Jag skriver sedan länge på bloggarna http://tobiaslindberg.se och http://informationskriget.se. Gå dit om du vill läsa vad jag skriver nu för tiden. Min huvudblogg är Informationskriget.se.

Sedan jag skrev på den här bloggen har en hel del hänt med mina åsikter och värderingar. Då 2011 så såg jag mig som frihetlig socialist och innan dess som revolutionär socialist. Sedan dessa har jag vaknat till och har gått via några år av libertarianism gått till att idag vara en socialkonservativ nationalist. Välkommen till Informationskriget.se!

Läs inte det jag skrev när jag använde denna blogg, en del är visserligen rätt bra, men annat är bara skräp som jag inte står för idag. Jag ska gå igenom inläggen för att föra över det som är värt att ha kvar till mina nya bloggar och radera resten, men har bara inte hunnit/orkat ta tag i detta ännu.

Bra artikel om faran med statiner

En mycket bra och läsvärd artikel av Uffe Ravnskov med flera i gårdagens Uppsala Nya Tidning, UNT om faran med statiner.

Statiner gör mer skada än nytta

Här kommer några rätt långa citat från artikeln:

Låt oss först påminna om att ingen har kunnat visa att ett högt kolesterol utgör någon risk för kvinnor och att intet kolesterolsänkande experiment har lyckats förlänga deras liv heller. De flesta studier har dessutom visat att det inte heller är farligt för äldre människor. I själva verket har mer än tjugo studier visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst.

[...]

Det är visserligen korrekt att kolesterolsänkning med statiner kan minska risken att dö i förtid för medelålders manliga patienter, som redan fått en hjärtinfarkt, men vinsten är ringa. I stort sett alla experiment har visat att risken att dö de närmaste fem åren minskar med högst tre procentenheter, i de flesta fall med mindre.Här kommer säkert många att protestera. Experterna säger ju, att risken minskar med 20–30 procent.Visst, men dessa lurar oss. Om till exempel dödligheten hos dem, som tar en statintablett varje dag i fem år är 8 procent, och den är 10 procent hos de som inte tar någon tablett, då är den absoluta vinsten naturligtvis 2 procentenheter. Men eftersom 2 är 20 procent av 10, då säger läkemedelsforskarna i stället att dödligheten har minskat med 20 procent.Inte direkt fel, men en förvrängning av sanningen. Man kan också säga att chansen att överleva de nästa fem åren för en 65-årig man, som haft en hjärtinfarkt är cirka 90 procent. Tar han en statintablett varje dag kan han öka chansen till 92 procent, men då får han räkna med vissa risker.

[...]

Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet. För två år sedan publicerade engelska forskare en studie av nästan en kvarts miljon människor utan hjärtkärlsjukdom, vars kolesterol hade minskats med medicinering. Det visade sig att fyra procent hade drabbats av allvarliga muskel- och leverskador, nedsatt syn och njursvikt.Dessa siffror torde dessutom underskatta antalet biverkningar, därför att lever- och muskelskador inte registrerades om inte blodmarkörerna för dessa skador var 3-4 gånger högre än normalt. En relevant fråga är vad som händer på längre sikt med levern och musklerna hos dem, vars värden ”endast” var dubbelt så höga?Oberoende forskare har rapporterat att muskelbesvär förekommer hos minst 20 procent och lika många drabbas av impotens. Antalet som får störningar av hjärnans funktioner i form av dåligt minne, depression, aggressivt uppförande, och demens är okänt, därför att man inte registrerat dylika symtom, troligen för att man betraktat dem som åldersfenomen. Det finns emellertid många rapporter från oberoende forskare som berättat att symtomen försvinner om patienterna slutar ta sina statintabletter.

För en gångs skull riktigt bra vänsterkritik av skolan

Vänsterns kritik av skolan brukar oftast inskränka sig till att gälla bristen på resurser till skolan, nästan aldrig kritiseras själva idén med skolan. Med vänstern menar jag här människor från den klassiska vänstern, till exempel från partier som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Rättvisepartiet Socialisterna.

Vänsterns kritik gäller oftast problem med stora klasser, få lärare, lärarnas utbildningsnivå, problem med mobbing, nackdelarna med betyg, vilka ämnen som anses som viktigast. Visserligen befogad kritik om man absolut ska ha en institution som skolan. Undantagsvis gäller vänsterns kritik frågor som elevernas medinflytande och motivation. Aldrig gäller kritiken själva idén med skolan, eller mer precist, den obligatoriska skolan. Institutionen skolan.

Vänstern ser institutionen skolan som något i huvudsak bra, men ännu inte fulländat. Med reformer, som kan genomföras bara mer resurser skjuts till, så kan skolan bli perfekt.

En mer grundläggande kritik av skolan, av själva idén med skolan, har framförts under lång tid men har då nästan alltid kommit från det frihetliga hållet, både från den frihetliga högern och den frihetliga vänstern, det vill säga från alla de människor som kallar sig liberaler, libertarianer, anarkister och allt möjligt annat de kallar sig. Med liberaler menar jag självfallet inte partier som Folkpartiet som visserligen kallar sig för liberaler men egentligen är raka motsatsen. Inte heller menar jag liberaler i den betydelsen av ordet liberal som används i USA där människor inom det demokratiska partiet kallas för liberaler.

Därför är det så bra att det nu kommer grundläggande kritik av själva institutionen skolan från vänsterhåll, alltså från någon som hör till den klassiska vänstern. Jag tror att detta kan göra att många människor på vänsterkanten faktiskt tar sig tid att läsa denna viktiga kritik, något de antagligen inte skulle göra om samma kritik kom från någon annan.

Michael Moore har nyligen skrivit ett otroligt bra blogginlägg med rubriken "Youth Rights, Dignity, and the Anti-Democratic Values of Publi Schooling". Översatt till svenska skulle rubriken bli "Ungdomars rättigheter, värdighet, och den obligatoriska skolans antidemokratiska värderingar" eftersom uttrycket "Public Schooling" i detta blogginlägg innebär obligatorisk skola, inte offentlig skola som det annars oftast innebär.

Blogginlägget kan du läs här:

Youth Rights, Dignity, and the Anti-Democratic Values of Public Schooling

Jag håller helt med Michael Moore i hans kritik av institutionen skolan.

Samhället tvingar barn och ungdomar att närvara i skolan under en stor del av deras vakna tid. Där har de ingen egentlig valfrihet eller självbestämmande. Där är varje aspekt av barnen och ungdomarnas liv, från vad de säger och gör till om de får gå på toaletten kontrollerat av en auktoritet. Där måste barnen lära sig exakt samma saker i samma ålder trots att alla barn utvecklas olika i olika åldrar, lär sig olika snabbt, har olika intressen och motiveras av olika saker. Efter tolv år av detta förväntar vi oss sedan att barnen och ungdomarna ska komma ut i samhället som självständiga, tänkande och demokratiska människor. Självklart är denna förväntan helt overklig. En barndom som denna skapar, med få undantag, motsatsen, det skapar osäkra och lätt kontrollerbara människor för de som styr samhället.

Jag avslutar med ett långt citat ur Michael Moores text.

Of course, against such a pervasive structure of oppression we are confronted with the problem of how to escape, how to be free. I believe the answer is simple--just leave, or better yet, take control of the school. Imagine a world where you can spend your time learning about what you love. Imagine a world where you invite adults to teach you. Imagine a world where you have the inalienable rights of a human being. This world can never be achieved as long as our education s dictated by a state hierarchy and their corporate partners. It is possible to drop out of school and teach yourself, in fact a realistic way that you can go about doing this can be found in books and magazines dedicated to the un-schooling movement such as The Teenage Liberation Handbook. It is possible to determine your own education by dropping out and adopting un-schooled or home schooled approach. However, more than just escaping the public school system we need to break it down. In the name of dignity, democracy, and real education high school students need a movement on the scale of Occupy Wall Street and the Arab Spring. We are free human beings; we should demand the right to teach ourselves.

Bra kritik mot nya läroplanen för grundskolan

Riktigt bra krönika i UNT.se av Magnus Alkarp med kritik mot den nya läroplanen i synnerhet och dagens skolsystem i allmänhet. Roligt skriven är den också.

Nu startar jag flumskolan

Visst saknar jag ju en hel del i kritiken, som tex att allt lärande borde vara frivilligt, utgå från individens egna intressen och kunna organiseras på många fler sätt än som idag så det måste ske i skolan, men artikeln var trots det väldigt bra.

Se Stefan Jarls film "Underkastelsen"

Alla som ännu inte har sett Stefan Jarls film "Underkastelsen" borde nu ta chansen då den finns att se på SVT-play till och med den 5 februari.

Underkastelsen

Information om filmen från SVT:

En film om de hundratals kemikalier vi alla bär i vårt blod, som ett
resultat av de kemiska ämnen vi har spridit i vår miljö under de senaste 70
åren. Den svenska dokumentärfilmens nestor Stefan Jarl riktar kameran mot det största hotet mot mänskligheten.

SvD:s ledarsida verkar gilla lågkolhydratskost

Johan Ingerö på SvD:s ledarsidor verkar ha en vettig inställning när det kommer till kost. Det verkar som han är för LCHF, mot kolhydratsstinn mat, mot margariner, för individens rätt att välja vad man äter (även för elever i skolan) och mot det inkompetenta Livsmedelsverket.

Idag skrev han en bra ledare:

Tack för det, Livsmedelsverket

Och för ungefär två månader sedan skrev han en annan mycket bra ledare:

Hellre fettstund än fruktstund

D-vitamin

Jag hittade en gammal men väldigt intressant artikel i läkartidningen om D-vitaminbrist som jag skulle vilja tipsa om:

D-vitaminbrist är kanske vanligare än vi trott

Artikelförfattaren har även gjort ett inlägg på DN Debatt som kan vara intressant att läsa. Framförallt är det inte lika långt.

Undvikande av solljus har blivit en hälsorisk

Normalt sett är jag inte så mycket för vitamintabletter och kosttillskott av olika slag eftersom de generellt kostar mer än de "smakar" och det går oftast bra att få i sig det man behöver genom en bra och nyttig kosthållning. Det finns dock inga regler utan undantag.

Vad gäller D-vitamin så är det nästan omöjligt att få i sig tillräckligt via kosten. Det enda som ger tillräckligt med D-vitamin är lagomt exponering med solljus, vilket i vårt land endast är möjligt under perioden maj till augusti om man med några dagars mellanrum befinner sig i bara shorts i solen 15-30 minuter mitt på dagen. De flesta får inte tillräckligt med sol ens under sommaren och under vintern får ingen det. Det man ska komma ihåg är att våra gener har knappt ändrats sedan vi alla för mer än 60.000 år sedan levde ett liv som jägare/samlare i afrika, ett liv där vi var utomhus mer och solljuset var mycket starkare. Därför behövs det i vår del av världen D-vitamintillskott.

Vill man läsa mer om detta så har Kostdoktorn, Andereas Eenfelt, skrivit mycket mer om detta här:

D-vitamin: Solenergi åt dig?

Tänk bara på att det behövs mellan 2000-4000 IE per dag för vuxna och 1000 IE till barn vilket är högre än de förlegade kostråd om D-vitamintillskott på 400 IE som Livsmedelsverket utfärdar. Dessa gamla kostråd om D-vitamin gör bara att man undviker rena bristsymtom som Rakit medans det behövs betydligt högre nivåer för att kroppen ska få så mycket som den behöver. Köp därför nyare D-vitamintabletter med 2000 IE så att ni inte köper äldre varianter som bara innehåller 400 IE.

Maciej Zaremba är en förolämpning mot läsarna

Maciej Zaremba håller nu på med en artikelserie om skolan. Jag har än så länge bara läst två av artiklarna i denna artikelserie men jag har läst flera av hans tidigare artikelserier. Redan nu säga att det hela är som det brukar när det kommer till Maciej Zarembas artiklar. Mycket text, lite innehåll, antydningar om en sak som blandas ihop med annat för att få folk att tro att de hänger samman och rena osanningar. Allt i en salig röra. Det hela är pinsamt, oärligt och en förolämpning mot alla som läser hans artiklar!

Detta med Maciej Zarembas oärlighet tänkte jag belysa genom att ta upp något han skriver i den ena av artiklarna om skolan som jag har läst, något som jag har stor kunskap om.

I artikeln ”En förolämpning mot barnen.” Så sänkte skolan kraven på läskunnighet tar Maciej Zaremba upp förändringarna inom haninges skola som ett positivt exempel.

I artikeln skriver Maciej Zaremba:

Politikerna gav inte Öhlin sparken – de gav honom rätt. Varpå han satte i gång att lusa barnen. Lästestet kallas så, lus – läsutvecklingsschemat. Kunde de förstå läroböckerna? Om inte, måste alla klutar sättas till. Två år senare var Haninges skolor bland de bästa i landet.

Maciej Zaremba skriver "Två år senare var Haninges skolor bland de bästa i landet". Faktum är att Haninge än idag ligger dåligt till i de undersökningar som man låg så dåligt till i 2004 och jämfört med övriga kommuner så tillhör Haninge än idag till en av de sämsta skolkommunerna i landet. I Maciej Zarembas artikel nämns att Haninge 2004 hamnade sist i lärarfackets undersökning, dvs lärarförbundets årliga ranking av landets samtliga cirka 280 skolkommuner. Hur ligger då Haninge till 2010? Jo, Haninge har klättrat 29 placeringar sedan 2004. Tittar man i Sveriges Kommuner och Landstings, SKL:s, öppna jämförelser för grundskolan 2010 så ser man att Haninge ligger rankad som 241 kommun om man ser till hur många som uppnått målen i samtliga ämnen, som 212 kommun om man ser till meritvärde och som 206 kommun om man ser till andel behöriga till gymnasieskolan.

Kanske håller det inte att säga att Haninges skolor är "bland de bästa i landet"?

Längre ner i artikeln skriver Maciej Zaremba:

Jag vill påpeka att efter tre år av reformer var det i Robert Noords kommun ingen skillnad i kunskaper mellan barnen till rik och fattig, svensk, somalier eller grek.

Detta att förändringarna i Haninges utbildningspolitiken skulle ha medfört att socioekonomiska bakgrundsförhållanden inte längre påverkar barnens resultat är något jag har skrivit många gånger om på denna blogg. Politiska företrädare och höga tjänstemän i Haninge fortsätter att upprepa detta falska budskap som journalisterna sedan, antigen godtroget eller med full vetskap, sprider vidare. Här påstår till exempel dåvarande ordförande för grund- och förskolenämnden i Haninge samma sak. Detta påstående bygger på ett grovt missbruk av statistiken från Haningetjänstemännens sida eftersom inga jämförelser gjordes på individnivå vilket är ett måste, enligt experter på SCB, om man ska kunna uttala sig på det sätt som haningetjänstemännen gör.

Bara i denna artikel av Maciej Zaremba finns det två uppenbara felaktigheter som jag vet om eftersom jag kan detaljerna runt dem, man kan lätt föreställa sig hur hur det förhåller sig med övrig fakta i Maciej Zarembas artiklar om skolan. I bästa fall är Maciej Zaremba alltför godtrogen, i sämsta fall ljuger och förvränger han medvetet. Oavsett vilket det är så innebär det att Maciej Zaremba är en dålig journalist och en förolämpning mot läsarna.

Kommentarer till artikel om flygets miljöeffekt

På DN.se fanns idag en bra och intressant artikel.

Svenskarnas flygresor påväg att bli den största miljöboven

I artikeln intervjuvas trafikforskaren Jonas Åkerman vid avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH som berättar att om inget görs så kommer det svenska flyget att släppa ut mer växthusgaser än den svenska biltrafiken om tio år.

Slutsatserna kommer från Jonas Åkermans doktorsavhandling där data har tagits från resevaneundersökningen från 2006. Då, 2006, släppte det svenska flyget ut 8,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter, varav utrikesflyget släppte ut 7,7 miljoner ton. Detta ska jämföras med den svenska biltrfiken, som är det transportslag som är den största miljöboven, som 2006 släppte ut 12,5 miljöner ton koldioxidekvivalenter.

Bilarnas utsläpp har sedan dess minskat, 2009 var utsläppet nere i 12,1 miljoner ton, medan flygresandet har ökat. Det är speciellt de långa flygresorna som har ökat, tex till Thailand. Om tio år har alltså flygets miljöeffekter gått om biltrafikens.

För att kunna göra denna jämförelse har Jonas Åkerman räknat om de olika trafikslagens utsläpp till koldioxidsekvivalenter. Då har han använt en omräkningsfaktor på 1,92 för flygets miljöeffekter eftersom utsläpp på 10.000 meters höjd har en större miljöeffekt än om utsläppen sker nere på marken. Olika forskare anser att omräkningsfaktorn är olika hög, vissa anser att den borde vara högre än 1,92 och andra att den borde vara lägre. Att det ska finnas en omräkningsfaktor tvistas det dock inte om.

En sak att tänkqa på är att det är en mindre andel av befolkningen som flyger än som åker bil vilket gör att det är en rätt liten grupp männsikor som förorenar och förstör vår miljö väldigt mycket. Vidare är det oftast samma människor som flyger mycket som också åker väldigt mycket bil och har stora energikrävande hus.

Betygsivrarna drar som vanligt för långtgående slutsatser

Betygsivrarna har den senaste tiden blivit lyriska över en rapport som Anna Sjögren på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har tagit fram. Rapporten heter "Betygsatta barn - spelar det någon roll i längden". Här är rapportens pressmedelande och i pressmedelandets högerkolumn finns länkar till själva rapporten.

I tidningar och på bloggar drar betygsivrarna väldigt långtgående slutsatser från rapporten i stil med "tidigare betyg är bra för de flesta" eller "betygen är ett stöd för de svagare eleverna". Som i SvD och DN eller på bloggar som den här eller den här. När man hör sådant så är det skönt att ibland att kunna vända sig till kunniga och sansade forskare och få höra deras synpunkter på rapporten.

Så här sa Anders Jönsson, forskare i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, som bland annat forskar om hur betyg och bedömning påverkar lärandet, om Anna Sjögrens rapport.

Angående rapporten så motsäger den på intet sätt det som tidigare förts fram om betyg, utan den tillför resultat på områden som mycket riktigt inte är så väl beforskade, genom att titta på relationen till utbildningslängd och inkomst.

Det man måste vara medveten om, vilket kanske inte gjorts så tydligt i media, är att studien inte säger någonting om betygens PEDAGOGISKA förtjänster, dvs. om eleverna lärde sig mer eller mindre, eller om de var mer eller mindre motiverade i skolan ? utan bara att det fanns en större andel pojkar från studieovana hem som utbildade sig längre när de fick betyg. Det man därför kan se, är att betygen kan ha positiva effekter genom att ge vissa individer (som kommer från i övrigt studieovan bakgrund) kvitto på att de klarar skolan bra, vilket i sin tur kan leda till att de exempelvis söker treårig gymnasieutbildning istället för en tvåårig. Men som sagt, detta säger ingenting om hur mycket de lärde sig, hur bra de mådde, hur motiverade de var, etc., utan det är endast utbildningslängd och inkomst som studerats.

Slutsatsen om betygens pedagogiska oförmåga påverkas således inte av denna studie. Huruvida detta kvitto som betygen utgör skulle kunna ges på något annat sätt, och därför ge motsvarande resultat, vet man inte, eftersom betygssystemet (inkl. kvarts- resp. utvecklingssamtalen) förändrats sedan studien genomfördes. Andelen elever som läser vidare på gymnasiet är också helt annorlunda idag, då nästan 100% av eleverna går vidare till gymnasiestudier, vilket gör det svårt att överföra resultaten till dagens situation.

Vill man gå in i detalj i studien, kan man t.ex. notera att:

1. Effekterna som rapporteras är väldigt små. Ser man till materialet som helhet, rör det sig som mest om 3 veckors skillnad i utbildningslängd och inga skillnader i inkomst. Skillnaden i utbildningslängden gäller dessutom bara flickor och är endast statistiskt säkerställd för ett av de år som undersökts (5 år efter reformen).

2. Även om det finns en koppling mellan betyg och utbildningslängd, kan man i den aktuella studien inte förklara denna koppling, endast konstatera att den existerar. För att förklara orsaken till kopplingen krävs mer forskning med andra metoder.

3. Det finns tecken på att utbildningslängden för flickor var något längre för årskullarna före referensgruppen. Reformeffekten infaller dessutom inte förrän efter ett par år, för att sedan vända uppåt igen. Den enklaste tolkningen av detta, är att utbildningslängden hade börjat sjunka redan innan reformen, och att denna effekt därmed inte alls har med betygsreformen att göra, utan beror på en eller flera faktorer som inte ingår i studien. I rapporten tolkas detta istället som indirekta effekter av reformen, som t.ex. att flickor som faktiskt fick betyg, men vars yngre kamrater inte fick, påverkades negativt av detta. På motsvarande sätt, spekuleras i att förväntningarna att få betyg, vilket sedermera inte infriades, kan ha påverkat flickorna och därmed gett denna negativa effekt på deras utbildningslängd. Hur rimlig denna tolkning är och varför det endast gäller flickor kan naturligtvis diskuteras.

4. Det finns vissa skillnader i utbildningslängd när man jämför elever med olika familjebakgrund. Det handlar emellertid om relativt små skillnader, liten andel elever samt tidvis svag statistisk signifikans. Vilka växlar man därför kan dra utifrån studien, kan således också diskuteras. Som tidningarna skriver att "Tidigare betyg är bra för de flesta", är en klar övertolkning av resultaten ? även om de naturligtvis pekar mot ett intressant fenomen som vi bör studera ytterligare.

I ett inlägg från mars 2009 skriver jag om Anders Jönssons forskning om betyg som visar att betyg eller betygsliknande omdömen inte gör att man lär sig mer.

Sir Ken Robinson: Bring on the learning revolution!

I februari 2010 höll Sir Ken Robinson, som jag tidigare har tipsat om, ytterligare ett inspirerande föredrag på TED Talks. Föredraget heter "Bring on the learning revolution!" och är 18 minuter långt, väljer man att se föredraget har man spenderat dessa minuter mycket väl.

Krigets vansinne

Detta gör den amerikanska militären i Irak och de samarbetar Sverige med i Afghanistan, fy fan!

Rätten att hemundervisa viktig även för dem som inte hemundervisar

I en kolumn i tidningen Barometern skriver Karin Yngman mycket bra om det orimliga i att hemundervisning av religiösa och filosofiska skäl i praktiken kommer att förbjudas om förslaget till ny skollag blir antaget. Hon skriver att frågan om rätten att välja hemundervisning egentligen handlar om grundsynen om det är föräldrarna eller staten som har ansvaret för barnen, att möjligheten att välja hur sina egna barn ska utbildas är en mänsklig rättighet och att hemundervisande familjer kan fungera som en källa till nytänkande som kan utveckla skolan och ge en större heterogenitet i samhället. Allt detta är mycket viktiga anledningar till varför föräldrarnas rätt att hemundervisa sina barn måste få finnas kvar och att kommunerna börjar stödja föräldrar som vill hemundervisa sina barn istället för som idag då de motarbetas av de flesta kommunerna.

Ett stycke i hennes text löd så här:

”Om man så aldrig har varit i närheten av att själv bli hemundervisad eller att hemundervisa sina egna barn, så är det en viktig symbolfråga. Möjligheten till mer ovanliga livsval ger frihet till så många fler än den handfull som utnyttjar möjligheten. Vetskapen om frihet kan göra en mer benägen att faktiskt nöja sig med det gängse. Men tas friheten bort då slocknar lågan hos långt fler än de som är direkt berörda.”

Jonas himmelstrand, ordföranden för Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige (ROHUS), kommenterade detta stycke i Karin Yngmans text så här:

”Förbudet mot hemundervisning är ännu ett led i misstänkliggörandet av föräldrar. Men föräldrar är ett barns viktigaste resurs. I det allmänna fallet kommer barnen att skadas när man desavuerar föräldrarna. Det fåtal fall med problem får man lösa på andra sätt än med allmänna förbud.”

Jag började fundera runt hur rätten att hemundervisa i praktiken kunde påverka olika situationer för föräldrar som själva inte väljer att hemundervisa. Redan som det är idag så möts föräldrar ofta av en tydlig förmyndande attityd i sina kontakter med barnomsorg och skola. På olika sätt får ofta anställda på BVC, förskolan, skolan och skolhälsovården föräldrar att känna sig som mindre lämpliga att ta hand om sina barn och ansvara för deras utveckling. Enligt personalen så är förskolan och skolan det bästa för barnen och som förälder har man inte mycket mer förtroende än att man får ansvaret att se till att barnen får mat, blir tvättade och sover ordentligt där emellan. Detta har både jag och min fru ofta upplevt och jag vet att vi inte är ensamma om det. Självklart upplever man inte denna attityd i alla kontakter och all personal inom skola och barnomsorg får en inte att känna så men att det överhuvudtaget sker är oacceptabelt.

Om föräldrar möts av dessa attityder redan idag så kan man lätt föreställa sig hur det kommer att bli om rätten att hemundervisa tas bort helt och hållet. Förmynderiet kommer att bli ännu tydligare och föräldrar kommer att känna sig än mer olämpliga. Inställningen att bara samhällets institutioner kan utbilda och stimulera barnen i skolåldern kommer att spilla över på och stärka inställningen att förskolan är det bästa för de mindre barnen, vilket i sin tur i värsta fall riskerar att följas av en framtida förskoleplikt.

Omvänt kan man föreställa sig hur framtiden kan bli om Sverige väljer den motsatta vägen. Rätten för föräldrar att hemundervisa sina barn får finnas kvar, kommunerna börjar stödja de föräldrar som vill hemundervisa och samhället tar bort reglerna om vad barnen ska lära sig och när de ska lära sig det. Det är lätt att föreställa sig hur föräldrarna då skulle få ett stärkt självförtroende och en större förståelse för sin egen betydelse för barnens utveckling vilket antagligen skulle innebära att Sverige skulle följa den internationella utvecklingen där fler och fler barn hemundervisas, en undervisningsform som enligt all forskning ger lika bra eller bättre resultat än undervisning i skola både vad gäller kunskap och social förmåga.

Om Jag ska invända mot något av det Karin Yngmans skriver så är väl det hennes föreställning av vad borgerlig politik står för. Som om borgerlig politik de senaste 150 åren någonsin stått för något annat än storföretagens och det högeffektiva samhällets krav på godtrogna, lätthanterliga och likriktade medborgare. Ett av de effektivaste verktygen för att uppnå detta är skolan. Skalar man bort de vackra högtidstalen och alla lögner så representerar de borgerliga politikerna först och främst den elit som äger storföretagen. Denna elit styr samhället genom sitt ägande och sin makt över statsmaskineriet. Makten över statsmaskineriet kommer av att de själva och deras familjer och vänner besitter en stor del av statens och dess institutioners ämbeten och administrativa poster och resten påverkar de genom sina omfattande nätverk av förbindelser och kontakter. Någon invänder kanske att det är Socialdemokraterna som styrt samhället under en stor del av 1900-talet men det var närmare 100 år sedan Socialdemokraternas ledning blev en del av etablissemanget och ett verktyg för borgligheten att lura arbetarklassen och avleda arbetarklassens frustration.

En vanlig metod för att ta reda på vilka som gynnas av något är att ta reda på vilka som har arbetat för och tillfört resurser för att uppnå något. Ser man till vilka som var först med att förespråka och satsa pengar för att skapa en allmän och obligatoriska skola så ser man tydligt den ägande eliten och deras hantlangare i bakgrunden styrandes både borgerliga och socialdemokratiska politiker och ledare. Så har det sett ut i hela världen och läser man till exempel liberaler som John Taylor Gatto som grundligt har kartlagt hur den obligatoriska skolan uppstod så ser man att han kommer fram till samma slutsatser.

Förutom denna lilla invändning så tycker jag att Karin Yngmans text var mycket bra och jag anser att hon gör ett mycket viktigt arbete för hemundervisningen.


Bra blogginlägg på samma ämne:
Tantrikblog: Mer om hemundervisning och fascistoida lagförslag

Splittring inom Rättvisepartiet Socialisterna

Igår fick jag reda på att det hade skett en splittring i mitt parti, Rättvisepartiet Socalisterna. En del av västerbottensektionen har brytit sig ur. Hur stor andel av medlemmarna i Umeå som står bakom utbrytargruppen är svårt att veta i dagsläget. Kanske är det bara några få, kanske är det nästan alla. Utbrytarna säger en sak och partistyrelsen en annan. Likadant är det med orsakerna till utbrytningen. Det är omöjligt att avgöra vad som är sant och vad som är lögn.

Det är två saker jag undrar över.

Det ena är varför inte ni utbrytare gjorde det tydligt för alla medelmmar hur stora ni ansåg att problemet var? Av det ni idag skriver i ert brev så har motsättningarna existerat under lång tid, flera år, och frågorna har diskuterats på partistyrelsens möten. Om nu inte eran syn på saker och ting godtogs av partistyrelsen, varför gick ni inte ut med kritiken till alla medlemmar så att det kunde uppstå en riktig diskussion om problemen? Jag har till exempel varit med på sommarlägrena men aldrig förstått att det skulle finnas så djupa motsättningar. Varför togs inte problemen upp då? Varför gick ni inte ut med denna kritik till gräsrötterna innan ni bröt er ur?

Det andra är varför inte ni i min förra partiförening som sitter med i partistyrelsen vid rapporterna från partistyrelsen redogjorde för de motsättningar som har funnits inom partistyrelsen? Jag vet att partistyrelsen idag säger att de blev helt överraskade av utbrytningen, det köper jag, men att de inte skulle ha varit medvetna om att det fanns skarpa motsättningar inom partistyrelsen, det tror jag absolut inte på. Varför blev inte vi gräsrotsmedlemmar ordentligt upplysta om det? Vad motsättningarna handlade om? Hur stora de var?

Jag vill inte helt och hållet ta ställning i nuläget utan att veta mer. Jag hoppas att båda sidorna tänker igenom det jag har sagt och gärna kommer med svar.