tisdag, december 22, 2009
Haninge kommun trotsar Skolinspektionens beslut
Trots att Skolinspektionen i våras beslutade att det inte var tillåtet med kunskapskontroller i förskolan så har Haninge kommun fortsatt att använda kunskapskontrollerna i förskolan under hösten 2009. Haninge kommuns svar till Skolinspektionen som går att läsa här blev att Skolinspektionen har feltolkat kunskapskontrollerna. Magdalena Karlsson som är Undervisningesråd på Skolinspektionen och handhar ärendet med Haninges kunskapskontroller förklarar att Skolinspektionen inte är nöjd med svaret från Haninge kommun och att ett svar kommer från Skolinspektionen i början på 2010.
måndag, december 21, 2009
Bra miljödokumentär
A Farm for the Future är en mycket sevärd BBC-dokumentär om den jordbruks- och matkris som kryper allt närmare allt eftersom effekterna av Peak-oil och växthuseffekten blir tydligare och kraftigare. Filmen belyser problemen men tar också upp lösningen, att våra samhällen måste omvandlas från högenergi till lågenergisamhällen.
torsdag, november 26, 2009
Martina Mossberg (M) och statistik
På kommunledninges blogg har Martina Mossberg, ordföranden för Grund- och förskolenämnden i Haninge, skrivit ett inlägg där hon verkligen visar att man kan påstå vad som helst med statistik.
Martina Mossberg skriver att Haninges resultat har förbättrats på grund av "förbättrad undervisning, engagerade lärare och höga förväntningar på varje barn". Som intäkt för detta skriver hon att Haninge har klättrat hela 26 placeringar i Skolverkets rankning över betygsstatistiken för våren 2009 och att andelen Haningeelever som är behöriga till Gymnasiet har ökat med 2 procent.
Dessa fakta stämmer såklart men betyder det verkligen att Haninges resultat har förbättrats?
Faktum är att årets genomsnittliga meritvärde för Haninge var sämre än 2008 års genomsnittliga meritvärde. Alltså kan ju inte Haninges resultat ha förbättrats. Det som har hänt är att Haninge relativt sett till alla andra kommuner har förbättrat sig. Det är detta som Martina Mossberg trumpetar ut som en stor framgång. Ett mer korrekt sätt att uttrycka det på är att övriga kommuner har försämrat sina resultat mer än Haninge. Att framställa det så låter dock inte lika bra och det är förståeligt att Martina Mossberg väljer sitt sätt att beskriva "verkligheten" då hon till varje pris vill övertyga folk om att den nya Haningemodellen med ökad kontroll och bedömning av barn är framgångsrik.
Vad gäller att andelen behöriga till gymnasiet har ökat med 2 procent sedan förra året. Ja, det är ju bra. Frågan är dock, är detta en förbättring? Ja, jämfört med förra året är det en förbättring men jämför man med 2006 års resultat så är det en försämring.
Ja, vad visar då allt detta? Jo, att man med statistik kan "bevisa" vad som helst om man bara vill. Ser man det inte som ett problem att man vilseleder folk så är det ju bara att köra på som Martina Mossberg gör. Det kan i och för sig vara så att Martina Mossberg inte förstår att det är vilseledande att framställa uppgifter på detta sätt och då kan man ju till hennes försvar säga att hon inte vilseleder folk medvetet. För Haninges medborgare känns nog inte det sista särskilt betryggande ändå, att ordföranden för Grund- och förskolenämnden inte förstår statistik.
För att kolla upp värdena själv kan Skolverkets verktyg SIRIS användas. Trycker du på denna länk tror jag att du får upp Haninges resultat för 2009 efter att du trycker på knappen "Skapa tabell". Sedan kan du bara gå tillbaks och ändra år till 2008 och 2006 för att se att det jag säger stämmer.
Tobias Lindberg
Martina Mossberg skriver att Haninges resultat har förbättrats på grund av "förbättrad undervisning, engagerade lärare och höga förväntningar på varje barn". Som intäkt för detta skriver hon att Haninge har klättrat hela 26 placeringar i Skolverkets rankning över betygsstatistiken för våren 2009 och att andelen Haningeelever som är behöriga till Gymnasiet har ökat med 2 procent.
Dessa fakta stämmer såklart men betyder det verkligen att Haninges resultat har förbättrats?
Faktum är att årets genomsnittliga meritvärde för Haninge var sämre än 2008 års genomsnittliga meritvärde. Alltså kan ju inte Haninges resultat ha förbättrats. Det som har hänt är att Haninge relativt sett till alla andra kommuner har förbättrat sig. Det är detta som Martina Mossberg trumpetar ut som en stor framgång. Ett mer korrekt sätt att uttrycka det på är att övriga kommuner har försämrat sina resultat mer än Haninge. Att framställa det så låter dock inte lika bra och det är förståeligt att Martina Mossberg väljer sitt sätt att beskriva "verkligheten" då hon till varje pris vill övertyga folk om att den nya Haningemodellen med ökad kontroll och bedömning av barn är framgångsrik.
Vad gäller att andelen behöriga till gymnasiet har ökat med 2 procent sedan förra året. Ja, det är ju bra. Frågan är dock, är detta en förbättring? Ja, jämfört med förra året är det en förbättring men jämför man med 2006 års resultat så är det en försämring.
Ja, vad visar då allt detta? Jo, att man med statistik kan "bevisa" vad som helst om man bara vill. Ser man det inte som ett problem att man vilseleder folk så är det ju bara att köra på som Martina Mossberg gör. Det kan i och för sig vara så att Martina Mossberg inte förstår att det är vilseledande att framställa uppgifter på detta sätt och då kan man ju till hennes försvar säga att hon inte vilseleder folk medvetet. För Haninges medborgare känns nog inte det sista särskilt betryggande ändå, att ordföranden för Grund- och förskolenämnden inte förstår statistik.
För att kolla upp värdena själv kan Skolverkets verktyg SIRIS användas. Trycker du på denna länk tror jag att du får upp Haninges resultat för 2009 efter att du trycker på knappen "Skapa tabell". Sedan kan du bara gå tillbaks och ändra år till 2008 och 2006 för att se att det jag säger stämmer.
Tobias Lindberg
tisdag, oktober 13, 2009
Hybris hos major Björklund och kontrollregimen i Haninge
Man får verkligen hoppas att det finns tillräckligt många i riksdagen som inte har samma kontrollhybris som major Björklund annars blir det synd om våra barn. I en artikel i Dagens Nyheter meddelar utbildningsminister Jan Björklund att det ska vara möjligt för lärare att ge elever skriftliga omdömen och det kommer inte finnas några förbud för hur omdömet ska utformas. I slutet av artikeln nämns att Björklund vill att förskoleklassen ska bli en del av grundskolan och sträva efter de mål som gäller för lågstadiet. Om han med detta menar att förskoleklassen ska bli obligatoriskt eller inte är svårt att säga men om man ser till vad han tidigare har sagt i andra sammanhang så är nog hans tanke att den ska bli obligatorisk.
Martina Mossberg visar upp minst lika illavarslande tendenser i detta inlägg där hon talar om delmål med uppnåendemål för varje lektion ända från förskoleklassen. I verkligheten är det så att varje barn är unik och lär sig saker olika snabbt och vid olika tidpunkter under uppväxten men på major Björklund och kontrollregimen i Haninge verkar det som om barnen är maskiner som är skapta att klara av exakt samma saker samtidigt, uppnå samma mål vid samma lektion samma vecka i varje årskurs. Var går gränsen kan man fråga? När blir äldreverksamheten på förskolan, den för 3- och 4-åringar, obligatorisk?
Martina Mossberg visar upp minst lika illavarslande tendenser i detta inlägg där hon talar om delmål med uppnåendemål för varje lektion ända från förskoleklassen. I verkligheten är det så att varje barn är unik och lär sig saker olika snabbt och vid olika tidpunkter under uppväxten men på major Björklund och kontrollregimen i Haninge verkar det som om barnen är maskiner som är skapta att klara av exakt samma saker samtidigt, uppnå samma mål vid samma lektion samma vecka i varje årskurs. Var går gränsen kan man fråga? När blir äldreverksamheten på förskolan, den för 3- och 4-åringar, obligatorisk?
tisdag, oktober 06, 2009
Barnen har bara 25 minuter på sig att äta lunch
För några dagar sedan berättade min snart 6-åriga dotter att hon tyckte det var jobbigt vid lunchen eftersom de var tvungna att hinna äta färdigt innan de större barnen kom när klockans stora visare stog på femman. Jag tänkte att det inte kunde stämma eftersom jag visste att hennes förskoleklass gick och åt Kl. 11.00 och så kort som 25 minuter kunde ändå inte tiden de hade på sig i matsalen vara. När jag gick i skolan på 80-talet så hade vi 45 minuter på oss inne i matsalen. När jag frågade förskolelärarna i min dotters förskoleklass om detta visade det sig att det var så illa som min dotter hade berättat. Alla tre matlag i hennes f-5-skola hade 25 minuter vardera i matsalen. Lite kort om tid var det ju sa min dotters förskolelärare men försäkrade att när barnen väl hade vant sig med det och gjorde allt ordnat så fungerade det ändå bra.
När jag började undersöka om det fanns några regler eller riktlinjer som sa hur lång barns lunch måste eller borde vara visade det sig att det inte fanns några sådana. I Livsmedelsverkets broschyr "Bra mat i skolan" med råd för måltiderna i skolan och barnomsorgen står bara att det ska finnas "tillräckligt med tid för att äta".
Jag ringde Haninge kommuns koststrateg Catarina Heilborn och fick reda på att 25 minuters lunch i min dotters f-5-skola inte var ett enskilt dåligt exempel, ungefär så såg det ut i samtliga av kommunens skolor. Hon berättade att det tidigare hade funnits nationella riktlinjer om minst 20 minuters lunch, alltså ännu kortare än vad man har i Haninge dag, men dessa riktlinjer hade tagits bort och nu var detta helt oreglerat. Catarina Heilborn själv tyckte att detta var en viktig fråga och att matsalstiden var alldeles för kort. Hon sa att jag var den första som hade påpekat detta och nu när frågan var lyft så skulle hon börja jobba med detta.
Det låter bra att koststrategen skulle börja jobba med denna fråga och man får hoppas att de personer i kommunen som bestämmer i dessa frågor, både tjänstemän och politiker, lyssnar och inser att barnens tid i matsalen är för kort. Skrämmande är dock att jag skulle ha varit den första som påpekade detta om barnens knappa tid i matsalen och det får en att börja fundera på vad de som jobbar med dessa frågor i kommunen egentligen håller på med.
Kan man hoppas på att politikerna lyssnar? Tyvärr är det ju som vanligt pengar som styr. Då resurserna som tilldelas kommunerna är knappa skär kommunpolitikerna från de etablerade partierna ner och verksamheten försämras, då påverkas även barnens mat och förhållandena runt måltiderna. Istället för att bestämma vad som måste finnas för att skolan och barnomsorgen ska fungera tillfredsställande och kräva de resurserna som behövs för att genomföra det så utgår de etablerade kommunpolitikerna från hur mycket pengar som finns och försöker lösa uppgifterna så gott det går. Detta gör att barngruppernas storlekar ökar, lärartätheten minskar och barnens tid för att äta blir alltför kort. De etablerade kommunpolitikernas partikamrater på riksnivå fortsätter att ge för lite pengar till kommunerna eftersom de hellre gynnar privata företag och storägare än kommunal verksamhet. De etablerade kommunpolitikerna beklagar sig i ord men i handling stödjer de sina partiers nedskärningspolitik.
Vad gäller argumentet som min dotters förskolelärare använde, när barnen väl hade vant sig och gjorde allt ordnat så skulle det gå bättre, så stämmer det säkert. Barn är på sätt och vis väldigt anpassningsbara. Om det är bra för barnen är en helt annan fråga. Liknande argument hör man när man frågar hur det kan fungera med gruppstorlekar på 21 eller 22 barn inom förskolornas äldregrupper. Då säger förskolelärarna att det är lite mycket men att det fungerar bra bara man delar upp barnen i grupper och organiserar verksamheten i olika "stationer". Frågan som aldrig verkar ställas är vad barnen förlorar när leken organiseras, när utrymmet för spontanitet och frihet, som skulle ha kunnat finnas om barngrupperna var mindre, försvinner.
Jag vill inte att barn inom f-5-skolor, vilka kan vara så unga som fem år, ska behöva känna sig stressade när de sitter och äter. Jag vill inte heller att så små barn ska behöva lära sig att bete sig effektivt för att kompensera för att de som bestämmer i Haninge inte ger barnen tillräckligt med tid för att äta i lugn och ro eller tillräckligt med resurser för att barngruppernas storlek ska kunna minskas.
Tobias Lindberg
fredag, september 25, 2009
Svar till utbildningsminister Björklund
Nu har Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gett sig in i debatten om betygsliknande omdömen men tyvärr utan att överraska. Han visade igen att han är för en mer kontrollerande och bedömande skola och barnomsorg.
Det enda positiva han sa var att det finns anledning att förtydliga regelverket om omdömen i förskoleklass. Att förtydliga är alltid bra. Vill man att betygsliknande omdömen ska vara tillåtet i förskoleklassen borde det stå i de lagar och förordningar som reglerar förskoleklassen. Vill man att det inte ska vara tillåtet borde det stå det.
I övrigt var det han sa negativt. Han sa att han tyckte de betygsliknande omdömen som Haninge kommun har infört för 6-åringar är bra. Som tur var är det inte Jan Björklund ensam som beslutar hur det ska bli utan riksdagen om det ska regleras i lag eller regeringen om det regleras i förordning. Förhoppningsvis finns det i dessa församlingar tillräckligt många som till skillnad från Jan Björklund är intresserade av att sätta sig in i vad forskningskollektivet säger om betyg, bedömning och kontroller och hur det påverkar små barn. Det finns dessutom erfarenheter från andra länder som tydligt talar mot ökad kontroll och bedömning inom skola och barnomsorg. Läs här och här.
Att som björklund bara kort påstå att Förskoleklassen är en del av skolan visar också på hans kortsynthet eller till och med okunskap. Förskoleklassens verksamhet regleras visserligen i Skollagens allmänna bestämmelser om skolan samt i särskilda bestämmelser (2 b kapitlet)och i Läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) men är ändå inte fullt ut en del av skolan utan ett mellanting mellan förskolan och skolan där två olika traditioner ska mötas. Förskoleklassen har flera egenskaper som skiljer sig från skolan och istället visar att den ligger nära förskolan. Förskoleklassen saknar till skillnad från skolan närvaroplikt och man får till skillnad från skolan inte ha uppnåendemål för verksamheten utan bara strävansmål. När förskoleklasserna kom till var tanken bakom dem att de skulle bli en mötesplats där skolans och förskolans idéer kunde mötas och där förskolans sätt att arbeta kunde smitta av sig på de lägre årskurserna i grundskolan, tyvärr har utvecklingen varit den motsatta och skolans idéer har mer och mer smugit sig ner till förskoleklassen och vidare ner i förskolan vilket gestaltar sig i viljan att ha kunskapskontroller från 4-års ålder, betygsliknande omdömen från 6 års ålder och individuella utvecklingsplaner från 1 års ålder.
Vad gäller betygsliknande omdömen i Haninges förskoleklasser så kommer de inte vara tillåtna för än riksdag eller regeringen ändrar lagen eller förordningarna som styr förskoleklassen. Länsrättens beslut att avslå överklagandet av laglighetsprövningen innebär inte att Skolinspektionens beslut att förbjuda Haninges betygsliknande omdömen är felaktigt. Skolinspektionen har gjort en mycket bredare bedömning än Länsrätten och vägt in de speciella egenskaper som skiljer förskoleklassen från skolan och hur dessa egenskaper påverkar möjligheten att ha betygsliknande omdömen. Länsrätten har gjort en mycket snävare bedömning och bara letat efter lagtext där det står att betygsliknande omdömen är förbjudna i förskoleklassen och eftersom sådan lagtext inte finns så avslog de överklagandet om laglighetsprövning, de bedömde inte alls hur frånvaron av närvaroplikt och förbudet mot uppnåendemål påverkade möjligheten att ha betygsliknande omdömen.
Tobias Lindberg
Det enda positiva han sa var att det finns anledning att förtydliga regelverket om omdömen i förskoleklass. Att förtydliga är alltid bra. Vill man att betygsliknande omdömen ska vara tillåtet i förskoleklassen borde det stå i de lagar och förordningar som reglerar förskoleklassen. Vill man att det inte ska vara tillåtet borde det stå det.
I övrigt var det han sa negativt. Han sa att han tyckte de betygsliknande omdömen som Haninge kommun har infört för 6-åringar är bra. Som tur var är det inte Jan Björklund ensam som beslutar hur det ska bli utan riksdagen om det ska regleras i lag eller regeringen om det regleras i förordning. Förhoppningsvis finns det i dessa församlingar tillräckligt många som till skillnad från Jan Björklund är intresserade av att sätta sig in i vad forskningskollektivet säger om betyg, bedömning och kontroller och hur det påverkar små barn. Det finns dessutom erfarenheter från andra länder som tydligt talar mot ökad kontroll och bedömning inom skola och barnomsorg. Läs här och här.
Att som björklund bara kort påstå att Förskoleklassen är en del av skolan visar också på hans kortsynthet eller till och med okunskap. Förskoleklassens verksamhet regleras visserligen i Skollagens allmänna bestämmelser om skolan samt i särskilda bestämmelser (2 b kapitlet)och i Läroplanen för den obligatoriska skolan (Lpo94) men är ändå inte fullt ut en del av skolan utan ett mellanting mellan förskolan och skolan där två olika traditioner ska mötas. Förskoleklassen har flera egenskaper som skiljer sig från skolan och istället visar att den ligger nära förskolan. Förskoleklassen saknar till skillnad från skolan närvaroplikt och man får till skillnad från skolan inte ha uppnåendemål för verksamheten utan bara strävansmål. När förskoleklasserna kom till var tanken bakom dem att de skulle bli en mötesplats där skolans och förskolans idéer kunde mötas och där förskolans sätt att arbeta kunde smitta av sig på de lägre årskurserna i grundskolan, tyvärr har utvecklingen varit den motsatta och skolans idéer har mer och mer smugit sig ner till förskoleklassen och vidare ner i förskolan vilket gestaltar sig i viljan att ha kunskapskontroller från 4-års ålder, betygsliknande omdömen från 6 års ålder och individuella utvecklingsplaner från 1 års ålder.
Vad gäller betygsliknande omdömen i Haninges förskoleklasser så kommer de inte vara tillåtna för än riksdag eller regeringen ändrar lagen eller förordningarna som styr förskoleklassen. Länsrättens beslut att avslå överklagandet av laglighetsprövningen innebär inte att Skolinspektionens beslut att förbjuda Haninges betygsliknande omdömen är felaktigt. Skolinspektionen har gjort en mycket bredare bedömning än Länsrätten och vägt in de speciella egenskaper som skiljer förskoleklassen från skolan och hur dessa egenskaper påverkar möjligheten att ha betygsliknande omdömen. Länsrätten har gjort en mycket snävare bedömning och bara letat efter lagtext där det står att betygsliknande omdömen är förbjudna i förskoleklassen och eftersom sådan lagtext inte finns så avslog de överklagandet om laglighetsprövning, de bedömde inte alls hur frånvaron av närvaroplikt och förbudet mot uppnåendemål påverkade möjligheten att ha betygsliknande omdömen.
Tobias Lindberg
tisdag, mars 31, 2009
Forskningen visar att betyg eller betygsliknande omdömen inte gör att man lär sig mer
Anders Jönsson, forskare från Malmö högskola som forskar om hur bedömningar kan användas för att öka lärandet, förklarar i ett reportage i Sveriges Radio att det inte finns någonting i forskningen som visar att betyg och betygsliknande omdömen skulle göra att man lär sig mer eller bättre.
Beskrivande information om styrkor och svagheter är viktigt för att eleven ska kunna lära sig men betyg är allt för kortfattat, ett G i till exempel svenska säger för lite om man är bra på att till exempel läsa, skriva eller gramatik. Vidare måste bedömningar rikta sig prestationen inte mot eleverna som person annars kan bedömningarna ge en negativ effekt, betyg som ju är ett samlingsomdöme saknar oftast koppling till elevens prestation och om eleven inte kan se kopplingen mellan bedömningen och prestationen så försvinner förutsättningen att lära sig något av bedömningen.
Då kopplingen mellan bedömning och prestation är svår att se i ett betyg eller ett betygsliknande omdömen så påverkas istället elevens självbild med resultatet att motivationen att lära minskas både för bra och dåliga elever, de som får låga betyg lägger av då de inte ser någon anledning att anstränga sig och de som får höga betyg drabbas av motsatt effekt då de känner att de inte behöver anstränga sig eftersom de redan fått ett högt betyg.
För att bedömningar ska kunna vara något positivt krävs att de beskriver styrkor och svagheter, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som kan bli bättre. Utöver detta krävs också att det finns ett samband mellan prestation och bedömning så att det inte känns som att det är eleven som person som bedöms.
Betyg eller betygsliknande omdömen riskerar att göra att information till eleverna blir för knapphändig, beskrivande återkoppling blir ersatt med korta betygsliknande omdömen som "når målen" eller "förväntas bli godkänd".
Enligt Anders Jönsson finns det en enda anledning till att ha betyg och det är för att göra urval inför gymnasiet eller arbetsmarknaden, alltså ska inte heller betyg eller betygsliknande omdömen användas tidigare än så.
Morotsargumentet vad gäller betyg håller inte eftersom en piska eller morot i form av betyg är en extern motivation som gör att man får ett mycket mer ytligt lärande, där man tenderar att försöka optimera sina betyg medan man fokuserar mindre på kunskapen.
Anders Jönsson konstaterar avslutningsvis att det trots att det saknas belägg i forskningen för nyttan med betyg så finns ändå en stark opinion i samhället för betyg. Vad det beror på vet han inte.
Lyssna på SR:s reportage genom att trycka här.
Tobias Lindberg
Beskrivande information om styrkor och svagheter är viktigt för att eleven ska kunna lära sig men betyg är allt för kortfattat, ett G i till exempel svenska säger för lite om man är bra på att till exempel läsa, skriva eller gramatik. Vidare måste bedömningar rikta sig prestationen inte mot eleverna som person annars kan bedömningarna ge en negativ effekt, betyg som ju är ett samlingsomdöme saknar oftast koppling till elevens prestation och om eleven inte kan se kopplingen mellan bedömningen och prestationen så försvinner förutsättningen att lära sig något av bedömningen.
Då kopplingen mellan bedömning och prestation är svår att se i ett betyg eller ett betygsliknande omdömen så påverkas istället elevens självbild med resultatet att motivationen att lära minskas både för bra och dåliga elever, de som får låga betyg lägger av då de inte ser någon anledning att anstränga sig och de som får höga betyg drabbas av motsatt effekt då de känner att de inte behöver anstränga sig eftersom de redan fått ett högt betyg.
För att bedömningar ska kunna vara något positivt krävs att de beskriver styrkor och svagheter, vad som är bra och vad som är dåligt, vad som kan bli bättre. Utöver detta krävs också att det finns ett samband mellan prestation och bedömning så att det inte känns som att det är eleven som person som bedöms.
Betyg eller betygsliknande omdömen riskerar att göra att information till eleverna blir för knapphändig, beskrivande återkoppling blir ersatt med korta betygsliknande omdömen som "når målen" eller "förväntas bli godkänd".
Enligt Anders Jönsson finns det en enda anledning till att ha betyg och det är för att göra urval inför gymnasiet eller arbetsmarknaden, alltså ska inte heller betyg eller betygsliknande omdömen användas tidigare än så.
Morotsargumentet vad gäller betyg håller inte eftersom en piska eller morot i form av betyg är en extern motivation som gör att man får ett mycket mer ytligt lärande, där man tenderar att försöka optimera sina betyg medan man fokuserar mindre på kunskapen.
Anders Jönsson konstaterar avslutningsvis att det trots att det saknas belägg i forskningen för nyttan med betyg så finns ändå en stark opinion i samhället för betyg. Vad det beror på vet han inte.
Lyssna på SR:s reportage genom att trycka här.
Tobias Lindberg
fredag, mars 20, 2009
Lärarförbundet kritiskt mot skriftliga omdömen i skolan
Inom Lärarförbundet finns det ett stort motstånd mot skriftliga omdömen, speciellt de betygsliknande omdömena, eftersom dom riskerar att trycka ner redan svaga elever. Inslaget sändes på SVT:s Sydnytt den 11 september 2008.
Läs SVT:s artikel om detta.
Tobias Lindberg
Läs SVT:s artikel om detta.
Tobias Lindberg
"Skola i Norrtälje fuskar på nationella prov"
Riskerna med ett system där skolor, både kommunala skolor och friskolor, ska konkurera med varandra om eleverna syns tydligt i exemplet Norrtälje fria skola. Inslaget visades på SVT:s ABC den 16 februari.
Tobias Lindberg
Tobias Lindberg
onsdag, mars 18, 2009
"Mindre kunskap med fokus på betyg"
Ikväll visade SVT:s Rapport ytterligare ett intressant inslag om att kunskapen blir sämre om det fokuseras mer på prov och betyg i skolan.
Tobias Lindberg
Tobias Lindberg
tisdag, mars 17, 2009
"Nationella prov gör undervisningen ytlig"
Äntligen kommer ett reportage på SVT om det som pedagoger och forskare så länge har sagt att prov gör att man bara lär sig för proven vilket gör att undervisningen blir sämre. I England där man haft nationella prov väldigt länge höjs allt fler röster för att man ska avveckla de nationella proven. Se reportaget på SVT.
Tobias Lindberg
Tobias Lindberg
torsdag, februari 26, 2009
Skolverket bemöter Haningepolitikernas påhopp
Skolverket bemöter på sin hemsida och på DN Debatt Haningepolitikernas upprepade påhopp på myndighetens utvärdering av förskolan. Skolverket slår än en gång fast att det inte är tillåtet att ha kunskapskontroller i förskolan och nämner speciellt Haninge kommun. Frågan är bara hur hur mycket mer tillrättavisningar det skall behövas innan Martina Mossberg och Robert Noord med flera inser att de är fel ute och börjar backa?
Tobias Lindberg
Tobias Lindberg
söndag, januari 25, 2009
Läsvärda artiklar om pedagogik
Inger Ashing och Cecilia Modig på Rädda Barnen skriver en intressant artikel "Barn är människor med egna rättigheter" om hur Barns rättigheter är påväg att kringskäras mer och mer i och med skoldebatten om "hårdare tag" och uppfostringsprogram som "Supernanny" och "Uppfostringsjouren".
Läs även artikeln i SvD Björklunds betygshets leder fel av Hans-Åke Scherp.
Ett sista tips är artikeln Björklund: Mindre som ett lotteri med nya betygen där Thomas Manfredh intervjuvar Hans-Åke Scherp.
Läs även artikeln i SvD Björklunds betygshets leder fel av Hans-Åke Scherp.
Ett sista tips är artikeln Björklund: Mindre som ett lotteri med nya betygen där Thomas Manfredh intervjuvar Hans-Åke Scherp.
lördag, januari 24, 2009
Martina Mossberg (m) smutskastar återigen Skolverket
Grund- och förskolenämndens ordförande i Haninge Martina Mossberg (m) passar än en gång på i ett inlägg på kommunledningens blogg att försöka smutskasta Skolverket. Att skolverket har kritiserat utvecklingen av ökat användandet av kontroller och omdömen i förskolan samt, utan att nämna några namn, har pekat ut Haninge kommun har tagit Martina Mossberg så hårt att hon tar varje chans hon får för att försöka slänga så mycket skit på Skolverket som hon bara kan. Att hon för att lyckas smutskasta Skolverket måste förvränger uppgifter genom att till exempel "blanda äpplen med päron" verkar hon inte bry sig om.
I inlägget på kommunledningens blogg tar Martina Mossberg Skolinspektionens uppgifter att den vanligaste bristen i skolor är att de inte kan "visa på elevers kunskapsutveckling i de tidiga årskurserna i samtliga ämnen" som intäkt för att Haninge är rätt ute med sina kunskapskontroller och att Skolverket alltså har fel i sin kritik.
Felet Martina Mossberg gör är att blanda ihop att Skolverkets kritik gäller kunskapskontroller i förskolan, vilket inte är tillåtet eftersom det inte får finnas uppnåendemål i förskolan, medans Skolinspektionens uppgifter i det här fallet gäller skolan. Ett tydligt exempel på hur Martina Mossberg "blandar äpplen med päron" för att få det att verka som hon har rätt.
Se Skolinspektionens uppgifter här, Sveriges Radios (SR) artikel här och lyssna SR:s radiosändning här.
Tobias Lindberg
I inlägget på kommunledningens blogg tar Martina Mossberg Skolinspektionens uppgifter att den vanligaste bristen i skolor är att de inte kan "visa på elevers kunskapsutveckling i de tidiga årskurserna i samtliga ämnen" som intäkt för att Haninge är rätt ute med sina kunskapskontroller och att Skolverket alltså har fel i sin kritik.
Felet Martina Mossberg gör är att blanda ihop att Skolverkets kritik gäller kunskapskontroller i förskolan, vilket inte är tillåtet eftersom det inte får finnas uppnåendemål i förskolan, medans Skolinspektionens uppgifter i det här fallet gäller skolan. Ett tydligt exempel på hur Martina Mossberg "blandar äpplen med päron" för att få det att verka som hon har rätt.
Se Skolinspektionens uppgifter här, Sveriges Radios (SR) artikel här och lyssna SR:s radiosändning här.
Tobias Lindberg
torsdag, december 25, 2008
Förskolelärare kritiserar införande av kunskapskontroller
I ett inlägg på tidningen Förskolans forum kritiserar en förskolelärare som är anställd på en förskola i Haninge det faktum att Haninge kommun inför kunskapskontroller i förskolan för att förbättra måluppfyllelsen istället för att tillföra mer resurser.
Något som är rätt typiskt är att förskoleläraren väljer att vara anonym vilket är resultatet av att Haninge kommun inte har vidare högt i tak när det kommer till att låta de anställa säga vad de tycker.
Tobias Lindberg
Något som är rätt typiskt är att förskoleläraren väljer att vara anonym vilket är resultatet av att Haninge kommun inte har vidare högt i tak när det kommer till att låta de anställa säga vad de tycker.
Tobias Lindberg
torsdag, juni 26, 2008
Haninge kommun anmäls till Länsrätten
Jag har anmält Haninge kommun till Skolverket och Länsrätten eftersom högerstyret tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet i strid med Skollagen och Grundskoleförordningen beslutade att införa kunskapskontroller i förskolan och betygsliknande omdömen i förskoleklasserna.
Ledande forskare och institutioner som Skolverket anser att det kan vara skadligt för barn att kontrolleras och bedömas i tidig ålder. Ändå vill den borgerliga majoriteten tillsammans med s och v ha kunskapskontroller på 4-åringar och betygsliknande omdömen på 6-åringar.
I rapporten Förskola i brytningstid skriver Skolverket (sid 181) ”Att utvärdera enskilda barns prestationer i relation till uppnåendemål strider mot läroplanens och reformens intentioner.” Reformen som nämns är läroplanen som gäller för förskolan, Lpfö 98.
Vidare skriver Skolverket (på sid 182) att ”Skolverket kan här se en perspektivförskjutning, där kartläggning av barns individuella utveckling inom olika områden blivit allt vanligare. Här finns det en risk för en alltför ensidig fokusering på enskilda barns prestationer, där man inte uppmärksammar vilka förutsättningar verksamheten erbjuder och hur barn fungerar i ett socialt och pedagogiskt sammanhang." Skolverket menar att det även är viktigt att beakta hur små barn kan uppleva att tidigt bli bedömda.
Fler prov och betyg inte kan ersätta lärare. Nej till lärarlösa lektioner, stora klasser och ytinlärning. Istället behövs mindre klasser, mer tid för individuell hjälp och läxläsning samt möjlighet att omsätta kunskaper i praktiken.
Tobias Lindberg
Ledande forskare och institutioner som Skolverket anser att det kan vara skadligt för barn att kontrolleras och bedömas i tidig ålder. Ändå vill den borgerliga majoriteten tillsammans med s och v ha kunskapskontroller på 4-åringar och betygsliknande omdömen på 6-åringar.
I rapporten Förskola i brytningstid skriver Skolverket (sid 181) ”Att utvärdera enskilda barns prestationer i relation till uppnåendemål strider mot läroplanens och reformens intentioner.” Reformen som nämns är läroplanen som gäller för förskolan, Lpfö 98.
Vidare skriver Skolverket (på sid 182) att ”Skolverket kan här se en perspektivförskjutning, där kartläggning av barns individuella utveckling inom olika områden blivit allt vanligare. Här finns det en risk för en alltför ensidig fokusering på enskilda barns prestationer, där man inte uppmärksammar vilka förutsättningar verksamheten erbjuder och hur barn fungerar i ett socialt och pedagogiskt sammanhang." Skolverket menar att det även är viktigt att beakta hur små barn kan uppleva att tidigt bli bedömda.
Fler prov och betyg inte kan ersätta lärare. Nej till lärarlösa lektioner, stora klasser och ytinlärning. Istället behövs mindre klasser, mer tid för individuell hjälp och läxläsning samt möjlighet att omsätta kunskaper i praktiken.
Tobias Lindberg
måndag, juni 27, 2005
Jinge och alkoholpolitiken
Jinge har i flera inlägg förklarat att han är rätt liberal då det kommer till alkoholfrågor och något som tydligt framgår av inlägget "Spriten flööödar in över gränserna" så saknar han förtroende för systembolagets betydelse för folkhälsan. Min fråga till Jinge är, vad har du egentligen för belägg för att systembolaget inte är bra för folkhälsan?
De flesta av dagens forskare visar ju tvärt emot det Jinge säger att ett liten tillgänglighet och högt pris minskar alkoholkonsumtionen, dvs precis det som alkoholmonopolet och systembolaget är till för. Pris och tillgänglighet är de enda åtgärderna som har visat sig fungera, information har visat sig nästan helt verkningslöst.
De fel som gör att konsumtionen idag är högre än förr är inte systembolaget i sig utan det är en kombination av en ökning av den tillåtna privatinförseln, lågt pris på alkohol på systemet och i grannländerna, ökat antal utskänkningsställen samt lördagsöppet på systembolaget. Om vi framöver dessutom sänker alkoholskatten så kommer konsumtionen öka än mer.
Det riktigt stora felet är att alkoholen av allt fler ses som en handelsvara som andra. Det är den inte eftersom den förutom att ge inkomster medför ekonomiska och sociala kostnader som vida överstiger inkomsterna.
Det som behövs för att minska alkoholkonsumtionen är en kombination av dessa åtgärder: Minska den tillåtna mängden vid privatimport till de gamla nivåerna. Förbjuda privat beställning av alkohol, som exempel beställning via internet. Öka kontrollen vid gränserna. Lobba för högre alkoholskatter i EU och i grannländerna samt tydligt meddela EU att vi inte tänker kompromissa vad gäller folkhälsan. Återinföra lördagsstängt på alla systembolag. Minska antalet utskänkningsställen. Förbjuda krogar öppna till fem. Förbjuda alkoholreklam. Återinföra de gamla högre skattenivåerna där det på senare år har gjorts skattesänkningar. Och slutligen det viktigaste, alla skatteintäkter från alkoholförsäljning skall gå till att minska alkoholkonsumtionen samt till att betala alkoholens kostnader i form av sjukdomar och skador.
Nya siffror från WHO visar att alkoholskadorna ökar i Europa
Alkoholpolitik'>http://www.medicallink.se/avd_temaAlkohol/showNews.cfm?newsID=1514">Alkoholpolitik i förändring
Effekter av lördagsöppna systembolagsbutiker
Jag tycker att Kristdemokraternas åsikter generellt är helt uppåt väggarna men vad gäller alkoholpolitiken så är jag villig att skriva under på nästan varenda sak de säger. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vettiga åsikter i denna fråga. Se vad kristdemokraterna tycker i denna fråga.
Att Jinge anser att systembolaget bara är ett sätt för staten att få in skattepengar har jag förstått, flera politiker ser säkert alkoholmonopolet främst som ett medel för detta, men faktum är ändå i slutändan att alkoholmonopolet och systembolaget har en dämpande effekt på konsumtionen. Att konsumtionen ändå stiger har inte att göra med systembolagets i sig utan beror snarare på en inkonsekvent förd alkoholpolitik och en kapitulation för marknadskrafterna.
De flesta av dagens forskare visar ju tvärt emot det Jinge säger att ett liten tillgänglighet och högt pris minskar alkoholkonsumtionen, dvs precis det som alkoholmonopolet och systembolaget är till för. Pris och tillgänglighet är de enda åtgärderna som har visat sig fungera, information har visat sig nästan helt verkningslöst.
De fel som gör att konsumtionen idag är högre än förr är inte systembolaget i sig utan det är en kombination av en ökning av den tillåtna privatinförseln, lågt pris på alkohol på systemet och i grannländerna, ökat antal utskänkningsställen samt lördagsöppet på systembolaget. Om vi framöver dessutom sänker alkoholskatten så kommer konsumtionen öka än mer.
Det riktigt stora felet är att alkoholen av allt fler ses som en handelsvara som andra. Det är den inte eftersom den förutom att ge inkomster medför ekonomiska och sociala kostnader som vida överstiger inkomsterna.
Det som behövs för att minska alkoholkonsumtionen är en kombination av dessa åtgärder: Minska den tillåtna mängden vid privatimport till de gamla nivåerna. Förbjuda privat beställning av alkohol, som exempel beställning via internet. Öka kontrollen vid gränserna. Lobba för högre alkoholskatter i EU och i grannländerna samt tydligt meddela EU att vi inte tänker kompromissa vad gäller folkhälsan. Återinföra lördagsstängt på alla systembolag. Minska antalet utskänkningsställen. Förbjuda krogar öppna till fem. Förbjuda alkoholreklam. Återinföra de gamla högre skattenivåerna där det på senare år har gjorts skattesänkningar. Och slutligen det viktigaste, alla skatteintäkter från alkoholförsäljning skall gå till att minska alkoholkonsumtionen samt till att betala alkoholens kostnader i form av sjukdomar och skador.
Nya siffror från WHO visar att alkoholskadorna ökar i Europa
Alkoholpolitik'>http://www.medicallink.se/avd_temaAlkohol/showNews.cfm?newsID=1514">Alkoholpolitik i förändring
Effekter av lördagsöppna systembolagsbutiker
Jag tycker att Kristdemokraternas åsikter generellt är helt uppåt väggarna men vad gäller alkoholpolitiken så är jag villig att skriva under på nästan varenda sak de säger. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vettiga åsikter i denna fråga. Se vad kristdemokraterna tycker i denna fråga.
Att Jinge anser att systembolaget bara är ett sätt för staten att få in skattepengar har jag förstått, flera politiker ser säkert alkoholmonopolet främst som ett medel för detta, men faktum är ändå i slutändan att alkoholmonopolet och systembolaget har en dämpande effekt på konsumtionen. Att konsumtionen ändå stiger har inte att göra med systembolagets i sig utan beror snarare på en inkonsekvent förd alkoholpolitik och en kapitulation för marknadskrafterna.
söndag, maj 29, 2005
Synpunkter på Danne Nordlings arbetslöshetssiffror
Danne Nordling på bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi har gjort egna beräkningar på de verkliga arbetslöshetssiffrorna med utgångspunkten att alla som är sjukskrivna och förtidspensionerade inte är helt oförmögna att arbeta. Som stöd för denna hypotes har han en rapport från försäkringskassan som visar att "nästan 60 % av de sjukskrivna uppger att de skulle kunna arbeta, åtminstonde en del av sin normala arbetstid, om de i större utsträckning kunde påverka sin arbetssituation".
Nu är det så att jag fann några saker i Dannes beräkningar som verkar vara felaktiga. Innan jag går in på detta så vill jag påpeka att jag tror grundtanken i Dannes beräkningar kan vara riktig och även jag likt Danne tror att de verkliga arbetslöshetssiffrorna är högre än 8,5 %. Jag tror dock inte att den verkliga arbetslösheten är så hög som 16,7 % vilket Danne har fått fram med sina beräkningar. Jag vill påpeka att jag inte är säker på att detta sätt som Danne har räknat fram den egentliga arbetslösheten på är rätt sätt att räkna, dock kan man inte heller säga att det är fel sätt.
Heder till Danne som, hur det än är med de fel jag pratar om här, med sina uträkningar visar att de absurda siffror om en verklig arbetslöshet på 20-25 % som man på senare tid har hört om i medierna inte har något stöd i verkligheten.
Nu till de fel jag anser att Danne har gjort.
När Danne halverade helårsekvivalenterna med motiveringen att de egentligen till hälften bestod av arbetslösa så glömde han bort att Försäkringskassans rapport sa att nästan 60 % av de sjukskrivna kunde arbeta "åtminstonde en del av sin normala arbetstid". Felet Danne gjorde var alltså att i sina beräkningar räkna det som att ungefär hälften av alla sjukskrivna egentligen kunde arbeta hela sin normala arbetstid. Läser man Försäkringskassans rapport noga så ser man att endast 13 % av de sjukskrivna anser att de egentligen kan arbeta hela sin normala arbetstid. De flesta av de sjukskrivna som egentligen anser sig kunna arbeta anser alltså inte att de kan arbeta hela sin normala arbetstid. Detta fel blev i Dannes uträkningar även överfört på gruppen förtidspensionerade eftersom han antog att samma gällde för den som för gruppen sjukskrivna.
Det andra felet Danne har gjort är att räkna fram andelen egentligt arbetslösa mot vad han kallar arbetskraften (sysselsatta + arbetslösa) istället för att räkna fram andelen egentligt arbetslösa mot befolkning i arbetsför ålder (20-64 år) som 2003 var ca 59 % av den totala befolkningen. Danne räknade 0,728/4,969=14,7% istället för 0,728/5,31=13,7% som han borde ha gjort.
Så om man nu räknar om allt enligt samma princip som Danne använt fast med det enligt mig rimligare antagandet att de sjukskrivna som anser att de egentligen kan arbeta i vart fall en del av sin normala arbetstid generellt kan arbeta halvtid (inte heltid som Danne har räknat) så blir de riktiga siffrorna:
Sjukskrivna" (m sjukp) 64 000
"Förtidspensionerade" 138 000
Öppet arbetslösa 201 000
Arbetsmarknadsåtg 108 000
Tar emot socialbidrag 84 000
S:a egentl arbetslösa 595 000
Om man sedan tar 595 000 egentligt arbetslösa mot 5,31 miljoner som utgör befolkning i arbetsför ålder så ser man att de egntligt arbetslösa utgör 11,2 % av befolkningen. Lägger man sedan som Danne till att 122 000 av de 300 000 studerande egentligen är arbetslösa så hamnar andelen egentligt arbetslösa på 13,5 %.
Jag vill framföra att jag är tveksam till Dannes antagande att 122 000 av de studerande kan räknas till egentligt arbetslösa, man måste tänka på att jobben har blivit mer kvalificerade sedan 1990 vilket har gjort att fler studerar, summan borde vara lägre än 122 000. Vidare är jag tveksam över att Danne har ansett att hela gruppen socialbidragstagare bör räknas som egentligt arbetslösa.
Slutligen vill jag påpeka att om nu Danne Nordlings sätt att räkna är riktigt så är 13,5 % egentligt arbetslösa, detta är en väldigt hög siffra i mina ögon och jag anser att om den stämmer så den måste bli lägre. Jag tycker att detta med egentligt arbetslösa måste belysas mer och att tillförlitliga jämförelser med andra länder är ett måste, som det är idag med olika sätt att räkna fram statistik i olika länder är inte hållbart.
Nu är det så att jag fann några saker i Dannes beräkningar som verkar vara felaktiga. Innan jag går in på detta så vill jag påpeka att jag tror grundtanken i Dannes beräkningar kan vara riktig och även jag likt Danne tror att de verkliga arbetslöshetssiffrorna är högre än 8,5 %. Jag tror dock inte att den verkliga arbetslösheten är så hög som 16,7 % vilket Danne har fått fram med sina beräkningar. Jag vill påpeka att jag inte är säker på att detta sätt som Danne har räknat fram den egentliga arbetslösheten på är rätt sätt att räkna, dock kan man inte heller säga att det är fel sätt.
Heder till Danne som, hur det än är med de fel jag pratar om här, med sina uträkningar visar att de absurda siffror om en verklig arbetslöshet på 20-25 % som man på senare tid har hört om i medierna inte har något stöd i verkligheten.
Nu till de fel jag anser att Danne har gjort.
När Danne halverade helårsekvivalenterna med motiveringen att de egentligen till hälften bestod av arbetslösa så glömde han bort att Försäkringskassans rapport sa att nästan 60 % av de sjukskrivna kunde arbeta "åtminstonde en del av sin normala arbetstid". Felet Danne gjorde var alltså att i sina beräkningar räkna det som att ungefär hälften av alla sjukskrivna egentligen kunde arbeta hela sin normala arbetstid. Läser man Försäkringskassans rapport noga så ser man att endast 13 % av de sjukskrivna anser att de egentligen kan arbeta hela sin normala arbetstid. De flesta av de sjukskrivna som egentligen anser sig kunna arbeta anser alltså inte att de kan arbeta hela sin normala arbetstid. Detta fel blev i Dannes uträkningar även överfört på gruppen förtidspensionerade eftersom han antog att samma gällde för den som för gruppen sjukskrivna.
Det andra felet Danne har gjort är att räkna fram andelen egentligt arbetslösa mot vad han kallar arbetskraften (sysselsatta + arbetslösa) istället för att räkna fram andelen egentligt arbetslösa mot befolkning i arbetsför ålder (20-64 år) som 2003 var ca 59 % av den totala befolkningen. Danne räknade 0,728/4,969=14,7% istället för 0,728/5,31=13,7% som han borde ha gjort.
Så om man nu räknar om allt enligt samma princip som Danne använt fast med det enligt mig rimligare antagandet att de sjukskrivna som anser att de egentligen kan arbeta i vart fall en del av sin normala arbetstid generellt kan arbeta halvtid (inte heltid som Danne har räknat) så blir de riktiga siffrorna:
Sjukskrivna" (m sjukp) 64 000
"Förtidspensionerade" 138 000
Öppet arbetslösa 201 000
Arbetsmarknadsåtg 108 000
Tar emot socialbidrag 84 000
S:a egentl arbetslösa 595 000
Om man sedan tar 595 000 egentligt arbetslösa mot 5,31 miljoner som utgör befolkning i arbetsför ålder så ser man att de egntligt arbetslösa utgör 11,2 % av befolkningen. Lägger man sedan som Danne till att 122 000 av de 300 000 studerande egentligen är arbetslösa så hamnar andelen egentligt arbetslösa på 13,5 %.
Jag vill framföra att jag är tveksam till Dannes antagande att 122 000 av de studerande kan räknas till egentligt arbetslösa, man måste tänka på att jobben har blivit mer kvalificerade sedan 1990 vilket har gjort att fler studerar, summan borde vara lägre än 122 000. Vidare är jag tveksam över att Danne har ansett att hela gruppen socialbidragstagare bör räknas som egentligt arbetslösa.
Slutligen vill jag påpeka att om nu Danne Nordlings sätt att räkna är riktigt så är 13,5 % egentligt arbetslösa, detta är en väldigt hög siffra i mina ögon och jag anser att om den stämmer så den måste bli lägre. Jag tycker att detta med egentligt arbetslösa måste belysas mer och att tillförlitliga jämförelser med andra länder är ett måste, som det är idag med olika sätt att räkna fram statistik i olika länder är inte hållbart.
lördag, maj 07, 2005
Högerfolk inom LO och högersossar är inte mycket bättre än borgarna
Sedan ungefär två månader har man från borgerliga politiker och borgerliga sympatisörer fått höra att den svenska arbetslösheten egentligen ligger på 20-25 %. Detta påstående är i och för sig inget nytt, i en eller en annan variant har i och för sig borgarna alltid slängt sig med dessa siffror, men nu sedan Hans Karlsson på LO:s näringspolitiska enhet i en artikel i DI påstod samma sak så verkar borgarnas glädjefnatt helt sakna gränser.
Euforiskt säger borgarna att ”nu erkänner minsann LO:s eget folk att det är så här” och ”Hans Karlsson tillhör ju LO och han har dessutom varit socialdemokratisk riksdagsledamot och allt”.
Vad kan man säga om detta då?
Först och främst kan man tydligt se att vissa personer inom LO samt inom socialdemokratin, speciellt de som hör till socialdemokratins högerflygel, står rätt nära borgarna i åsikter. Inget konstigt med detta, socialdemokratin är ett mittenparti vilket innebär att en del sympatisörer står rätt långt till höger. Vissa av dem som har varit medlemmar av arbetarrörelsen har dock stått eller står idag alldeles för långt åt höger, förutom Hans Karlsson på LO kan särskillt nämnas de före detta finansministrarna Kjell Olof Feldt och Erik Åsbrink som tillsammans förstört mer för arbetarrörelsen än de flesta borgarna gjort tillsammans.
Innan jag går in på varför siffran 20-25 % arbetslösa är helt galen vill jag bara påpeka den intressanta i att det inte någonstans går att finna hållbara argument eller ens några beräkningar för Hans Karlssons siffror, i vart fall har inte jag lyckats finna dem trots ihärdigt letande. De belägg man finner låter ungefär såhär:
Tyngden bakom argument som dessa är verkligen imponerande.
Så vad innebär då egentligen siffran 20-25 % arbetslösa? Skulle den siffran stämma så skulle mellan 1,06 och 1,32 miljoner människor vara arbetslösa i ett land där antalet personer i arbetsför ålder uppgår till 5,31 miljoner.
Om man däremot ser till riktiga siffror och riktig statistik så ser man snabbt att LO:s Hans Karlssons siffror är orimliga. Som riktig statistik kan man använda SCB:s statistik över antalet personer i åldrarna 20-64 som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, förtidspension, ersättning vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder samt socialbidrag. Varje ersättningssystem i SCB:s statistik mäts i helårspersoner, så kallade helårsekvivalenter, detta för att skapa jämförbarhet mellan olika typer av ersättningar. Med helårsekvivalenter avses det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning. Exempelvis blir två personer, som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, tillsammans en helårsekvivalent.
Av SCB:s statistik framgår tydligt att nästan exakt 1 miljon är sk helårsekvivalenter, dvs de försörjs genom sociala ersättningar eller bidrag. Av en artikel i DN som bygger på SCB:s statistik kan man se att antalet anställda på hela arbetsmarknaden rätt exakt uppgår till 3,9 miljoner personer. Kvar blir ungefär 400 000 människor som antagligen gör annat (studerar, är föräldralediga, gör värnplikt, är hemmafruar/män, är utomlands). Om nu LO:s Hans Karlssons siffror på 20-25 % arbetslöshet skulle stämma så skulle nästan alla dessa människor som inte är anställda (alltså både den miljon som räknas som helårsekvivalenter och de 400 000 som gör annat) vara arbetslösa, det skulle alltså nästan inte finnas en enda människa som är sjuk på riktigt, nästan ingen som är förtidspensionerad på ett korrekt sätt, nästan ingen som studerar för att de vill studera. Kanske är inte heller föräldrarna föräldralediga på riktigt enligt Hans Karlsson, kanske är det bara föräldralediga för att de inte kan få ett arbete? Kanske skaffar till och med folk barn bara för att inte vara arbetslösa, vad vet jag?
Som tur är så är Hans Karlsson rätt ensam på LO med sina åsikter. Tyvärr har borgarna tack vare honom fått ett argument som de trots att det inte stämmer kan missbruka som de vill om och om igen.
Jag måste dock i ärlighetens namn framföra att Lars Leijonborg här i veckan i SVT.s morgonsoffa erkände att han själv kanske inte skulle räkna alla de grupper som Hans Karlsson gjort som arbetslösa. Trots detta använde han siffran 20-25 % arbetslösa som argument. Konsekvent? Nej, inte mycket!
För alla er som är trötta på borgarnas missbruk av statistiken kommer väldigt snart en glädjande förändring som i vart fall försvårar förvrängningar av statistiska jämförelser inom EU.
Hans Karlsson
Euforiskt säger borgarna att ”nu erkänner minsann LO:s eget folk att det är så här” och ”Hans Karlsson tillhör ju LO och han har dessutom varit socialdemokratisk riksdagsledamot och allt”.
Vad kan man säga om detta då?
Först och främst kan man tydligt se att vissa personer inom LO samt inom socialdemokratin, speciellt de som hör till socialdemokratins högerflygel, står rätt nära borgarna i åsikter. Inget konstigt med detta, socialdemokratin är ett mittenparti vilket innebär att en del sympatisörer står rätt långt till höger. Vissa av dem som har varit medlemmar av arbetarrörelsen har dock stått eller står idag alldeles för långt åt höger, förutom Hans Karlsson på LO kan särskillt nämnas de före detta finansministrarna Kjell Olof Feldt och Erik Åsbrink som tillsammans förstört mer för arbetarrörelsen än de flesta borgarna gjort tillsammans.
Finansministern Kjell Olof Feldt (tv), dennes närmaste man Erik Åsbrink (th) och riksbankschefen Bengt Dennis (mitten) såg till att kreditavregleringen blev verklighet.
Innan jag går in på varför siffran 20-25 % arbetslösa är helt galen vill jag bara påpeka den intressanta i att det inte någonstans går att finna hållbara argument eller ens några beräkningar för Hans Karlssons siffror, i vart fall har inte jag lyckats finna dem trots ihärdigt letande. De belägg man finner låter ungefär såhär:
"Vi är några stycken här på LO som mellan skål och vägg brukar säga att arbetslösheten i Sverige nått europeisk nivå. Mellan 20 och 25 procent av människor i arbetsför ålder står ofrivilligt utanför arbetsmarknaden."
Tyngden bakom argument som dessa är verkligen imponerande.
Så vad innebär då egentligen siffran 20-25 % arbetslösa? Skulle den siffran stämma så skulle mellan 1,06 och 1,32 miljoner människor vara arbetslösa i ett land där antalet personer i arbetsför ålder uppgår till 5,31 miljoner.
Om man däremot ser till riktiga siffror och riktig statistik så ser man snabbt att LO:s Hans Karlssons siffror är orimliga. Som riktig statistik kan man använda SCB:s statistik över antalet personer i åldrarna 20-64 som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, förtidspension, ersättning vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder samt socialbidrag. Varje ersättningssystem i SCB:s statistik mäts i helårspersoner, så kallade helårsekvivalenter, detta för att skapa jämförbarhet mellan olika typer av ersättningar. Med helårsekvivalenter avses det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning. Exempelvis blir två personer, som varit heltidsarbetslösa ett halvår var, tillsammans en helårsekvivalent.
Av SCB:s statistik framgår tydligt att nästan exakt 1 miljon är sk helårsekvivalenter, dvs de försörjs genom sociala ersättningar eller bidrag. Av en artikel i DN som bygger på SCB:s statistik kan man se att antalet anställda på hela arbetsmarknaden rätt exakt uppgår till 3,9 miljoner personer. Kvar blir ungefär 400 000 människor som antagligen gör annat (studerar, är föräldralediga, gör värnplikt, är hemmafruar/män, är utomlands). Om nu LO:s Hans Karlssons siffror på 20-25 % arbetslöshet skulle stämma så skulle nästan alla dessa människor som inte är anställda (alltså både den miljon som räknas som helårsekvivalenter och de 400 000 som gör annat) vara arbetslösa, det skulle alltså nästan inte finnas en enda människa som är sjuk på riktigt, nästan ingen som är förtidspensionerad på ett korrekt sätt, nästan ingen som studerar för att de vill studera. Kanske är inte heller föräldrarna föräldralediga på riktigt enligt Hans Karlsson, kanske är det bara föräldralediga för att de inte kan få ett arbete? Kanske skaffar till och med folk barn bara för att inte vara arbetslösa, vad vet jag?
Som tur är så är Hans Karlsson rätt ensam på LO med sina åsikter. Tyvärr har borgarna tack vare honom fått ett argument som de trots att det inte stämmer kan missbruka som de vill om och om igen.
Jag måste dock i ärlighetens namn framföra att Lars Leijonborg här i veckan i SVT.s morgonsoffa erkände att han själv kanske inte skulle räkna alla de grupper som Hans Karlsson gjort som arbetslösa. Trots detta använde han siffran 20-25 % arbetslösa som argument. Konsekvent? Nej, inte mycket!
För alla er som är trötta på borgarnas missbruk av statistiken kommer väldigt snart en glädjande förändring som i vart fall försvårar förvrängningar av statistiska jämförelser inom EU.
Av med fårakläderna!
Socialdemokraterna har för en tid sedan sammanställt en liten intressant rapport som tydligt visar att Moderaterna inte är det arbetarparti de på senare tid har försökt framstå som.
Även Vanja Lundby Wedin menade på första maj att moderaterna är ett lönesänkarparti.
”Moderaternas vill sänka ersättningsnivån i a-kassan till under 65 procent, höja a-kasseavgiften och slopa avdragsrätten för fackavgiften. Syftet är att försvaga facken och pressa ned lönerna. Utbudet av arbetskraft ska öka genom att fler ska tvingas ut på arbetsmarknaden när ersättningarna i trygghetssystemen kommer ner till nivåer som det inte längre går att leva på. När Reinfeldt pressas på vilka nya jobb han vill skapa blir svaret ”bärplockning” och hushållsnära tjänster. Moderaterna är ett lönesänkarparti. Den nya retoriken är bara en läpparnas bekännelse.”
Även Vanja Lundby Wedin menade på första maj att moderaterna är ett lönesänkarparti.
"Jag är övertygad om att löntagarna vill ha svar på varför moderatledaren Fredrik Reinfeldt vill sänka deras löner. För det är precis vad han kommer att göra med sitt krav på sänkt a-kassa. A-kassan sätter gränsen för hur låg lön en arbetslös tvingas acceptera och moderaternas förslag om en ersättningsnivå på 65 procent kommer att pressa ned lönerna för alla anställda.”
”Moderaternas strategi är att försöka slå en kil mellan de som har arbete och de som för närvarande står utan. För vill man sänka a-kassan måste man först försöka sprida en bild av att många fuskar så att en sänkning av ersättningsnivåerna bara drabbar ”de andra”. Inte de som jobbar och sliter. Det visar att moderaterna inte har en aning om vad arbetslösheten innebär.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)