvaltning, intervjuvas följt av mina kommentarer.
Det första citatet:
"Det betyder, menar Mats Öhlin, att man i Haninge kommun har lyckats ge eleverna i tvåan en så god undervisning i matematik att deras sociala förutsättningar kan överbyggas - helt. Det är nästan för bra för att vara sant. Och det finns de som anser att det inte kan stämma. Personer på olika nivåer i utbildningsorganisationen ifrågasätter starkt de resultat som förvaltningen lyfter fram. I exemplet med matteprovet räcker det inte med att göra jämförelser på skolnivå, det måste ske på individnivå för att vara tillförlitligt, menar man. Men de som har invändningar vill inte träda fram med namn. De är rädda för att uttrycka åsikter som avviker från kommunledningens. Flera som har gjort det säger sig ha råkat i onåd, någon har i förtäckta ordalag uppmanats att sluta.När jag lägger fram det för Mats Öhlin låter han sig inte bekomma. Han säger lugnt att organisationen präglas av ett oerhört öppet klimat och en oerhört vänlig atmosfär.- Vi försöker inte förbjuda någon att ha sina åsikter. Däremot har vi starka åsikter och ett tydligt uppdrag. Tycker man om det ska man jobba hos oss, tycker man inte om det - ja, det är ingen som tvingas att jobba här ..."
Det andra citatet:
"Med utgångspunkten att alla organisationer måste kontrollera om de uppnår tänkta resultat valde man att bygga den nya skolan i Haninge på kunskapskontroller. Testerna börjar i förskolan och fortsätter hela vägen upp i skolsystemet.Sen de infördes har resultaten, särskilt i de lägre åldrarna, tagit glädjeskutt, säger Mats Öhlin. Det sista ordet puffar han fram med ett skratt. I en skola blev 96 procent av treorna godkända i en kunskapskontroll i matematik. Ettornas test enligt läsutvecklingsschemat LUS lyser också fram. 91 procent av eleverna klarade målen 2008.Dessa resultat har fått uppmärksamhet i media, både i reportage och i kommunledningens flitigt producerade debattartiklar. Haninge lyfts fram som ett föredöme och studiebesöken från andra kommuner och andra länder är många. Här ser det ut att finnas något nytt, något som skapar en förändring.Vad studiebesökarna inte känner till, är den interna uppfattningen att framgångarna överdrivs."
Vad gäller det första citatet så är det chockerande att höra Mats Öhlin först påstå att det är ett "oerhört öppet klimat" för att direkt efter säga "tycker man inte om det - ja, det är ingen som tvingas att jobba här". Något som är svårt att förstå är att en sådan inställning finns hos en person som Mats Öhlin som ju är medlem i Vänsterpartiet och sitter med i Vänsterpartiets arbetsgrupp för utbildningspolitik. Tråkigt för de anställda är att de verkar stå helt ensamma i detta utan stöd av sina fackliga företrädare. Mona Ekholm, ordförande för Lärarförbundets lokalavdelning i Haninge, säger i artikeln "... om man inte vill arbeta på det sätt som arbetsgivarna har bestämt. Då kanske man ska sluta."
Det intressanta i det andra citatet är den interna uppfattningen inom Haninges skolorganisation, att de så omtalade framgångarna för Haninge är överdrivna. Detta är helt riktigt. Den politiska ledningen och den högsta ledningen inom förvaltningen går om och om igen ut i media och påstår att Haninges resultat 2004 var så dåliga men att sedan man genomförde sina förändringar så har resultaten förbättrats drastiskt. Detta påstås helt utan några bevis som går att kontrollera för utomstående eller resultat som går att jämföra med andra kommuner. Det enda som finns att gå på är Haninges egna kunskapskontroller och förvaltningsledningens helt ovetenskapliga analyser av dem.
Jag vill till skillnad mot artikeln hävda att framgångarna på grund av förändringarna inte bara har överdrivits, de är helt påhittade. Haninge ligger än idag dåligt till i de undersökningar som man låg så dåligt till i 2004 och jämfört med övriga kommuner så tillhör Haninge än idag till en av de sämsta skolkommunerna i landet. Det enda som har förbättrats är att ungefär 12 procent fler idag går ut med betyg i nian som ger dem behörighet för fortsatta studier i gymnasiet jämfört med 2003. Detta vill Haninges politiker och förvaltning övertyga folk om beror på förändringarna som de har genomfört. Den verkliga anledningen är snarare att de elever som gick ut nian 2003 var de elever som började ettan precis när effekterna av formatorskandalen slog ner som en bomb i Haninge vilket ovanpå effekterna av 90-talskrisen gjorde att Haninge fick skära ner med 25 procent inom skola och barnomsorg, mycket mer än övriga kommuner. Haninge betalade under många år av på skulderna genom en hårt bantad verksamhet och några år in på 2000-talet var det mesta återbetalt och verksamheten kunde börja återhämta sig. Det är inte konstigt att eleverna som började skolan när Haninge i praktiken gick i konkurs hade de lägsta resultaten när de gick ut nian, det är dock dem Haninges ledande politiker och högsta förvaltning har valt att jämföra med. Ohederligt? Det är upp till dig själv att avgöra!
Det första citatet:
"Det betyder, menar Mats Öhlin, att man i Haninge kommun har lyckats ge eleverna i tvåan en så god undervisning i matematik att deras sociala förutsättningar kan överbyggas - helt. Det är nästan för bra för att vara sant. Och det finns de som anser att det inte kan stämma. Personer på olika nivåer i utbildningsorganisationen ifrågasätter starkt de resultat som förvaltningen lyfter fram. I exemplet med matteprovet räcker det inte med att göra jämförelser på skolnivå, det måste ske på individnivå för att vara tillförlitligt, menar man. Men de som har invändningar vill inte träda fram med namn. De är rädda för att uttrycka åsikter som avviker från kommunledningens. Flera som har gjort det säger sig ha råkat i onåd, någon har i förtäckta ordalag uppmanats att sluta.När jag lägger fram det för Mats Öhlin låter han sig inte bekomma. Han säger lugnt att organisationen präglas av ett oerhört öppet klimat och en oerhört vänlig atmosfär.- Vi försöker inte förbjuda någon att ha sina åsikter. Däremot har vi starka åsikter och ett tydligt uppdrag. Tycker man om det ska man jobba hos oss, tycker man inte om det - ja, det är ingen som tvingas att jobba här ..."
Det andra citatet:
"Med utgångspunkten att alla organisationer måste kontrollera om de uppnår tänkta resultat valde man att bygga den nya skolan i Haninge på kunskapskontroller. Testerna börjar i förskolan och fortsätter hela vägen upp i skolsystemet.Sen de infördes har resultaten, särskilt i de lägre åldrarna, tagit glädjeskutt, säger Mats Öhlin. Det sista ordet puffar han fram med ett skratt. I en skola blev 96 procent av treorna godkända i en kunskapskontroll i matematik. Ettornas test enligt läsutvecklingsschemat LUS lyser också fram. 91 procent av eleverna klarade målen 2008.Dessa resultat har fått uppmärksamhet i media, både i reportage och i kommunledningens flitigt producerade debattartiklar. Haninge lyfts fram som ett föredöme och studiebesöken från andra kommuner och andra länder är många. Här ser det ut att finnas något nytt, något som skapar en förändring.Vad studiebesökarna inte känner till, är den interna uppfattningen att framgångarna överdrivs."
Vad gäller det första citatet så är det chockerande att höra Mats Öhlin först påstå att det är ett "oerhört öppet klimat" för att direkt efter säga "tycker man inte om det - ja, det är ingen som tvingas att jobba här". Något som är svårt att förstå är att en sådan inställning finns hos en person som Mats Öhlin som ju är medlem i Vänsterpartiet och sitter med i Vänsterpartiets arbetsgrupp för utbildningspolitik. Tråkigt för de anställda är att de verkar stå helt ensamma i detta utan stöd av sina fackliga företrädare. Mona Ekholm, ordförande för Lärarförbundets lokalavdelning i Haninge, säger i artikeln "... om man inte vill arbeta på det sätt som arbetsgivarna har bestämt. Då kanske man ska sluta."
Det intressanta i det andra citatet är den interna uppfattningen inom Haninges skolorganisation, att de så omtalade framgångarna för Haninge är överdrivna. Detta är helt riktigt. Den politiska ledningen och den högsta ledningen inom förvaltningen går om och om igen ut i media och påstår att Haninges resultat 2004 var så dåliga men att sedan man genomförde sina förändringar så har resultaten förbättrats drastiskt. Detta påstås helt utan några bevis som går att kontrollera för utomstående eller resultat som går att jämföra med andra kommuner. Det enda som finns att gå på är Haninges egna kunskapskontroller och förvaltningsledningens helt ovetenskapliga analyser av dem.
Jag vill till skillnad mot artikeln hävda att framgångarna på grund av förändringarna inte bara har överdrivits, de är helt påhittade. Haninge ligger än idag dåligt till i de undersökningar som man låg så dåligt till i 2004 och jämfört med övriga kommuner så tillhör Haninge än idag till en av de sämsta skolkommunerna i landet. Det enda som har förbättrats är att ungefär 12 procent fler idag går ut med betyg i nian som ger dem behörighet för fortsatta studier i gymnasiet jämfört med 2003. Detta vill Haninges politiker och förvaltning övertyga folk om beror på förändringarna som de har genomfört. Den verkliga anledningen är snarare att de elever som gick ut nian 2003 var de elever som började ettan precis när effekterna av formatorskandalen slog ner som en bomb i Haninge vilket ovanpå effekterna av 90-talskrisen gjorde att Haninge fick skära ner med 25 procent inom skola och barnomsorg, mycket mer än övriga kommuner. Haninge betalade under många år av på skulderna genom en hårt bantad verksamhet och några år in på 2000-talet var det mesta återbetalt och verksamheten kunde börja återhämta sig. Det är inte konstigt att eleverna som började skolan när Haninge i praktiken gick i konkurs hade de lägsta resultaten när de gick ut nian, det är dock dem Haninges ledande politiker och högsta förvaltning har valt att jämföra med. Ohederligt? Det är upp till dig själv att avgöra!
tisdag, december 22, 2009
Haninge kommun trotsar Skolinspektionens beslut
Trots att Skolinspektionen i våras beslutade att det inte var tillåtet med kunskapskontroller i förskolan så har Haninge kommun fortsatt att använda kunskapskontrollerna i förskolan under hösten 2009. Haninge kommuns svar till Skolinspektionen som går att läsa här blev att Skolinspektionen har feltolkat kunskapskontrollerna. Magdalena Karlsson som är Undervisningesråd på Skolinspektionen och handhar ärendet med Haninges kunskapskontroller förklarar att Skolinspektionen inte är nöjd med svaret från Haninge kommun och att ett svar kommer från Skolinspektionen i början på 2010.
måndag, december 21, 2009
Bra miljödokumentär
A Farm for the Future är en mycket sevärd BBC-dokumentär om den jordbruks- och matkris som kryper allt närmare allt eftersom effekterna av Peak-oil och växthuseffekten blir tydligare och kraftigare. Filmen belyser problemen men tar också upp lösningen, att våra samhällen måste omvandlas från högenergi till lågenergisamhällen.
torsdag, november 26, 2009
Martina Mossberg (M) och statistik
På kommunledninges blogg har Martina Mossberg, ordföranden för Grund- och förskolenämnden i Haninge, skrivit ett inlägg där hon verkligen visar att man kan påstå vad som helst med statistik.
Martina Mossberg skriver att Haninges resultat har förbättrats på grund av "förbättrad undervisning, engagerade lärare och höga förväntningar på varje barn". Som intäkt för detta skriver hon att Haninge har klättrat hela 26 placeringar i Skolverkets rankning över betygsstatistiken för våren 2009 och att andelen Haningeelever som är behöriga till Gymnasiet har ökat med 2 procent.
Dessa fakta stämmer såklart men betyder det verkligen att Haninges resultat har förbättrats?
Faktum är att årets genomsnittliga meritvärde för Haninge var sämre än 2008 års genomsnittliga meritvärde. Alltså kan ju inte Haninges resultat ha förbättrats. Det som har hänt är att Haninge relativt sett till alla andra kommuner har förbättrat sig. Det är detta som Martina Mossberg trumpetar ut som en stor framgång. Ett mer korrekt sätt att uttrycka det på är att övriga kommuner har försämrat sina resultat mer än Haninge. Att framställa det så låter dock inte lika bra och det är förståeligt att Martina Mossberg väljer sitt sätt att beskriva "verkligheten" då hon till varje pris vill övertyga folk om att den nya Haningemodellen med ökad kontroll och bedömning av barn är framgångsrik.
Vad gäller att andelen behöriga till gymnasiet har ökat med 2 procent sedan förra året. Ja, det är ju bra. Frågan är dock, är detta en förbättring? Ja, jämfört med förra året är det en förbättring men jämför man med 2006 års resultat så är det en försämring.
Ja, vad visar då allt detta? Jo, att man med statistik kan "bevisa" vad som helst om man bara vill. Ser man det inte som ett problem att man vilseleder folk så är det ju bara att köra på som Martina Mossberg gör. Det kan i och för sig vara så att Martina Mossberg inte förstår att det är vilseledande att framställa uppgifter på detta sätt och då kan man ju till hennes försvar säga att hon inte vilseleder folk medvetet. För Haninges medborgare känns nog inte det sista särskilt betryggande ändå, att ordföranden för Grund- och förskolenämnden inte förstår statistik.
För att kolla upp värdena själv kan Skolverkets verktyg SIRIS användas. Trycker du på denna länk tror jag att du får upp Haninges resultat för 2009 efter att du trycker på knappen "Skapa tabell". Sedan kan du bara gå tillbaks och ändra år till 2008 och 2006 för att se att det jag säger stämmer.
Tobias Lindberg
Martina Mossberg skriver att Haninges resultat har förbättrats på grund av "förbättrad undervisning, engagerade lärare och höga förväntningar på varje barn". Som intäkt för detta skriver hon att Haninge har klättrat hela 26 placeringar i Skolverkets rankning över betygsstatistiken för våren 2009 och att andelen Haningeelever som är behöriga till Gymnasiet har ökat med 2 procent.
Dessa fakta stämmer såklart men betyder det verkligen att Haninges resultat har förbättrats?
Faktum är att årets genomsnittliga meritvärde för Haninge var sämre än 2008 års genomsnittliga meritvärde. Alltså kan ju inte Haninges resultat ha förbättrats. Det som har hänt är att Haninge relativt sett till alla andra kommuner har förbättrat sig. Det är detta som Martina Mossberg trumpetar ut som en stor framgång. Ett mer korrekt sätt att uttrycka det på är att övriga kommuner har försämrat sina resultat mer än Haninge. Att framställa det så låter dock inte lika bra och det är förståeligt att Martina Mossberg väljer sitt sätt att beskriva "verkligheten" då hon till varje pris vill övertyga folk om att den nya Haningemodellen med ökad kontroll och bedömning av barn är framgångsrik.
Vad gäller att andelen behöriga till gymnasiet har ökat med 2 procent sedan förra året. Ja, det är ju bra. Frågan är dock, är detta en förbättring? Ja, jämfört med förra året är det en förbättring men jämför man med 2006 års resultat så är det en försämring.
Ja, vad visar då allt detta? Jo, att man med statistik kan "bevisa" vad som helst om man bara vill. Ser man det inte som ett problem att man vilseleder folk så är det ju bara att köra på som Martina Mossberg gör. Det kan i och för sig vara så att Martina Mossberg inte förstår att det är vilseledande att framställa uppgifter på detta sätt och då kan man ju till hennes försvar säga att hon inte vilseleder folk medvetet. För Haninges medborgare känns nog inte det sista särskilt betryggande ändå, att ordföranden för Grund- och förskolenämnden inte förstår statistik.
För att kolla upp värdena själv kan Skolverkets verktyg SIRIS användas. Trycker du på denna länk tror jag att du får upp Haninges resultat för 2009 efter att du trycker på knappen "Skapa tabell". Sedan kan du bara gå tillbaks och ändra år till 2008 och 2006 för att se att det jag säger stämmer.
Tobias Lindberg
tisdag, oktober 13, 2009
Hybris hos major Björklund och kontrollregimen i Haninge
Man får verkligen hoppas att det finns tillräckligt många i riksdagen som inte har samma kontrollhybris som major Björklund annars blir det synd om våra barn. I en artikel i Dagens Nyheter meddelar utbildningsminister Jan Björklund att det ska vara möjligt för lärare att ge elever skriftliga omdömen och det kommer inte finnas några förbud för hur omdömet ska utformas. I slutet av artikeln nämns att Björklund vill att förskoleklassen ska bli en del av grundskolan och sträva efter de mål som gäller för lågstadiet. Om han med detta menar att förskoleklassen ska bli obligatoriskt eller inte är svårt att säga men om man ser till vad han tidigare har sagt i andra sammanhang så är nog hans tanke att den ska bli obligatorisk.
Martina Mossberg visar upp minst lika illavarslande tendenser i detta inlägg där hon talar om delmål med uppnåendemål för varje lektion ända från förskoleklassen. I verkligheten är det så att varje barn är unik och lär sig saker olika snabbt och vid olika tidpunkter under uppväxten men på major Björklund och kontrollregimen i Haninge verkar det som om barnen är maskiner som är skapta att klara av exakt samma saker samtidigt, uppnå samma mål vid samma lektion samma vecka i varje årskurs. Var går gränsen kan man fråga? När blir äldreverksamheten på förskolan, den för 3- och 4-åringar, obligatorisk?
Martina Mossberg visar upp minst lika illavarslande tendenser i detta inlägg där hon talar om delmål med uppnåendemål för varje lektion ända från förskoleklassen. I verkligheten är det så att varje barn är unik och lär sig saker olika snabbt och vid olika tidpunkter under uppväxten men på major Björklund och kontrollregimen i Haninge verkar det som om barnen är maskiner som är skapta att klara av exakt samma saker samtidigt, uppnå samma mål vid samma lektion samma vecka i varje årskurs. Var går gränsen kan man fråga? När blir äldreverksamheten på förskolan, den för 3- och 4-åringar, obligatorisk?
tisdag, oktober 06, 2009
Barnen har bara 25 minuter på sig att äta lunch
För några dagar sedan berättade min snart 6-åriga dotter att hon tyckte det var jobbigt vid lunchen eftersom de var tvungna att hinna äta färdigt innan de större barnen kom när klockans stora visare stog på femman. Jag tänkte att det inte kunde stämma eftersom jag visste att hennes förskoleklass gick och åt Kl. 11.00 och så kort som 25 minuter kunde ändå inte tiden de hade på sig i matsalen vara. När jag gick i skolan på 80-talet så hade vi 45 minuter på oss inne i matsalen. När jag frågade förskolelärarna i min dotters förskoleklass om detta visade det sig att det var så illa som min dotter hade berättat. Alla tre matlag i hennes f-5-skola hade 25 minuter vardera i matsalen. Lite kort om tid var det ju sa min dotters förskolelärare men försäkrade att när barnen väl hade vant sig med det och gjorde allt ordnat så fungerade det ändå bra.
När jag började undersöka om det fanns några regler eller riktlinjer som sa hur lång barns lunch måste eller borde vara visade det sig att det inte fanns några sådana. I Livsmedelsverkets broschyr "Bra mat i skolan" med råd för måltiderna i skolan och barnomsorgen står bara att det ska finnas "tillräckligt med tid för att äta".
Jag ringde Haninge kommuns koststrateg Catarina Heilborn och fick reda på att 25 minuters lunch i min dotters f-5-skola inte var ett enskilt dåligt exempel, ungefär så såg det ut i samtliga av kommunens skolor. Hon berättade att det tidigare hade funnits nationella riktlinjer om minst 20 minuters lunch, alltså ännu kortare än vad man har i Haninge dag, men dessa riktlinjer hade tagits bort och nu var detta helt oreglerat. Catarina Heilborn själv tyckte att detta var en viktig fråga och att matsalstiden var alldeles för kort. Hon sa att jag var den första som hade påpekat detta och nu när frågan var lyft så skulle hon börja jobba med detta.
Det låter bra att koststrategen skulle börja jobba med denna fråga och man får hoppas att de personer i kommunen som bestämmer i dessa frågor, både tjänstemän och politiker, lyssnar och inser att barnens tid i matsalen är för kort. Skrämmande är dock att jag skulle ha varit den första som påpekade detta om barnens knappa tid i matsalen och det får en att börja fundera på vad de som jobbar med dessa frågor i kommunen egentligen håller på med.
Kan man hoppas på att politikerna lyssnar? Tyvärr är det ju som vanligt pengar som styr. Då resurserna som tilldelas kommunerna är knappa skär kommunpolitikerna från de etablerade partierna ner och verksamheten försämras, då påverkas även barnens mat och förhållandena runt måltiderna. Istället för att bestämma vad som måste finnas för att skolan och barnomsorgen ska fungera tillfredsställande och kräva de resurserna som behövs för att genomföra det så utgår de etablerade kommunpolitikerna från hur mycket pengar som finns och försöker lösa uppgifterna så gott det går. Detta gör att barngruppernas storlekar ökar, lärartätheten minskar och barnens tid för att äta blir alltför kort. De etablerade kommunpolitikernas partikamrater på riksnivå fortsätter att ge för lite pengar till kommunerna eftersom de hellre gynnar privata företag och storägare än kommunal verksamhet. De etablerade kommunpolitikerna beklagar sig i ord men i handling stödjer de sina partiers nedskärningspolitik.
Vad gäller argumentet som min dotters förskolelärare använde, när barnen väl hade vant sig och gjorde allt ordnat så skulle det gå bättre, så stämmer det säkert. Barn är på sätt och vis väldigt anpassningsbara. Om det är bra för barnen är en helt annan fråga. Liknande argument hör man när man frågar hur det kan fungera med gruppstorlekar på 21 eller 22 barn inom förskolornas äldregrupper. Då säger förskolelärarna att det är lite mycket men att det fungerar bra bara man delar upp barnen i grupper och organiserar verksamheten i olika "stationer". Frågan som aldrig verkar ställas är vad barnen förlorar när leken organiseras, när utrymmet för spontanitet och frihet, som skulle ha kunnat finnas om barngrupperna var mindre, försvinner.
Jag vill inte att barn inom f-5-skolor, vilka kan vara så unga som fem år, ska behöva känna sig stressade när de sitter och äter. Jag vill inte heller att så små barn ska behöva lära sig att bete sig effektivt för att kompensera för att de som bestämmer i Haninge inte ger barnen tillräckligt med tid för att äta i lugn och ro eller tillräckligt med resurser för att barngruppernas storlek ska kunna minskas.
Tobias Lindberg
fredag, september 25, 2009
Svar till utbildningsminister Björklund
Nu har Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gett sig in i debatten om betygsliknande omdömen men tyvärr utan att överraska. Han visade igen att han är för en mer kontrollerande och bedömande skola och barnomsorg.
Det enda positiva han sa var att det finns anledning att förtydliga regelverket om omdömen i förskoleklass. Att förtydliga är alltid bra. Vill man att betygsliknande omdömen ska vara tillåtet i förskoleklassen borde det stå i de lagar och förordningar som reglerar förskoleklassen. Vill man att det inte ska vara tillåtet borde det stå det.
I övrigt var det han sa negativt. Han sa att han tyckte de betygsliknande omdömen som Haninge kommun har infört för 6-åringar är bra. Som tur var är det inte Jan Björklund ensam som beslutar hur det ska bli utan riksdagen om det ska regleras i lag eller regeringen om det regleras i förordning. Förhoppningsvis finns det i dessa församlingar tillräckligt många som till skillnad från Jan Björklund är intresserade av att sätta sig in i vad forskningskollektivet säger om betyg, bedömning och kontroller och hur det påverkar små barn. Det finns dessutom erfarenheter från andra länder som tydligt talar mot ökad kontroll och bedömning inom skola och barnomsorg. Läs här och här.
Att som björklund bara kort påstå att Förskoleklassen är en del av skolan visar också på hans kortsynthet eller till och med okunskap. Förskoleklassens verksamhet regleras visserligen i Skollagens allmänna bestämmelser om skolan samt i särskilda bestämmelser (2 b kapitlet)och i Läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) men är ändå inte fullt ut en del av skolan utan ett mellanting mellan förskolan och skolan där två olika traditioner ska mötas. Förskoleklassen har flera egenskaper som skiljer sig från skolan och istället visar att den ligger nära förskolan. Förskoleklassen saknar till skillnad från skolan närvaroplikt och man får till skillnad från skolan inte ha uppnåendemål för verksamheten utan bara strävansmål. När förskoleklasserna kom till var tanken bakom dem att de skulle bli en mötesplats där skolans och förskolans idéer kunde mötas och där förskolans sätt att arbeta kunde smitta av sig på de lägre årskurserna i grundskolan, tyvärr har utvecklingen varit den motsatta och skolans idéer har mer och mer smugit sig ner till förskoleklassen och vidare ner i förskolan vilket gestaltar sig i viljan att ha kunskapskontroller från 4-års ålder, betygsliknande omdömen från 6 års ålder och individuella utvecklingsplaner från 1 års ålder.
Vad gäller betygsliknande omdömen i Haninges förskoleklasser så kommer de inte vara tillåtna för än riksdag eller regeringen ändrar lagen eller förordningarna som styr förskoleklassen. Länsrättens beslut att avslå överklagandet av laglighetsprövningen innebär inte att Skolinspektionens beslut att förbjuda Haninges betygsliknande omdömen är felaktigt. Skolinspektionen har gjort en mycket bredare bedömning än Länsrätten och vägt in de speciella egenskaper som skiljer förskoleklassen från skolan och hur dessa egenskaper påverkar möjligheten att ha betygsliknande omdömen. Länsrätten har gjort en mycket snävare bedömning och bara letat efter lagtext där det står att betygsliknande omdömen är förbjudna i förskoleklassen och eftersom sådan lagtext inte finns så avslog de överklagandet om laglighetsprövning, de bedömde inte alls hur frånvaron av närvaroplikt och förbudet mot uppnåendemål påverkade möjligheten att ha betygsliknande omdömen.
Tobias Lindberg
Det enda positiva han sa var att det finns anledning att förtydliga regelverket om omdömen i förskoleklass. Att förtydliga är alltid bra. Vill man att betygsliknande omdömen ska vara tillåtet i förskoleklassen borde det stå i de lagar och förordningar som reglerar förskoleklassen. Vill man att det inte ska vara tillåtet borde det stå det.
I övrigt var det han sa negativt. Han sa att han tyckte de betygsliknande omdömen som Haninge kommun har infört för 6-åringar är bra. Som tur var är det inte Jan Björklund ensam som beslutar hur det ska bli utan riksdagen om det ska regleras i lag eller regeringen om det regleras i förordning. Förhoppningsvis finns det i dessa församlingar tillräckligt många som till skillnad från Jan Björklund är intresserade av att sätta sig in i vad forskningskollektivet säger om betyg, bedömning och kontroller och hur det påverkar små barn. Det finns dessutom erfarenheter från andra länder som tydligt talar mot ökad kontroll och bedömning inom skola och barnomsorg. Läs här och här.
Att som björklund bara kort påstå att Förskoleklassen är en del av skolan visar också på hans kortsynthet eller till och med okunskap. Förskoleklassens verksamhet regleras visserligen i Skollagens allmänna bestämmelser om skolan samt i särskilda bestämmelser (2 b kapitlet)och i Läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) men är ändå inte fullt ut en del av skolan utan ett mellanting mellan förskolan och skolan där två olika traditioner ska mötas. Förskoleklassen har flera egenskaper som skiljer sig från skolan och istället visar att den ligger nära förskolan. Förskoleklassen saknar till skillnad från skolan närvaroplikt och man får till skillnad från skolan inte ha uppnåendemål för verksamheten utan bara strävansmål. När förskoleklasserna kom till var tanken bakom dem att de skulle bli en mötesplats där skolans och förskolans idéer kunde mötas och där förskolans sätt att arbeta kunde smitta av sig på de lägre årskurserna i grundskolan, tyvärr har utvecklingen varit den motsatta och skolans idéer har mer och mer smugit sig ner till förskoleklassen och vidare ner i förskolan vilket gestaltar sig i viljan att ha kunskapskontroller från 4-års ålder, betygsliknande omdömen från 6 års ålder och individuella utvecklingsplaner från 1 års ålder.
Vad gäller betygsliknande omdömen i Haninges förskoleklasser så kommer de inte vara tillåtna för än riksdag eller regeringen ändrar lagen eller förordningarna som styr förskoleklassen. Länsrättens beslut att avslå överklagandet av laglighetsprövningen innebär inte att Skolinspektionens beslut att förbjuda Haninges betygsliknande omdömen är felaktigt. Skolinspektionen har gjort en mycket bredare bedömning än Länsrätten och vägt in de speciella egenskaper som skiljer förskoleklassen från skolan och hur dessa egenskaper påverkar möjligheten att ha betygsliknande omdömen. Länsrätten har gjort en mycket snävare bedömning och bara letat efter lagtext där det står att betygsliknande omdömen är förbjudna i förskoleklassen och eftersom sådan lagtext inte finns så avslog de överklagandet om laglighetsprövning, de bedömde inte alls hur frånvaron av närvaroplikt och förbudet mot uppnåendemål påverkade möjligheten att ha betygsliknande omdömen.
Tobias Lindberg
tisdag, mars 31, 2009
Forskningen visar att betyg eller betygsliknande omdömen inte gör att man lär sig mer
Anders Jönsson, forskare från Malmö högskola som forskar om hur bedömningar kan användas för att öka lärandet, förklarar i ett reportage i Sveriges Radio att det inte finns någonting i forskningen som visar att betyg och betygsliknande omdömen skulle göra att man lär sig mer eller bättre.
Beskrivande information om styrkor och svagheter är viktigt för att eleven ska kunna lära sig men betyg är allt för kortfattat, ett G i till exempel svenska säger för lite om man är bra på att till exempel läsa, skriva eller gramatik. Vidare måste bedömningar rikta sig prestationen inte mot eleverna som person annars kan bedömningarna ge en negativ effekt, betyg som ju är ett samlingsomdöme saknar oftast koppling till elevens prestation och om eleven inte kan se kopplingen mellan bedömningen och prestationen så försvinner förutsättningen att lära sig något av bedömningen.
Då kopplingen mellan bedömning och prestation är svår att se i ett betyg eller ett betygsliknande omdömen så påverkas istället elevens självbild med resultatet att motivationen att lära minskas både för bra och dåliga elever, de som får låga betyg lägger av då de inte ser någon anledning att anstränga sig och de som får höga betyg drabbas av motsatt effekt då de känner att de inte behöver anstränga sig eftersom de redan fått ett högt betyg.
För att bedömningar ska kunna vara något positivt krävs att de beskriver styrkor och svagheter, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som kan bli bättre. Utöver detta krävs också att det finns ett samband mellan prestation och bedömning så att det inte känns som att det är eleven som person som bedöms.
Betyg eller betygsliknande omdömen riskerar att göra att information till eleverna blir för knapphändig, beskrivande återkoppling blir ersatt med korta betygsliknande omdömen som "når målen" eller "förväntas bli godkänd".
Enligt Anders Jönsson finns det en enda anledning till att ha betyg och det är för att göra urval inför gymnasiet eller arbetsmarknaden, alltså ska inte heller betyg eller betygsliknande omdömen användas tidigare än så.
Morotsargumentet vad gäller betyg håller inte eftersom en piska eller morot i form av betyg är en extern motivation som gör att man får ett mycket mer ytligt lärande, där man tenderar att försöka optimera sina betyg medan man fokuserar mindre på kunskapen.
Anders Jönsson konstaterar avslutningsvis att det trots att det saknas belägg i forskningen för nyttan med betyg så finns ändå en stark opinion i samhället för betyg. Vad det beror på vet han inte.
Lyssna på SR:s reportage genom att trycka här.
Tobias Lindberg
Beskrivande information om styrkor och svagheter är viktigt för att eleven ska kunna lära sig men betyg är allt för kortfattat, ett G i till exempel svenska säger för lite om man är bra på att till exempel läsa, skriva eller gramatik. Vidare måste bedömningar rikta sig prestationen inte mot eleverna som person annars kan bedömningarna ge en negativ effekt, betyg som ju är ett samlingsomdöme saknar oftast koppling till elevens prestation och om eleven inte kan se kopplingen mellan bedömningen och prestationen så försvinner förutsättningen att lära sig något av bedömningen.
Då kopplingen mellan bedömning och prestation är svår att se i ett betyg eller ett betygsliknande omdömen så påverkas istället elevens självbild med resultatet att motivationen att lära minskas både för bra och dåliga elever, de som får låga betyg lägger av då de inte ser någon anledning att anstränga sig och de som får höga betyg drabbas av motsatt effekt då de känner att de inte behöver anstränga sig eftersom de redan fått ett högt betyg.
För att bedömningar ska kunna vara något positivt krävs att de beskriver styrkor och svagheter, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som kan bli bättre. Utöver detta krävs också att det finns ett samband mellan prestation och bedömning så att det inte känns som att det är eleven som person som bedöms.
Betyg eller betygsliknande omdömen riskerar att göra att information till eleverna blir för knapphändig, beskrivande återkoppling blir ersatt med korta betygsliknande omdömen som "når målen" eller "förväntas bli godkänd".
Enligt Anders Jönsson finns det en enda anledning till att ha betyg och det är för att göra urval inför gymnasiet eller arbetsmarknaden, alltså ska inte heller betyg eller betygsliknande omdömen användas tidigare än så.
Morotsargumentet vad gäller betyg håller inte eftersom en piska eller morot i form av betyg är en extern motivation som gör att man får ett mycket mer ytligt lärande, där man tenderar att försöka optimera sina betyg medan man fokuserar mindre på kunskapen.
Anders Jönsson konstaterar avslutningsvis att det trots att det saknas belägg i forskningen för nyttan med betyg så finns ändå en stark opinion i samhället för betyg. Vad det beror på vet han inte.
Lyssna på SR:s reportage genom att trycka här.
Tobias Lindberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)